Muharamat - Förbud som det tas lätt på

En bok skriven av Sheikh Muhammed Salih al-Munajjid

Introduktion

Pris ske Allah, vi prisar Honom och söker Hans hjälp och förlåtelse. Vi söker skydd hos Allah från det onda i våra själar och från våra onda gärningar. Den som Allah vägleder kan ingen vilseleda, och den Allah vilseleder kan ingen vägleda. Jag vittnar att det inte finns någon gud utom Allah Ensam, utan någon like, och jag vittnar att Muhammed (frid över honom) är Hans slav och sändebud.

Allah, må Han äras och upphöjas, har gett oss plikter som vi inte är tillåtna att ignorera, och har satt upp gränser som vi inte får trotsa.

Profeten (frid över honom) sa: “Vadhelst Allah har tillåtet i sin bok är tillåtet, och vadhelst Han har förbjudet är förbjudet; vadhelst Han har hållit tyst om är ett medgivande (förtroende), så acceptera Allahs medgivande för Allah glömmer aldrig.”

Sedan reciterade han ayahn: “...och din Herre glömmer ingenting" [Maryam 19:64]

Sakerna som blivit förbjudna är gränser satta av Allah:

“...och den som överträder dessa av Allah [givna] regler har begått orätt mot sig själv..." [al-Talaaq 65:1]

Allah har utfärdat ett hot mot den som överskrider Hans gränser och trotsar Hans förbud, och Han säger:

“Men den som trotsar Allah och Hans Sändebud och överträder de gränser Han [har fastställt] skall föras till Elden och förbli där till evig tid - ett förnedrande straff väntar honom." [Al-Nisaa’ 4: 14]

Att undvika det som är förbjudet är en plikt, eftersom profeten (frid över honom) sa: “Vadhelst ni har blivit förbjudna att göra, undvik det, och vadhelst ni har blivit beordrade att göra, gör så mycket av det ni kan." (Muslim)

Det är välkänt att några av dem som följer sina egna önskningar, som har svaga hjärtan och lite kunskap, de blir irriterade när de hör listor med förbud. De mumlar och muttrar:

– ”Allting är haraam, du har inte lämnat något som inte är förbjudet för oss”! Du gör vårt liv tråkigt och olyckligt. Du talar inte om någonting annat än som är haraam, fastän religionen är menad att vara enkel, inte strikt, och Allah är Förlåtande och Barmhärtig."

Som svar på sådana kommentarer säger vi: Allah, må Han äras, styr som Han vill och det finns ingen som kan hindra det Han har beslutat. Han är Allvis och Medveten, och Han tillåter vad Han vill och förbjuder vad Han vill, må Han prisas. En av grundprinciperna med att vi är Hans slavar är att vi bör acceptera vad Han än bestämmer och underkasta oss det helt. Hans beslut utgår från Hans kunskap, vishet och rättvisa, och är inte orsakade av lättsinne eller dåraktiga nycker, som Han säger:

“Din Herres ord, [bärare av] sanningen och rättvisan, har gått i uppfyllelse. Ingen kan rubba eller tumma på Hans ord; Han är Den som hör allt, vet allt." [Al-An’aam, 6:115]

Allah har förklarat den rådande principen bakom tillåtande och förbjudande av olika saker: “Han förklarar som tillåtet för dem al-tayyibaat [(dvs., allt gott och nyttigt) vad gäller saker, gärningar, trossatser, personer, föda, etc.], och som otillåtet al-khaa’ith [(dvs., allt ont och skadligt) vad gäller saker, gärningar, trossatser, personer, föda, etc.]…" [Al-A’raaf 7:157]

Så det som är bra (gott) och rent är halaal, och det som är ont och smutsigt är haraam.

Rätten att besluta vad som är halaal och haraam tillhör Allah ensam. Vem som helst som påstår sig ha denna rättighet själv eller ger den till någon annan är en kaafir vars extrema kufr tar honom bortom Islams gräns eftersom Allah säger: "Har de [satt upp] medhjälpare till [Allah], som utan Allahs tillstånd har utfärdat föreskrifter för dem på religionens område?…" [al-Shooraa 42:21]

Vidare så är ingen tillåten att prata om orsaker för halaal och haraam utom de som har kunskap om Qur’an och Sunnah. Allah har utfärdat en sträng varning till dem som talar om halaal och haraam utan kunskap: "Låt därför ingen osanning komma över era läppar då ni talar om [dessa ting och kallar] det ena lovligt och det andra förbjudet, så att ni lögnaktigt påbördar Allah era egna idéer…" [al-Nahl 16:116]

Saker som är definitivt förbjudna har blivit tydligt redogjorda för i Qur’an och Sunnah som Allah säger: "Säg: ”Kom, så skall jag läsa [för er] vad det är som Allah har förbjudit er: Sätt ingenting vid Hans sida; gör aldrig annat än gott mot era föräldrar; döda inte era barn av fruktan för fattigdom; - Vi drar försorg om er och om dem – avhåll er från skamlöshet, både inför andra och i hemlighet; tag inte andras liv – Allah har förklarat [livet] heligt – annat än i rättfärdigt syfte. Detta är vad Han befaller er; kanske ska ni använda ert förstånd.” [al-An’aam 6:151]

Det nämns även många förbud i sunnah, t ex så sa profeten (frid över honom):

"Allah har förbjudit försäljning av vin (intoxikanter), dött kött, gris och idoler (avgudar)." (Rapporterad av Abu Dawud.)

"Vad än Allah har förbjudit, dess pris är också förbjudet." (Rapporterad av al-Daraqutni.)

Vissa texter nämner specifika typer eller grupper av förbud, som när Allah förbjuder vissa sorters mat: "Förbjudet för er är kött av självdåda djur och blod och svinkött och sådant [kött] som har slaktats i ett annat naman än Guds; [vidare kött av] djur som strypts eller kvävts eller dödats genom ett hårt slag eller [som] fallit utför ett stup eller stångats ihjäl eller rivits av ett rovdjur – om ni inte har slaktat djuret på föreskrivet sätt [medan det var vid liv] – och djur som slaktats på hedniska offeraltare. [Förbjudet är även] att genom teckentydning försöka utforska vad framtiden bär i sitt sköte…” [al-Maaidah 5:3]

Allah har också nämnt det som är förbjudet angående äktenskap, som Han säger:

"Ni får inte ta till hustru er moder, er dotter, er syster, er faster eller er moster, er brorsdotter eller er syserdotter, den kvinna som har ammat er eller er disyster, er svärmoder eller er styvdotter…” [al-Nisaa´ 4:23]

Allah nämner också vad som är förbjudet rörande levebröd: "…Men Allah har förklarat handel lovlig och förbjudit ocker (riba)…” [al-Baqarah 2:275]

Allah, som är Barmhärtig mot sina slavar, har tillåtit oräkneliga goda saker av olika slag. Han har inte beskrivit de tillåtna sakerna i detalj för de är så många, men har däremot beskrivit förbuden i detalj eftersom de är begränsade så att vi ska känna till dem och undvika dem. Allah säger: "…sedan ni fått klart besked om vad Han förbjudit [och som ni inte får röra] annat än i ett nödläge…” [Al-An’aam 6:119]

Men det som är halaal är i regel tillåtet; så länge något är gott och rent är det tillåtet:

"Människor! Ät av det som jorden ger och som är tillåtet och hälsosamt…” [al-Baqarah 2:168]

Det är en del av Hans barmhärtighet att Han har gjort i princip allting halaal, utom när det finns bevis (daleel) på att det är haraam. Detta är en del av Hans generositet och frikostighet, för vilken vi måste lyda Honom, och tacka och prisa Honom.

När vissa människor hör en detaljerad lista över saker som är haraam blir de oroade av reglerna i Shariee’ah. Detta beror på deras svaga tro och dåliga förståelse av Islam. Man kan inte undvika att fråga sig om de här människorna verkligen vill ha en lista över varje sak som är halaal, så att de kan bli övertygade om att Islam är lätt! Behöver de höra oss räkna upp varje bra sak så att de kan känna sig säkra på att Islam inte ska göra deras liv trista?

- Att grönsaker, örter, frukt och ätbara sädesslag är halaal?

- Att vatten, mjölk, honung, olja och vinäger är halaal?

- Att salt och kryddor är halaal?

- Att använda ved, järn, sand, stenar, plast, glas och gummi är halaal?

- Att resa med riddjur, bilar, båtar och flygplan är halaal?

– Att använda fläktar, frysar, tvättmaskiner, torktumlare, kvarnar, bakmaskiner, köttkvarnar, juicepressar, medicinska instrument, verktyg, miniräknare, mikroskop, teleskop, maskiner för att utvinna vatten, olja och mineraler, filter för att rengöra vatten, tryckpressar osv. är halaal?

