Det går inte att läsa surah Josef utan att slås av kapaciteten att förlåta. Tänk på någon som sårat dig djupt när du läser det här och försök finna det i dig att förlåta och gå vidare.
Jakobs söner gjorde sig av med deras egen lillebror, deras fars ögonsten, och trots det avfärdar inte Jakob hans barn. En del föräldrar vänder sig ifrån sina barn när de hamnar i synd eller går på villovägar istället bör vi ta lärdom av Profeten Jakob. För om du vänder dig bort från dina egna barn, vem ska då påminna dom?
När sanningen till slut kom fram bad sönerna om förlåtelse, efter ca 20 år!! Under den tiden hade de bott tillsammans och han hade varit en far till dom trots detta svek.
“O our father! Pray for the forgiveness of our sins. We have certainly been sinful.”
He said, “I will pray to my Lord for your forgiveness. He ˹alone˺ is indeed the All-Forgiving, Most Merciful.”
Vi finner även Profeten Josef förlåtande på en nivå som få skulle kunna nå. Att som ung pojke säljas som slav och förlora tryggheten av familj.
När bröderna tillslut förstår att det är deras bror så erkänner de;
“By Allah! Allah has truly preferred you over us, and we have surely been sinful.”
Josef svarade med orden;
“There is no blame on you today. May Allah forgive you! He is the Most Merciful of the merciful!
Hade du kunnat hitta det i dig att förlåta dina syskon efter detta?
Denna surah kom ner i Mekka några år innan hijrah. Under den tid då Quraysh trakasserade Profeten och de troende. Dena surah är en varning till Quraysh, en liknelse till hur bröderna behandlade Josef och hur de behandlade Profeten Muhammed. Samtidigt var den en tröst till Profeten då den påminde om att inget varar för evigt. En dag kommer han att segra.
Efter mer än 10 år träder han in I Mekka igen, till det folk som förtryckt honom, dödat hans följeslagare, krigat mot honom och varit en fiende sedan uppenbarelsens början, och då säger han precis det Josef sa till sina bröder;
“There is no blame on you today. May Allah forgive you! He is the Most Merciful of the merciful!
Att läsa quran och reflektera över när dess ayaht kom ner ger förståelse för vilken tröst det måste varit för Profeten och de troende när Quran kom ner. I surah Hud står det just;
And We relate to you ˹O Prophet˺ the stories of the messengers to reassure your heart.
Vi är alla syndare och vi gör alla fel mot andra. Om vi vill att andra ska ha överseende med våra felsteg då måste även vi kunna förlåta när andra gör fel mot oss.
Att förlåta är en dygd vi alla bör sträva efter. Vi finner flera ayaht om detta i Quran bla i surah Taghabun ayah 14
“But if you pardon and overlook and forgive – then indeed, Allah is Forgiving and Merciful”
Och I surah Imran ayah 134
“Who spend [in the cause of Allah ] during ease and hardship and who restrain anger and who pardon the people – and Allah loves the doers of good”
Ett litet axplock av ahadith i ämnet
Profeten sa,
“Var barmhärtig och du ska visas barmhärtighet, förlåt och Allah kommer att förlåta dig.” Sahih av Al-Albani
Profeten sa,
“Vid Den I Vars Hand Muhammeds själ ligger I, Jag skulle kunna svära en ed över tre saker;
- Dina rikedomar blir inte mindre utav allmosor, så ge allmosor,
- ingen förlåter någon för en orätt, sökandes Allahs välbehag, utan Allah kommer att höja hans status,
- ingen frågar folket förutom att Allah kommer att ge honom mer fattigdom” sahih al-Albani
Sedan finner vi berättelsen om Abu Bakr som svor att aldrig mer ge allmosor till sin släkting som varit inblandad i förtalet mot Aisha. Allah uppenbarade då ayahn,
“And let not those of virtue among you and wealth swear not to give [aid] to their relatives and the needy and the emigrants for the cause of Allah , and let them pardon and overlook. Would you not like that Allah should forgive you? And Allah is Forgiving and Merciful” [an-Nur 24:22]
Denna släkting hade spridit rykten om Aisha men att förlåta var bättre. När ayahn kom ner sa Abu Bakr ”Ja, vid Allah, jag vill att Allah förlåter mig.” Så han återupptog sin vana att försörja Mistah och svor att aldrig förvägra honom det. För vem skulle inte vilja ha Allahs förlåtelse?