– Att vara klädd i bomull, linne, ull, kamelhår, tillåtet läder, nylon och polyester är halaal?

– Att generellt så är giftermål, att köpa och sälja, att sponsra, hyra, yrken såsom mattillverkare; metallarbetare; maskinreparatörer och att vakta får är halaal?

Jag undrar vad som skulle hända om vi skulle förklara allt detta i detalj för dem?

"Hur är det fatt med dessa människor som knappt förstår [någonting av] det som sker?” [al-Nisaa´ 4:78]

Vad beträffar deras påståenden om att Islam är lätt, så är det sant, men de förvränger sanningen för att försöka visa något som är falskt. Vad som menas när man säger att Islam är lätt är inte att det är lätt enligt deras önskningar och val, utan att det är lätt i överensstämmelse med vad Sharee’ah har gett oss.

Det är stor skillnad på att å ena sidan överträda förbud genom att göra falska påståenden om att Islam är lätt - även om den utan tvekan är det - och att å andra sidan använda sig av giltiga medgivanden som t.ex. att få slå samman eller förkorta böner; att bryta fastan under resa; att stryka vatten över strumporna när man gör wudoo’ (under en dag och en natt för en person som inte reser, och tre dagar och tre nätter om man är på resa); att utföra tayammum när man är rädd för att använda vatten; att be ihop två böner när man är sjuk eller när det regnar; att titta på en icke-mahram kvinna om man vill gifta sig; att ha valet ifall man har brutit en ed, mellan att frigöra en slav eller ge de fattiga mat eller kläder; att äta köttet från as när det är nödvändigt - och andra medgivande tillåtna i Sharee’ah.

Som tillägg till vad vi redan sagt så måste muslimen förstå att en princip ligger under alla förbud i Islam: Allah testar sina slavar genom dessa förbud för att se vad de ska göra. En av sakerna som skiljer paradisets människor från helvetets människor är att helvetets människor tillåter sig de önskningar som elden är omringad av, medan människorna som tillhör paradiset tålmodigt uthärdar de svårigheter som omger paradiset. Vore det inte för test så skulle inte de lydiga utskiljas från de olydiga. Människor med tro ser på eventuella svårigheter utifrån perspektivet av den belöning de kommer att få genom att göra Allah nöjd, så lydnad blir lätt för dem. Hycklarna, å andra sidan, ser på dessa svårigheter som en orsak till smärta, lidande, så lydnad blir en tung börda för dem.

Genom att avstå ifrån det som är förbjudet vinner den lydige mycket mer: den som avstår ifrån någonting för Allahs skull, den ska Allah kompensera med något bättre, och han kommer att få åtnjuta trons sötma i sitt hjärta.

Denna bok diskuterar några förbud som har bevisats i Sharee’ah, baserade på bevis från Qur’an och Sunnah. Dessa förbud inkluderar gärningar som är mycket praktiserade bland muslimer. Min avsikt är att rätta (korrigera) och råda folk genom att ta upp dem. Jag ber Allah att vägleda mig och mina muslimska bröder, och att hjälpa oss att hålla oss inom de gränser som Han har satt och att undvika de saker som Han har förbjudit, och att skydda oss från våra onda gärningar. Och Allah är den bästa till att skydda oss, och Han är den mest Barmhärtige av de som visar barmhärtighet.

Shirk - att sätta upp jämlikar med Allah

Detta är den mest allvarliga av alla förbud, enligt en hadith berättad av Abu Bakrah som sa: "Allahs sändebud (saas) sa: "Ska jag inte berätta för er om den allvarligaste av de stora synderna?", Tre gånger. Vi sa, "Naturligtvis, Oh Allahs sändebud!". Han sa: 'Att associera någonting med Allah i sin dyrkan…" (al-Bukhari)
Alla andra synder kan bli förlåtna av Allah, utom shirk, som kräver speciell taubah, Allah säger:

"Allah förlåter inte dem som sätter medhjälpare vid Hans sida, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder…" [al-Nisaa' 4:48]

En av formerna av shirk som är speciellt utbredd i muslimska länder är:

Gravdyrkan

Tron att döda awliyaa ("helgon") kan uppfylla ens behov eller hjälpa till vid tider av sorg, och att ropa på dem om hjälp. Allah säger:

"Er Herre har befallt, att ni inte skall dyrka någon annan än Honom…" [al-Israa' 17:23]

De åkallar även döda profeter, rättrogna människor och andra för att medla för dem eller för att rädda dem från olyckor, men Allah säger:

"Vem är Den som bönhör den betryckte som ropar till Honom i nöd och befriar denne från det onda [som plågade honom], och vem är Den som har låtit er ta jorden i besittning? Kan det finnas en gud vid sidan av Gud?…" [al-Naml 27:62]

Vissa har gjort det till en vana att nämna namnet på en Shaykh eller wali ("helgon") när de ställer sig upp, eller sätter sig ner, eller snubblar, eller stöter på problem eller olyckor, då kan de t.ex. säga: "Oh, Muhammad!" eller "Oh, 'Ali" eller "Oh, Husayn" eller "Oh, Badawi!" eller "Oh, Jeelaani" eller "Oh, Shaadhili" eller "Oh, Rifaa'i" - eller så kan de åkalla al-'Aydaroos eller sayyidah Zaynab eller Ibn 'Alwaan, Allah säger:

"De som ni anropar i Allahs ställe är [Guds] tjänare liksom ni själva…" [al-'Araf 7:194]

Några av dem som dyrkar gravar går runt dem som om de gjorde tawaaf, och deras hörn, eller vidrör dem, kysser dem, stryker sina ansikten med deras jord, faller ner i sujood för dem när de ser dem. Eller står framför dem med fruktan och ödmjukhet, ber om att bli friska från någon sjukdom eller för att få ett barn, eller för hjälp med någon svårighet. Ibland kallar de på den begravne genom att säga: "Oh, min herre, jag har kommit till dig långt bortifrån, så gör mig inte besviken."
Men Allah säger:

"Och vem begår ett större misstag än den som i Allahs ställe anropar dem, som inte kan svara honom förrän på Uppståndelsens dag och som inte ens är medvetna om att de anropas?" [al-Ahqaaf 46:5]

Profeten (saas) sa: "Den som dör medan han sätter någon annan som rival till Allah, kommer att gå in i elden." (al-Bukhaari)
Några av dem rakar sina huvuden vid gravarna, och några har böcker med titlar som;

Manaasik Hajj al-Mashaahid

("Ritualerna för vallfärdning till helgedomar"), mashaahid eller helgedomar syftande på awliyaas gravar eller gravplatser. Några tror att awliyaa bestämmer över vad som händer i universum och att de har makt att göra gott eller orsaka skada. Allah säger:

"Om Allah låter en olycka drabba dig är Han den ende som kan avvärja den, och om Han vill skänka dig något gott kan ingen hindra detta goda [att nå dig]…" [Yoonus 10:107]

Det är också shirk att svära vid någon annan än Allah, som de som svär att de ska skaffa stearinljus eller andra ljus till de som ligger i gravarna.
Ett annat exempel på al-shirk al-akbar är:

Att offra till någon annan än Allah

Allah säger:

"Bed därför till din Herre och förrätta [ditt] offer!" [al-Kawthar 108:2]

Dvs., offra till Allah i Allahs namn. Profeten (saas) sa: "Allah ska förbanna den som offrar till någon annan än Allah." (Imam Muslim)

Denna synd kombinerar två handlingar som är haraam, att offra till någon annan än Allah och att slakta i något annat namn än Allahs, som båda gör köttet av det slaktade djuret haraam. Ett sätt att slakta till någon annan än Allah som var känt under den första Jaahiliyyah, och fortfarande är utspritt nuförtiden är att "erbjuda jinner ett offer", då man t ex köper eller bygger ett hus eller gräver en brunn, så slaktar folk ett djur vid dess ingång av rädsla för att jinnerna som bor där ska göra skada.
En annan utspridd form av al-shirk al-akbar är:

Tillåta det Allah har förbjudit och förbjuda det Allah har tillåtet.

Eller att tro att någon annan än Allah har rätt att göra det, eller att lämna över rätten att besluta till jaahili (icke-islamiska) domstolar frivilligt och genom eget val, och att tro att det är tillåtet. Allah har nämnt denna form av större kufr i Koranen:

"De har tagit sina rabbiner och klosterbröder till herrar och beskyddare i Allahs ställe, och [detsamma har de gjort med] Kristus , Marias son, trots att de har förmanats att inte dyrka annan än den Ende Guden…" [al-Tawbah 9:31]

När 'Adiyy ibn Haatim hörde profeten (saas) recitera denna ayah sa han, "Men de dyrkade inte dem." Profeten (saas) svarade, "Jo, men de tillät saker som Allah hade förbjudit och folket accepterade det, och de förbjöd saker som Allah hade tillåtit, och folket accepterade det också, och det är en form av dyrkan."
Allah beskrev Mushrikeen som:

"…som inte anser som förbjudet det som Allah och Hans sändebud har förbjudit och inte iakttar den sanna religionens bud…" [Al-Tawbah 9:29]

Och Allah sa:

"Säg: "Vad anser ni om det som Allah har låtit komma er till del av er försörjning, och vilket ni säger att [något] är förbjudet och [något] tillåtet?" Säg: "Har Allah gett er tillstånd [till detta] eller tillskriver ni Allah vad ni [själva] tänker ut?…" [Yoonus 10:59]

Andra utspridda former av shirk är:

Magi och spådom

Magi (sihr) är kufr, och en av de sju synderna som dömer en person till helvetet. Det orsakar skada men ingen nytta. Allah säger om de som lär sig det:

"And they learn that which harms them and profits them not…" [al-Baqarah]
"…trollkarlen uppnår aldrig något [bestående med sin konster], vad hans syfte än är." [Ta-Ha 20:69]

Den som sysslar med magi är en kaafir, Allah säger om dessa:

"Det var dock inte Sulayman som hädade Allah utan dessa demoner, vilak undervisade människorna i trolldom och i det som hade uppenbarats för de två änglarna i Babylon, Haaroot och Maarot. Men dessa två undervisade ingen utan att först säga: "Vi är bara en prövning och frestelse; förneka därför inte [Allahs välgärningar]!" [al-Baqarah 2:102]

Det föreskrivna straffet för den som praktiserar magi är döden, och hans inkomst är haraam och oren. Men människor som är okunniga syndare och har svag eemaan går till magiker för att få hjälp med att skada någon eller hämnas på någon. Vissa människor begår synden att gå till en magiker för att fråga honom om hjälp med att upphäva någon annans magi, när de egentligen skulle ha vänt sig till Allah för hjälp och helande, genom att recitera Hans ord, som de Surorna som ger skydd (Al-Falaq och Al-Nas) osv.

Spådamer.

Och deras likar är kuffar som inte tror på Allah, eftersom de säger sig veta rayb, men ingen har kunskap om det utom Allah. Många av dessa spådamer utnyttjar okunniga människor och tar deras pengar. De använder många metoder såsom att dra linjer i sanden, kasta snäckskal, läsa i händer, tekoppar (eller kaffekoppar), kristallkulor och speglar, osv. Om de får rätt en gång, så har de fel nittionio gånger. Men okunniga människor kommer bara ihåg den enda gången då dessa lögnare hade rätt. De går till dem för att ta reda på vad som ska hända i framtiden, ifall de ska bli framgångsrika i äktenskap och affärer, eller för att få hjälp med att hitta något som de tappat, osv.

Det som gäller angående en person som besöker en spådam är: om han tror på vad han säger så är han en kaafir som har lämnat Islam, baserat på den hadeeth där profeten (saas) sa: "Den som går till en spåkvinna eller siare och tror på vad han säger tror inte (längre) på vad som uppenbarades för Muhammad."
Om en person inte tror på att de har vetskap om det osedda, men går dit av nyfikenhet eller av något annat skäl, så är han inte en kaafir, men hans bön kommer inte att bli accepterad under fyrtio dagar, som profeten (saas) sa: "Den som går till en spåman och frågar honom om någonting, hans bön kommer inte att bli accepterad på fyrtio nätter" (Saheeh Muslim) - även om det fortfarande är obligatoriskt att be och göra tawba för denna synd.

Astrologi, eller tron att stjärnorna och planeterna har inflytande över människors liv och händelser

Zayd ibn Khaalid al-Juhani rapporterade: "Allahs sändebud (saas) ledde oss i morgonbönen vid al-Hudaybiyah efter att det hade regnat under natten." När han hade avslutat bönen, vände han sig om mot människorna och sa: "Vet ni vad er Herre säger?" De sa, "Allah och Hans sändebud vet bäst". Han sa, [Allah säger]: Den här morgonen fortsatte en av mina slavar att tro på mig och en som trodde på mig blev kaafir. Vad som gäller den som sa, "Vi har fått regn genom Allahs nåd och barmhärtighet", han tror på mig och inte på stjärnorna, vad som gäller den som sa, "Vi har fått regn p.g.a. den och den stjärnan", han tror inte på mig utan tror på stjärnorna. (Rapporterad av al-Bukhaari; se Fath al-Baari, 2/333)
Liknande, så är den som läser horoskop i tidningar och tror på vad de säger om stjärnors och planeters inflytande en mushrik, och den som läser dem för att få underhållning är en syndare, eftersom det inte är tillåtet att roa sig genom att läsa saker som innehåller shirk, för Shaytan kommer att försöka leda honom till shirk genom det.
Ännu en form av shirk är:

Tro att vissa saker kan medföra nytta när Skaparen inte har gett dem den egenskapen


Till exempel, vissa tror på amuletter och trollformler, eller att bära vissa sorters pärlor, snäckskal eller metall örhängen och så vidare, på förordning av spåmän eller magiker eller enligt nedärvda seder. Så de hänger dem runt sin egen eller deras barns hals för att hålla det onda ögat borta - yrkar de på; eller så binder, knyter de dem på sina kroppar eller hänger dem i sina bilar och hem, eller bär ringar med speciella stenar, och tror att dessa kan lindra eller ta bort smärta/sorg.

Detta är utan tvekan en motsägelse i idén att ha tillit till Allah, och leder bara till att personen blir svagare, det samma som att uppsöka medicinering på ett haraam sätt. Dessa amuletter innefattar uppenbarligen mycket shirk, så som att söka hjälp från jinn och shayatiner, eller dunkla teckningar och oläslig skrift. En del av dessa lögnare skriver ayaat från Koranen, eller blandar det med ord av shirk, eller skriver det med oren substans så som mens blod. Att hänga upp dessa amuletter eller knyta dem till sin kropp är haraam för Profeten (saas) sa: "Den som hänger upp amuletter är skyldig till shirk." (Berättad av Ahmad, 4/156; se även Silsilat al-Saheehah, no. 492).

Om den som gör detta tror att dessa saker kan orsaka fördel eller skada istället för Allah, är han en mushrik som är skyldig till al-shirk al-akbar. Om han tror att dessa är medel som orsakar fördel eller skada, då är han en mushrik som är skyldig till al-shirk al-asghar, vilket inkluderar shirk vilket inkluderar att attribuera förorsakande till annat än Allah.

Att vilja visa upp sig i dyrkan:

Bland villkoren för att goda gärningar ska accepteras finns att de ska vara fria från allt skryt och inom ramen för Sunnah. Personen som utför dyrkan, som t.ex. bön, för att bli sedd av andra människor, är en mushrik och hans gärning är ej accepterad. Allah säger:

"Hycklarna tror sig överlista Allah, men det är Han som överlistar dem. Och då de reser sig för att be, reser de sig i sakta mak för att ses och berömmas av människorna men har sällan Allah i tankarna." [al-Nisaa' 4:142]

Likaledes så har den person som gör en god gärning för att nyheten om den ska nå andra människor fallit in i synden av shirk. Hotet om straff för den som gör detta rapporterades i hadithen berättad av Ibn 'Abbaas (ra), i vilken profet (saas) sa: "Den som gör saker för att bli sedd och hörd av andra, kommer Allah låta bli sedd och hörd som ett exempel för andra." (Rapporterad av Muslim, 4/2289).

Den som gör en gärning för Allahs skull och andra människor, hans gärningar kommer inte att accepteras, som det nämns i en hadeeth qudsi: "Jag är så självtillräcklig att Jag inte behöver någon bundsförvant." Så den som gör en gärning för någon annans skull samtidigt som för Min kommer att få den gärningen tillbakavisad av Mig till den som han associerade med Mig." (Rapporterad av Muslim, nr. 2985).
Det kan hända att en person börjar göra en sak för Allahs skull, varefter längtan att vilja visa upp sig kommer över honom. Om han motstår denna impuls blir hans gärning accepterad, men om han ger vika frivilligt till det, då är de flesta lärdas åsikt att hans gärning inte blir accepterad.