Så med dessa ayah och hadith färska i minnet, om du har någon du har svårt att förlåta ta nytta av månaden av förlåtelse och förlåt.
....and let them pardon and overlook. Would you not like that Allah should forgive you? And Allah is Forgiving and Merciful”
Avslutar med denna hadith…
Profeten sa,
”Pradisets portar kommer öppnas på måndagar och torsdagar, och de tjänare som inte satte någon vid Allahs sida kommer att förlåtas, UTOM den som är bitter/har något i sitt hjärta mot sin broder. Det kommer att sägas, låt dessa två vänta tills de försonats, låt dessa två vänta tills de försonats.” sahih Muslim
Vi vill inte att det ska ske om vi står utanför paradisets portar.
Denna text ledde till fina reflektioner
Jag tycker att att förlåta påminner mkt om och kan jämföras med en terapeutisk process. När man går i terapi så kräver det tid, reflektion och inre arbete för att nå sitt helande och välbefinnande. men syftet är också både i islam och terapi att man ser förlåtelse som något som inte sker omedelbart, utan genom flera steg.
Oftast handlar det om att först måste man förstå sin smärta, sedan kan man välja att släppa taget och överlåta domen till Gud.
Och i terapi säger det att förlåtelse börjar ofta med att erkänna sina känslor, bearbeta dem och gradvis förändra sitt sätt att se på situationen. Därför tror jag att det handlar inte bara om att förlåta och sen ha gått vidare .
Här spelar sabr (tålamod) en stor roll och tawakkul (tillit till Allah). Hittade en vers som säger
"Sannerligen förändrar inte Allah folkets tillstånd förrän de förändrar vad som finns inom dem själva. (Surah Ar-Ra’d 13:11)"
Vad denna vers säger är att individens inre arbete är nyckeln till förändring. Allah vägleder den som strävar efter att förbättra sig själv.
Den lär oss också vikten av istiqamah (uthållighet i rättfärdighet), där en person gradvis stärker sin tro och sina handlingar genom kontinuerlig ansträngning.
Profeten Muhammad (ﷺ) sa också
"Den bästa handlingen i Allahs ögon är den som utförs konsekvent, även om den är liten." (Sahih Bukhari & Muslim)
Jag gillar jämförelsen mellan psykologin och hur islam verkligen präglar varje steg vi gör dagligen i samma still man vill hjälpa människor med i terapeutiska behandlingar. Eftersom i både islam och terapi är slutmålet att släppa taget om negativa känslor, inte för att godkänna det som hänt, utan för att befria sig själv från smärta. Vår vackra religion uppmuntrar det genom att säga att Gud är den ultimata domaren, och detta leder till att vi får minskad behov av hämnd
Blir lika berörd varje gång jag läser surah Youcef. Subhanallah Jacob misstänkte hela tiden att hans söner hade gjort något. Han levde med smärtan och ovissheten om vad som hade hänt hans son. Samtidigt levde han med de andra sönerna som han misstänkte hade gjort något ont emot honom. I alla profeters liv finns så många livsöden och svårigheter att reflektera över och lära ifrån.
12:18
وَجَآءُو عَلَىٰ قَمِيصِهِۦ بِدَمٍۢ كَذِبٍۢ ۚ قَالَ بَلْ سَوَّلَتْ لَكُمْ أَنفُسُكُمْ أَمْرًۭا ۖ فَصَبْرٌۭ جَمِيلٌۭ ۖ وَٱللَّهُ ٱلْمُسْتَعَانُ عَلَىٰ مَا تَصِفُونَ ١٨
And they brought his shirt, stained with false blood.[1] He responded, “No! Your souls must have tempted you to do something ˹evil˺. So ˹I can only endure with˺ beautiful patience![2] It is Allah’s help that I seek to bear your claims.”
— Dr. Mustafa Khattab, The Clear Quran
[1] They stained Joseph’s shirt with blood from a sheep, but forgot to tear his shirt. So Jacob became suspicious when he saw the intact shirt.
[2] i.e., patience without complaining.