Vidskeplig tro på omen

Detta är en sorts pessimism, eftersom Allah säger:

"men när de upplevde goda tider sade de: "Detta är vad som med rätta tillkommer oss", och när dåliga tider kom sköt de skulden på Moses och dem som följde honom…" [al-A'raaf 7:131]

Innan Islam, om en arab ville göra något så som att resa, fångade han en fågel som han släppte; om den flög till höger, tog han det som ett gott omen och fortsatte som han planerat, men om den flög åt vänster, tog han det som ett dåligt omen och ställde in sina planer. Profeten (saas) gav sin åsikt om detta när han sa: "Al-Tiyarah (använda fåglar som omen) är shirk." (Berättad av Imaam Ahmad, 1/389; se även Saheeh al-Jaami', 3955).
Denna sort av haraam tro som går emot Tawheed inkluderar även att tro att "vissa tider" är olycksbådande, t ex inte gifta sig i Safar, tron att sista onsdagen i varje månad är ett dåligt omen med löpande katastrofer, tron att vissa nummer så som 13 är dåligt, eller vissa tider är "olyckliga". Det är även haraam att tro att handikappade människor är dåliga omen ex att man ska öppna sin affär men vänder hem efter att ha sett en enögd man. Allt detta är haraam och är en del av shirk från vilka Profeten (saas) tog avstånd ifrån. 'Imraan ibn Husayn berättade att Profeten (saas) sa: "Han är inte en av oss som ser omen hos fåglar eller att någon annan gör detta åt honom, eller han som spår i framtiden eller ber någon annan göra det åt honom, (och jag tror han sa) eller den som praktiserar magi eller låter någon annan göra det åt honom." (Berättad av al-Tabaraani i al-Kabeer, 18/162; se även Saheeh al-Jaami' 5435).

Försonandet för den som gör något av dessa synder finns i en hadeeth berättad av Abdullaah ibn 'Amr: "Profeten (saas) sa: 'Den som avstår från att göra något på grund av ett dåligt omen har gjort sig skyldig till shirk.' Folket frågade honom, 'O Allahs Budbärare, vad är försonandet för att ha gjort det?' Han sa, 'Att han ska säga: "O Allah, det finns inget gott utom Ditt goda och inget omen utom Ditt omen och det finns ingen gud utom Du.'" (Berättad av Imaam Ahmad, 2/220; al-Silsilah al-Saheehah, 1065).

Pessimism är en del av allas natur, mer eller mindre; det bästa botemedlet är tillit till Allah (tawakkul), Ibn Mas'ood sa: "Det finns inte någon bland oss (som inte känner sig pessimistisk ibland), men när vi sätter vår tillit till Allah, får Han det att försvinna." (Berättad av Abu Dawud, no. 3910; se även al-Silsilah al-Saheehah, 430).

Att svära vid något annat än Allah

Allah får svära vid vilken av Sina skapelser Han vill, men Hans skapelser har inte tillåtelse att svära vid någonting annat än Allah. Många människor svär alla möjliga eder vid saker annat än Allah, men att svära vid någonting är som att upphöja det, och det är inte rätt att upphöja någonting eller någon utom Allah. Ibn 'Umar rapporterade att profeten (saas) sa: "Allah har förbjudit att ni ska svära vid era fäder. Om någon svär, låt honom svära vid Allah, eller hålla tyst." (Rapporterad av al-Bukhaari; se al-Fath, 11/530). Ibn 'Umar rapporterade också att profeten (saas) sa: "Den som svär vid någonting annat än Allah är skyldig till shirk." (Rapporterad by Imaam Ahmad, 2/125; se Saheeh al-Jaami', 6204). Profeten (saas) sa: "Den som svär vid trovärdighet är inte en av oss." (Rapporterad av Abu Dawud 3253; se också al-Silsilah al-Saheehah, nr. 94).
Det är inte tillåtet att svära vid Ka'bah, vid trovärdighet, vid ära, vid hjälp, vid den och dens välsignelse, vid den och dens liv, vid Profeten (saas) dygd, vid en walis dygd, vid min moder eller fader, vid mitt barns huvud, osv. Allt detta är haraam, och försonandet för detta är att säga La ilaaha ill-Allah, så som det sägs i en saheeh hadeeth: "Den som svär vid 'al-Laat' eller 'vid al-´Uzza', låt honom säga 'La ilaaha ill-Allah (det finns ingen gud utom Allah." (Berättad av al-Bukhaari, al-Fath, 11/536). Det finns liknande fraser som också innehåller shirk och är därför förbjudna, men som ofta sägs av muslimer, så som:

"Jag söker skydd hos Allah och hos dig,
" "Jag förlitar mig på Allah och på dig, "
"Detta är från Allah och från dig, " "Jag har ingen utom Allah och dig, "
"Jag har Allah i himlen och dig på jorden, "
"Om det inte vore för Allah och den och den, "
"Jag förnekar Islam, "
"Tiden har svikit mig, " (och alla andra uttryck som involverar förbannandet av tiden, så som; "Detta är en dålig tid, " "Det är en olycklig tid, " "Tiden är en förrädare," osv. för detta förbannande av tiden är förolämpningar mot Allah som har skapat tiden.), refererandet till "naturens sätt". Namn som tyder på att man är slav till annan än Allah, så som 'Abd 'al-Maseeh, 'Abd al-Nabi, 'Abd al-Rasool och 'Abd al-Husayn, är också förbjudna.

Det finns även moderna uttal som motsäger Tawheed och är därmed haraam, så som, "Islamiskt socialism", Islamiskt demokrati", Folkets vilja är Allahs vilja", "Religion är för Allah och landet är till folket", "I revolutionens namn", "I Arabiens namn", etc.
Det är även haraam att använda sig utav titlar så som "Konungarnas konung" eller "Domarnas domare" av människor; eller att kalla munafiqeen eller kuffar titlar så som "Sayyid (mästare)" (oavsett om det är på arabiska eller annat språk). Att använda ord så som "Om bara…" - vilket tyder på missnöje och ånger, och öppnar dörren till Shaytaan, och att säga "O Allah förlåt mig om Du vill." (för mer information se Mu'jam al-Manahi al-Lafziyyah, Bakr eller Zayd).

Att sitta med hycklare och syndare för att ha trevligt eller för att hålla dem sällskap

Många av dem som inte har stark tro sitter medvetet med människor som är omoraliska och syndiga. De kan till och med sitta med de som attackerar Sharee'ah och gör narr av Islam och de människor som följer detta strikt. Det finns ingen tvekan om att detta är en förbjuden gärning, en som kan undergräva (minska) en persons tro. Allah säger:

"Om du ser människor [i lättsinne] ge sig in i en diskussion om Våra budskap, dra dig då ifrån dem till dess de övergår till andra ämnen; och om Djävulen skulle få dig att glömma [detta], stanna då inte i sådana ogudaktiga människors sällskap, då du påmint dig [din plikt]." [al-An'aam 6:68]

I detta fall är det inte tillåtet att sitta med dem, även om de är nära besläktade eller väldigt snälla och trevliga att ha som sällskap, utom om man har för avsikt att göra da´wah eller motbevisa deras felaktiga tal. Men att acceptera och hålla tyst om deras uppförande är inte tillåtet. Allah säger:

"Med sina eder och bedyrande vill de göra er nöjda. Men [även] om ni är nöjda med dem, är Allah inte nöjd med trotsiga syndare (al-faasiqoon)." [al-Tawbah 9:96]

Bristfälligt lugn i bönen

En av de värsta formerna av stöld eller fusk är att fuska i bönen. Profeten (saas) sa: "Den värsta tjuven är den som stjäl från hans bön." Folket frågade, "O Allahs Sändebud, vem kan stjäla från sin bön"? Han svarade: "Genom att inte göra ruku´ och sujood ordentligt." (Berättad av Imaam Ahmad, 5/310; se även Saheeh al-Jaami', 997). Denna bristfälliga och misslyckande att stanna till i ruku´ och i sujood, att ställa sig upprätt efter ruku´, att sitta ner mellan de två sujood ser man hos många som ber, och knappt någon moské är fri från dessa exempel, folk som inte har rätt lugn i bönen. Korrekt lugn är en av bönens pelare, utan det är inte bönen giltig. Detta är ett allvarligt ämne. Profeten (saas) sa: "En mans bön är inte tillräckligt bra förrän hans rygg är rak i ruku´ och i sujood." (Berättad av Abu Dawud, 1/533; se även Saheeh al-Jaami', 7224). Det finns ingen tvekan om att dåligt lugn/fattning i bönen är dåligt, och den som är skyldig till det förtjänar skarp/officiell tillrättavisning samt bli hotad med ett straff.

Abu 'Abdullaah al-Ash'ari berättade att Profeten (saas) ledde hans följeslagare i bön, varefter han satt med några av dem. En man kom in och började be, men hans rörelser var så snabba likt en höna som pickar på marken. Profeten (saas) sa: "Ser ni detta?" Den som dör och har gjort så har dött utanför Muhammeds församling, och hans bön är som en kråka som pickar blod. Personen som böjer sig och därefter pickar i sin sujood är som en hungrig man som inte äter mer än en eller två dadlar - vad gör det honom för gott?" (Berättad av Ibn Khuzaymah i hans Saheeh 1/332; se även al-Albaani, Sifat Salaat al-Nabi (Profetens bön förklarad), 131).

Zayd ibn Wahb sa: "Hudhayfah såg en man som inte utförde ruku' och sujood ordentligt." Han sa: "Du har inte bett, och om du skulle dö, skulle du dö på en annan väg en den som uppenbarades från Allah till Muhammed (saas)." (Berättad av al-Bukhaari, se al-Fath, 2/274).
Om en person vet om denna regel, och han misslyckas med att utföra bönen med bra lugn, han ska då upprepa den och ångra sig till Allah för det han gjort; han behöver inte repetera alla hans tidigare böner, vilket hadithen indikerar "Upprepa bönen, för du har inte bett".

Röra sig hit och dit eller göra andra onödiga rörelser i bönen

Knappt någon som ber är fri från detta problem i bönen, för de följer inte Allahs order:

"…och res er i from ödmjukhet framför Allah…" [al-Baqarah 2:238];

och de misslyckas med att förstå Allahs ord:

"Det skall gå de troende väl i händer; de som ber med ödmjukt sinne." [al-Mu'minoon 23:1-2]

När Profeten (saas) blev frågad om att jämna till jorden innan sujood, svarade han, "Stryk den inte medan du ber, om du måste göra det, stryk då bara sanden en gång". (Berättad av Abu Dawud, 1/581; se även Saheeh al-Jaami', 7452). De lärda sa att upprepande, onödiga, överdrivna rörelser ogiltighetsförklarar bönen. Hur kan dessa som rör sig fram och tillbaka stå framför Allah, de tittar på klockan, de rättar till kläderna, de pillar i näsan, de tittar åt höger och vänster och upp i himlen, utan att frukta att Allah kan ta bort deras syn eller att shaytaan kan stjäla deras bön???

Att avsiktligt föregå imamens rörelser (när man ber tillsammans)

Människan är förhastad till naturen, som det står i Koranen:
"…eftersom hon (människan) är benägen att förhasta sig…" [al-Israa' 17:11].

Profeten (saas) sa: "Övervägande är från Allah och brådska/jäkt är från Shaytaan." (Rapporterad av al-Bayhaqi i al-Sunan al-Kubra, 10/104; se också al-Silsilah, 1795).

Man märker ofta, när man ber tillsammans hur människor till vänster och höger om en som föregår imamen i ruku', sujood och de takbeeraat som signalerar förändringar av position - man kan till och med märka det själv ibland. Folk kan till och med göra Salaam innan imamen avslutet bönen. Detta är något som kan verka oviktigt för en del, men Profeten (saas) gav en sträng varning när han sa: "Den som reser sitt huvud innan imamen, fruktar han inte att Allah ska förvandla hans huvud till ett åsnehuvud?" (Berättad av Muslim, 1/320-321).

Eftersom det är ett krav att komma till bönen med värdighet och lugn, hur ska han då vara under själva bönen? En del är förvirrade vad som gäller så de försöker kompensera genom att fördröja sina rörelser efter imamen; dessa ska veta att fuqahaa´ (rh) har beskrivit ett perfekt sätt på hur man ska gå tilväga. Den som följer imamen ska börja sin rörelse efter imamen slutat säga ra´("r") i "Allahu Akbar"; därefter är det tillåtet för den som följer imamen att röra sig, och inte före eller efter.

Profetens (saas) följeslagare var noga med att inte förekomma hans rörelser när han ledde dem i bön. En av dem, al-Baraa´ibn Áazib (ra) sa att de brukade be bakom Profeten (saas): "När han reste sitt huvud från ruku´, såg jag inte någon böja sin rygg för att gå ner i sujood förrän Profeten (saas) placerade sitt huvud på marken, då gick alla ner i sujood bakom honom." (Berättad av Muslim, no. 474, 'Abd al-Baaqi upplaga). När Profeten (saas) blev äldre, och blev något slöare i hans rörelser, sa han till folket som bad bakom honom: "O Folk, jag har gått upp i vikt, så förekom mig inte i att göra ruku´ och sujood." (Berättad av al-Bayhaqi, 2/93 klassificerad hasan i Irwaa' al-Ghaleel, 2/290).

Imamen måste följa Sunnah i att göra Takbeer när han ber, så som det sägs i en hadeeth från Abu Hurayrah (ra): "När Profeten (saas) ställde sig för att be, sa han takbeer när han stod upp och när han böjde sig sedan sa han takbeer när han gick ner till sujood och när han reste sitt huvud, sedan när han gick till sujood igen och när han reste sitt huvud igen. Han upprepade detta igenom hela bönen tills den var avslutad, och han sa takbeer när han stod upp efter att han fullbordat två rakáhs." (Berättad av al-Bukhaari, no. 756, al-Baghaa upplaga).

Om imamen säger takbeer samtidigt som han rör sig, och folket strävar efter att följa de råd som nämnts här, då har de utfört deras gemensamma bön korrekt.

Att man kommer till moskén efter att ha ätit lök, vitlök, eller något annat med frånstötande lukt

Allah säger: “Barn av Adam! Anlägg vårdad klädsel var gång ni går till bön…” [al-A’raaf 7:31].

Jaabir sa: ”Allahs Sändebud (frid över honom) sa: ’Den som äter vitlök eller lök, låt honom hålla sig borta från oss, ‘ eller ’låt honom hålla sig borta från våran moské och stanna i sitt hem.’” (Berättad av al-Bukhaari, se al-Fath, 2/339).

Enligt en rapport från Muslim, sa Profeten (frid över honom): ”Den som äter lök eller vitlök eller purjolök, låt honom inte komma nära våran moské, för änglarna blir förnärmade av det som Adams söner tycker är illaluktande.” (Berättad av Muslim, no. 1/395).

‘Umar ibn al-Khattaab vände sig till folket en fredag och sa: ”Ni äter två saker som jag anser kommer från dåliga växter: lök och vitlök.” Jag såg att Profeten (frid över honom), när han upptäckte att denna lukt kom från en man i moskén, beordrade han honom att gå ut till al-Baqee´. Den som vill äta dessa saker, låt honom koka dem till döden.” (Berättad av Muslim, 1/396).

Vi kan även inkludera de som kommer till moskén direkt efter jobbet, med en illaluktande odör som strömmar ut från deras armhålor och strumpor. Värre är de rökare som har vanan att röka deras haraam cigaretter och därefter komma till moskén och störa de som dyrkar Allah, folk och änglarna med deras lukt.

Zinaa - otukt och äktenskapsbrott

Ett av Sharee’ahs mål är att skydda hedern och släktleden, så Zinaa (otillåtet samlag) är förbjudet. Allah säger: “Håll er borta från [alla frestelser till] otuktiga handlingar! Sådant är skamlöshet och en ond väg.” [al-Israa’ 17:32]

Sharee’ah blockerar alla vägar och sätt som skulle kunna leda till Zinaa, genom att påbjuda hijab och sänka blicken, och genom att förbjuda att vara ensam med en icke-mahram kvinna, ex.

Den gifta mannen som begår äktenskapsbrott förtjänar det värsta straffet, vilket är stenandes till döden, för att han ska känna resultatet av hans gärning och att varje del av hans kropp ska lida så som varje del av hans kropp njöt av den otillåtna förbindelsen. Äktenskapsbrytaren som var ogift ska straffas med det högsta antalet piskrapp i sharee’ah, vilket är 100 slag. Utöver det ska straffet vittnas av en grupp från de troende, och förnedringen att bannlysas från hans stad och platsen av brottet i ett helt år.

I Barzakh, straffet för män och kvinnor skyldiga till Zinaa är att de ska vara i en ugn vars topp är smal och botten vid, med en eld under till, och de kommer att vara nakna däri. När värmen blir högre, skriker de och reser sig upp tills de nästan kommer ut från ugnen, då blir hettan mindre, och de faller tillbaka ner igen. Detta kommer att fortsätta om och om igen tills Timmen börjar.

Värre än detta är en man som fortsätter begå äktenskapsbrott även när han är gammal, och när döden närmar sig ger Allah honom ett tillfälle att ångra sig.

Abu Hurayrah berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Det finns tre som Allah inte kommer att tala till på Domedagen, varken prisa, eller titta på; de får ett svårt straff: en gammal man som begår Zinaa, en kung som ljuger, och en fattig man som är arrogant.” (Berättad av Muslim, 1/102-103).

Bland de värsta inkomsterna är från en prostituerad som hon tar innan hon begår Zinaa, och den omoraliska kvinnans som tjänar pengar på att sälja sig själv går miste om att hennes bön blir accepterad när himlens portar öppnas vid midnatt. (Hadithen finns i Saheeh al-Jaami’, 2971)
Att vara behövande eller fattig är inte giltiga ursäkter för att gå över Allahs satta gränser. Det finns ett gammalt talesätt att den fria kvinnan hellre skulle svälta än att visa hennes bröst, vad då om hennes privata delar?

Idag har alla dörrar till omoralitet öppnats, Shaytaan och hans anhängare har gjort det lätt för folk att begå synder. Detta följs av tabarruj (viljan att visa sig) och otäckta kvinnor, folk som låter deras blickar vandra till saker de inte borde titta på, att kvinnor och män umgås ökar, omoraliska tidningar och otuktiga filmer ökar, resandet till korrupta länder ökar och en etablerad marknad för prostitution, kränkandet av heder ökar och ökandet av barn utanför äktenskapet ökar tillsammans med aborter.

O Allah, vi ber att du ska visa oss Din barmhärtighet och skydda oss från omoralitet; vi ber Dig att rena våra hjärtan och att skydda våra privata delar, och att lägga en barriär mellan oss och det som är haraam.

Sodomy (Homosexualitet)

Sodomy, eller samlag mellan två män, Var det brott Luts folk begick. Allah säger:

“Och [minns] att Lot sade till sitt folk: “Ni begår sådana skamlösa handlingar som ingen i världen någonsin begått före er! Ni nalkas ju män, [upptända av lust], och går tvärs emot naturens vägar. Och ni gör det [öppet] när ni samlas till era skamliga sammanskomster!” [al-’Ankaboot 29:29].

På grund av denna motbjudande gärning och stora synd, har Allah tilldelat fyra olika straff som Han aldrig tilldelat i kombination tidigare på något annat folk; vilka var: dessa människor blev blinda, deras stad blev upp och ner vänd, stenar av bakad/packad lera regnade ner över dem, och ett hemskt skrik blev sänt på dem.

I Islam, de som gjort sig skyldiga till detta brott ska dödas av svärdet, enligt den starkaste åsikten. Detta straff tilldelas den som gör detta och den som får det gjort, om det görs fritt och med vilja. Ibn ‘Abbaas berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Vemhelst ni finner som begår synden som Luts folk begick, döda dem - både den som gör det och den som får det gjort.” (Berättad av Imaam Ahmad, 1/300; se även Saheeh al-Jaami’, 6565).

Modern tids obotliga sjukdomar så som det dödande AIDS uppkommet från korruption, vilka våra förfäder inte visste något om, är en indikation av den visdom Sharee’ah har när den föreskriver detta stränga straff.

Inte tillåta sin man äktenskapsrelationer utan legitim ursäkt

Abu Hurayrah (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Om en man kallar sin fru till sin säng, och hon vägrar, och han somnar, och han går och lägger sig och är arg på henne, änglarna förbannar henne till morgonen.” (Berättad av al-Bukhaari; se al-Fath, 6/314).

Många kvinnor, efter att ha bråkat med sin man, “straffar” honom - tror de - genom att förneka honom hans rätt i äktenskapet. Detta resulterar i stor korruption om mannen blir frestad att göra något haraam, eller så kan det slå tillbaka på frun genom att mannen allvarligt börjar tänka på att ta en till fru.

En fru bör skynda sig att svara på mannens rop om han vill ha henne, som lydnad till Profeten (frid över honom) ord: “Om en man kallar sin fru till sängen, låt henne då svara honom, även om hon sitter på kamelryggen (dvs. väldigt upptagen).” (Se Zawaa’id al-Bazzaar, 2/181; se även Saheeh al-Jaami’, 547).

Mannen måste även visa hänsyn mot frun om hon är sjuk, gravid eller deprimerad, så att de kan fortsätta ha harmoni och förhindra missnöje och hat.

Be ens man om skilsmässa utan giltig anledning

Många kvinnor kräver skilsmässa från deras män efter minsta lilla argumentation, eller om deras män inte ger dem det de vill ha av pengar. En del kvinnor blir uppmuntrade av problemmakare bland släktingar eller grannar för att utmana sina män med provokativa ord så som: “Om du var en riktig man skulle du skilja dig från mig!”

Förödelsen efter skilsmässa är välkänd: splittrandet av familjen och barn som springer omkring på gatorna. En person kan ångra att han skilt sig när det är för sent. På grund av dessa och andra anledningar förbjuder Sharee’ah dessa gärningar.
Thawbaan (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: “Den kvinna som ber sin man om skilsmässa utan sund anledning blir missunnad att känna lukten av Paradiset.” (Berättad av Ahmad, 5:277; se även Saheeh al-Jaami’, 2703).

‘Uqbah ibn ‘Aamir (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: Kvinnor som frågar efter skilsmässa och kvinnor som tvistar (contend) onödigt med deras män är hycklare.” (Berättad av al-Tabaraani i al-Kabeer, 17/339; se även Saheeh al-Jaami’, 1934).

Om det finns en sund anledning, så som att mannen gått ifrån bönen, dricker eller tar droger, eller tvingar sin fru att göra något haraam, eller förtrycker henne och får henne att lida genom att förneka henne hennes rättigheter i Islam, och han lyssnar inte på råd för att bli bättre, i dessa fall är det inget fel om kvinnan vill skilja sig för sin egen skull och för sin religions skull.

Zihaar

Ett uttal från den första Jaahiliyyah som fortfarande är vidspritt i detta ummah är zihaar, där en man säger till sin fru, “Du är som min mammas rygg för mig, ” eller “Du är lika förbjuden för mig som min syster,” och andra hemska liknande uttalanden vars motsägande natur avvisas av Sharee’ah. På grund av det förtrycket av kvinnor inblandat. Allah refererade till det i Koranen:

“De av er som [hädanefter vill] förskjuta sina hustrur [bör inse att de] inte är deras mödrar; deras mödrar är de som födde dem och inga andra.” Orden [som yttras enligt denna sed] strider mot rim och reson och är en klar lögn. Men Allah utplånar straff och förlåter mycken synd.” [Al-Mujaadilah 58:2]

Sharee’ah har ett tungt straff för detta brott (kafaarah), som liknar det man måste göra efter man dödat en person av misstag eller om man haft samlag under dagen i Ramadaan; personen som gjort zihaar får inte komma till sin fru förrän han betalat av sitt straff. Allah säger:

[i]“De som på detta sätt förskjuter sin hustru men tar tillbaka sitt ord skall [som bot] skänka en slav friheten, innan samlivet [med den förskjutna] får återupptas.” Detta är vad Allah föreskriver för er. Allah är underrättad om vad ni gör. De som inte [är i stånd att lyda denna föreskrift] skall fasta två månader i följd, innan [man och hustru] får återuppta samlivet; och de som inte förmår [fasta] skall ge mat åt sextio nödställda; på så sätt får ni [visa] er tro på Allah och Hans Sändebud. Detta är Allahs föreskrifter, och de som inte lyder [dem] har ett plågsamt straff [att vänta].”

[Al-Mujaadilah 58:3-4]

Att ha samlag med sin fru under hennes mensperiod

Allah säger: “Och de frågar dig som [kvinnans] månadsblödning. Säg: “Detta är ett ömtåligt och smärtsamt tillstånd. Håll er därför borta från kvinnorna under deras period och kom inte nära dem förrän de är rena…” [al-Baqarah 2:222]

Så en man är inte tillåten att närma sig sin fru förrän hennes mens har slutat och hon har tagit ett bad (ghusl). Allah säger: ” …men när de renat sig ta dem då till er, så som Allah har befallt er.” [al-Baqarah 2:222]

Den motbjudande karaktären av denna synd antyds genom profetens ord (frid över honom): “Den som har samlag med en menstruerande kvinna, eller en kvinna I hennes rektum (ändtarm), eller går till en spåkvinna, har tvivlat på det som uppenbarades för Muhammad.” (Rapporterad av al-Tirmidhi från Abu Hurayrah, 1/243; se också Saheeh al-Jaami’, 5918).

Den som gör detta av misstag, inte avsiktligt, måste inte betala något vite, men personen som gör det avsiktligt och med full kunskap om vad han gör måste betala vite. Som enligt de lärda med den mest välgrundade kunskapen är en dinar eller en halv dinar. Några lärda säger att det finns ett val av summan som ska betalas; andra säger att om mannen hade samlag med sin fru i början av hennes period, då blodet är mycket, måste betala en dinar, och om han gör det i slutet av hennes period då blodet är lite, måste betala en halv dinar. I dag är en dinar värd 25.4 gram guld: detta eller samm summa i valuta måste betalas som allmosor.


Att ha samlag med sin fru i analen

En del perversa människor med svag tro tvekar inte att ha samlag med sin fru i ändtarmen (platsen där avföringen kommer ut.) Detta är en stor synd, och Profeten (frid över honom) förbannade den som gör detta.
Abu Hurayrah (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: “Han är förbannad, den som har samlag med sin fru i ändtarmen.” (Berättad av Imaam Ahmad, 2/479; se även Saheeh al-Jaami’, 5865).
Profeten (frid över honom) sa även: “Den som har samlag med en menstruerande kvinna, eller en kvinna I hennes rektum (ändtarm), eller går till en spåkvinna, har tvivlat på det som uppenbarades för Muhammad.” (Rapporterad av al-Tirmidhi från Abu Hurayrah, 1/243; se också Saheeh al-Jaami’, 5918).

Fastän det finns en del rättfärdiga och känsliga kvinnor som vägrar gå med på detta, så finns det de män som hotar med skilsmässa om dem vägrar. En del män till och med lurar deras fruar som är för blyga för att fråga någon lärd om detta; de säger att det är halaal, och de använder till och med Koranverser för att stödja deras tal:

“Era hustrur är för er [som] en åker; beträd därför er åker, när och som ni önskar…” [Al-Baqarah 2:223].

Det är en välkänd del och sunnah förklarar Koranen, och Profeten (frid över honom) förklarade att det är tillåtet att ha samlag med sin fru hur man vill, komma till henne bakifrån eller framifrån, så länge det sker på platsen där barnet föds (vaginan); det är uppenbart att anusen, där avföringen kommer, inte är den plats varifrån barnet föds. En av anledningarna till detta brott är att en del människor träder in i något som skulle vara rent och fint familjeliv med ett arv av smutsigt, haraam, jahili, perverst sätt, eller minnen från scener från billiga filmer som de inte ångrat sig till Allah för. Det är även känt att denna gärning är haraam även om bägge parter är med på det; samtycke i haraam gör inte gärningen halaal.

Att inte vara rättvis mellan medfruar

En av de saker Allah har påbjudit i Sin Bok är rättvisa mellan medfruar. Allah säger: “Det är inte möjligt för er att ge era hustrur lika behandling i allt, hur uppriktigt ni än önskar det; men ge inte era känslor [för en] sådana uttryck att ni lämnar den andre i ovisshet (varken skild eller gift). Men om ni lägger till rätta det som ni har brustit i och fruktar Allah [skall ni se att] Allah är ständigt förlåtande, barmhärtig.” [al-Nisaa’ 4:129]

Rättvisan som krävs här är att man fördelar nätterna jämnt, och att man ger varje fru hennes rätt vad som gäller att spendera och kläder. Det refererar inte till känslor eller kärlek, för att ingen man har kontroll över hans känslor. Men en del människor, när de gifter sig med flera fruar, föredrar en och struntar i de andra, spenderar mer tid med en fru och spenderar mer på henne, och struntar i de andra. Detta är haraam, och den person som gör det kommer att komma på Domedagen i ett skick som Profeten (saas) beskrivit i en hadeeth från Abu Hurayrah: ”Den som har två fruar men prioriterar en av dem, han kommer komma på Domedagen med halva hans kropp lutande.” (Berättad av Abu Dawud, 2/601; se även Saheeh al-Jaami’, 6491).

Vara ensam med icke-mahram kvinna

Satan är alltid angelägen om att fresta människor och få dem att göra haraam gärningar. Av denna anledning har Allah varnat oss: “Troende! Följ inte Djävulens spår! Djävulen uppmanar den som fäljer hans spår [att begå] skamlösa handlingar och det som strider mot rimlighet och förnuft.” [al-Noor 24:21]

Satan går igenom människans ådror liksom blod. Ett av sätten som han förmår människan att begå omoraliska handlingar är genom att leda en man till att vara ensam med en icke-mahram kvinna. Islam stoppar detta genom att förbjuda sådant sätt. Profeten (frid över honom) sa: ”Ingen man är ensam med en (icke-mahram) kvinna, utan att Satan är den tredje bland dem.” (Berättat av al-Tirmidhi, 3/474; se även Mishkaat al-Masaabeeh, 3118).

Ibn ‘Umar (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Från och med idag, ska ingen man gå till en kvinna vars man är borta förutom om det finns en annan man eller två med honom.” (Berättad av Muslim, 4/1711).

Det är inte tillåtet för en man att vara ensam i ett hus, rum eller bil med en icke-mahram kvinna, detta inkluderar även sin broders fru eller slavinna. En kvinnlig patient får inte vara ensam med en doktor, och så vidare. Många människor bryr sig inte om detta, antingen för att de litar på sig själva eller av någon annan anledning, vilket leder till att många begår omoraliska handlingar eller gör saker som leder till det, vilket i sin tur resulterar i tragedier så som konstiga släktled och barn utanför äktenskapet.

Skaka hand med icke-mahram kvinnor

Detta är ett av fallen då felaktiga sociala seder har gått före Allahs lagar, till den grad att om du försöker tillrättavisa folket och visa dem bevisen på att det är fel, anklagar de dig för att vara motsträvig, ha komplex, att du försöker bryta familjebanden, misstror deras goda avsikt, osv. Skaka hand med kvinnliga kusiner, bröders fruar och farbröders fruar är lättare än att dricka vatten i vårt samhälle, men om vi ser på det ordentligt kommer vi förstå allvaret med det hela.

Profeten (frid över honom) sa: ”Om någon av er skulle bli huggen i huvudet med en järnnål skulle det vara bättre för honom än att röra en kvinna som han inte får röra.” (Berättad av al-Tabaraani, 20/212; se även Saheeh al-Jaami’, 4921).

Det finns ingen tvekan om att detta är en typ av Zinaa, för Profeten (frid över honom) sa: ”Ögonen kan begå Zinaa, händerna kan begå Zinaa, fötterna kan begå Zinaa och de privata delarna kan begå Zinaa.” (Berättad av Imaam Ahmad, 1/412; se även Saheeh al-Jaami', 4921).

Finns det någon med renare hjärta än Profeten Muhammed (frid över honom)? Men till och med han sa, ”Jag skakar inte hand med kvinnor”. (Berättad av Imaam Ahmad, 6/357; se även Saheeh al-Jaami’, 7054, och al-Isaabah, 4/354, Daar al-Kitaab al-’Arabi upplaga).

Och han sa: ”Jag rör inte en kvinnas händer.” (Berättad av al-Tabaraani i al-Kabeer, 24/342; se även Saheeh al-Jaami', 7054 och al-Isaabah, 4/354, Dar al-Kutub al-'Arabi upplaga).

‘Aa’ishah (ra) sa: ”Nej, vid Allah, Profeten (frid över honom) hand rörde aldrig en icke-mahram kvinnas hand.” Han tog emot bayáh (löfte om trohet) från dem men bara muntligt.” (Berättad av Muslim, 3/489).

Låt dem frukta Allah, de människor som hotar deras fromma fruar med skilsmässa om de inte skakar hand med deras bröder.

Vi ska även uppmärksamma om man har något emellan så som en tygbit så gör det ingen skillnad; det är ändå haraam att skaka hand med en icke-mahram kvinna.


En kvinna som bär parfym när hon går ut eller går förbi icke-mahram män


Denna handling är spridd idag, trots Profeten (frid över honom) stränga varning, som är: ”Den kvinna som tar på sig parfym och sedan går ut bland folket så att de kan känna hennes doft är en zaanaiyah (äktenskapsbrott).” (Berättad av Imaam Ahmad, 4/418; se även Saheeh al-Jaami’, 105).

En del kvinnor är oförsiktiga och tar det för lätt, speciellt framför chaufförer, affärsmän, skolpolisen, osv., även om sharee’ah tydligt och strängt säger att den kvinna som bär parfym måste tvätta sig själv som en person måste tvätta sig i janaabah (dvs. göra ghusl) om hon vill gå till moskén.

Profeten (frid över honom) sa: ”Den kvinna som bär parfym och sedan går till moskén, så att hennes lukt kan urskiljas, hennes bön är inte accepterad förrän hon gjort ghusl så som man gör ghusl när man är i janaabah.” (Berättad av Imaam Ahmad, 2/444; se även Saheeh al-Jaami’, 2703).

Vi klagar för Allah över bukhoor och ‘ood (en slags rökelse) som används vid bröllop och kvinnornas fester innan de går, användandet av starka parfymer på marknaderna, på transportmedlen och blandade tillställningar i moskén även under nätterna i Ramadaan. Islam säger till oss att kvinnans parfym ska vara den med färg och lite lukt. Vi ber Allah att inte förakta oss och att inte straffa rättrogna män och kvinnor för de dåraktiga männen och kvinnornas gärningar. Må Han leda oss alla till den Rätta Vägen.



En kvinna som reser utan mahram

Profeten (frid över honom) sa: "Det är inte tillåtet för en kvinna som tror på Allah och den Sista Dagen att resa en dags distans utan en mahrams närvaro" (Berättad av Muslim, 2/977).

När en kvinna reser utan mahram, detta uppmuntrar korrupta människor att utnyttja henne på grund av hennes svaghet; det minsta som kan ske är att hennes heder blir skadad. Detta förbud gäller även kvinnor som reser med flyg, även om - som ofta sägs - en mahram lämnar henne och en annan hämtar henne. Vem ska sitta bredvid henne under resan? Vad händer om det uppstår tekniska problem uppstår och planet måste landa på en annan flygplats, eller om planet är försenat? Vad om…? Det finns allt för många historier om saker som gått fel. För att en person ska anses som mahram, måste följande fyra villkor följas: han ska vara muslim, över pubertetsåldern, i sitt sinnes fulla bruk, och man.

Abu Sa’eed al-Khudri sa: "Profeten (frid över honom) sa: 'Ingen kvinna som tror på Allah och den Sista Dagen ska resa en sträcka på mer än tre dagar eller mer såvida inte hennes far, son, man, bror eller annan mahram är med henne." (Berättad av Muslim, 2/977).



Medvetet titta på en icke-mahram kvinna

Allah säger: “Säg till de troende männen att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet; det leder till större renhet i deras liv. Allah är underrättad om vad de gör.” [al-Noor 24:30]

Profeten (frid över honom) sa: "Otrohet med ögonen är genom att titta" (dvs. Genom att titta på det Allah har förbjudit). (Berättad av al-Bukhaari, se Fath al-Baari, 11/26).

Det finns undantag för när man kan titta, så som att titta på en kvinna som man vill gifta sig med, eller en doktor som undersöker för medicinska själ, mm. Kvinnor får inte heller titta på icke-mahram män, som Allah säger i Qur’an:

"Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet.” [al-Noor 24:31]

Det är även förbjudet för en man att titta med lust på en annan renrakad och vacker man. Männen får inte titta på andra mäns áwrah, och kvinnor får inte titta på andra kvinnors áwrah. Det är förbjudet att titta på någon del av den, det är förbjudet att röra det, även med kläder emellan. Ett sätt som Satan lurar folket är genom att få dem att tro at det inte är något fel att titta på bilder i tidningar eller titta på film, för de som visas inte är "på riktigt", även om sådana bilder skadar mycket genom att väcka lust.

Vetskap om att ens kvinnofolk är omoraliska men ändå hålla tyst

Ibn ‘Umar (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: "Det finns tre som Allah berövar Paradiset: den som dricker berusningsmedel; den som är olydig mot sina föräldrar, och den som accepterar omoraliska handlingar i sin familj." (Berättad av Imaam Ahmad, 2/69; se även Saheeh al-Jaami’, 3047).

Ett av många exempel på detta idag är män som struntar i att deras döttrar eller fruar kontaktar icke-mahram män och pratar med dem på ett sätt som kan beskrivas som ”romantiskt”. Eller accepterande av att en kvinna i hushållet vistas ensam med en icke-mahram man, eller tillåta dem att sitta ensamma med en chaufför eller någon annan anställd, eller låta dem gå ut utan ordentlig hijab, så att alla kan titta på dem, eller ta in omoraliska tidningar eller filmer in i hemmet.

Ljuga om ens barns släktskap, eller förneka sitt eget barn

Enligt Sharee’ah, är det inte tillåtet för en Muslim att hävda att han tillhör någon annan än sin far, eller hävda att man tillhör ett folk som man inte tillhör. En del gör det för materiell vinning, och får dokument som ”styrker” deras falska identitet officiellt. En del gör det utav hat mot deras far som övergett dem när de var barn. Allt detta är haraam, och kan leda till mycket kaos och korruption i ett antal olika områden, så som att veta vem som är ens mahram, giftermål, arv och så vidare.

Sa’d och Abu Bakrah (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Den som medvetet yrkar på att tillhöra någon annan än hans fader, Paradiset kommer att bli förnekat för honom.” (Berättad av al-Bukhaari; se Fath al-Bari, 8/45).

Det är även förbjudet att förfalska släktleden eller ljuga om en persons härstamning. Det finns en del människor, som när de vill vara dåliga i sina argumentationer med deras fruar, anklagar dem för omoraliskt uppförande och att de förnekar sina barn, utan bevis, när barnet föddes ”i deras säng” (dvs. att det är mannens barn och ingen annans). Sedan finns det en del fruar som sviker förtroendet och blir gravida med en annan mans barn, men de hävdar att det tillhör deras man.

Profeten (frid över honom) gav en hård varning mot detta beteende. Abu Hurayrah berättade att när aayat al-mulaa’anah [al-Noor 24:7] uppenbarades, sa Profeten (frid över honom): ”Den kvinna som tar in till folket någonting som inte tillhör dem har ingenting med Allah att göra, och Allah kommer inte att ge henne tillträde till Hans Paradis. Den man som förnekar sin egen son när han tittar på honom, Allah kommer att gömma Sig Själv från honom och blottställa honom framför alla människor.”(Berättad av Abu Dawud, 2/695; se även Mishkat al-Masaabeeh, 3316).

Använda riba (ränta eller ocker)

I Qur’an, förklarar Allah inte krig mot någon annan än det folk som använder riba: ”Troende! Frukta Allah och avstå, om ni är sanna troende, från utestående ockervinst. Gör ni inte det skall ni veta att ni befinner er i krig med Allah och Hans Sändebud.” [al-Baqarah 2:278-279]

Detta är tillräckligt för att förklara avskyn för denna gärning i Allahs syn, må Han vara ärad. Man kan lätt inse vidden av ödeläggning, på individuellt och internationellt plan, som sker då man handlar med riba - så som att bli bankrutt, prisfall, ekonomisk stillastående, att man inte kan betala tillbaks lån, hög arbetslöshet, kollapsandet av många företag och institutioner, etc. Det dagliga arbetet har blivit en evighetsstrid för att betala av ränta på lån och samhällen har blivit indelade klassamhällen där de stora rikedomarna finns i ett fåtal händer. Kanske är allt detta en manifikation av det krig som Allah har hotat med för de som handlar med riba.

Alla som har någonting att göra med riba, oavsett om han är en huvudansvarig eller en mellanhand eller anordnar, har de alla blivit förbannade av Profeten (frid över honom). Jaabir (ra) berättar att Profeten (frid över honom) förbannade ”den som använder riba, den som ger den till andra, den som skriver ner det och den som vittnar det”. Han sa: ”De är alla desamma.” (Berättad av Muslim 3/1219). Baserat på detta, det är inte tillåtet att arbeta med något som innebär räntebaserade kontrakt och villkor, betala eller ta emot riba, sätta in pengar eller övervaka det. Generellt sagt, det är haraam att direkt eller indirekt vara inblandad med riba på något väg, sätt eller form.

Profeten (frid över honom) var angelägen om att förklara det hemska med denna stora synd. ‘Abdullaah ibn Mas’ood (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Det finns 73 sorter av riba, den minsta formen är lika motbjudande som en man som har samlag med sin egen mamma och det värsta är att kränka en muslims heder och helighet.” (Berättad av al-Haakim i al-Mustadrak, 2/37; se även Saheeh al-Jaami’, 3533).

‘Abdullah ibn Hanzalah (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Medveten användning av en dirham från riba är värre för en man än att begå äktenskapsbrott 36 gånger.” (Berättad av Imaam Ahmad, 5/225; se även Saheeh al-Jaami’, 3375).

Förbudet om riba gäller inte bara affärer mellan rik och fattig, som en del tror; det är ett generellt förbud som gäller alla människor och alla situationer. Hur många rika människor och stora affärsmän har inte blivit bankrutt på grund av riba? Den minsta skadan riba gör är att förstöra välsignelsen (barakah) av pengar, även om en persons rikedomar är stor. Profeten (frid över honom) sa: ”Även om räntan är stor, kommer det sluta med att vara en liten summa.” (Berättad av al-Haakim, 2/37; se även Saheeh al-Jaami’, 3542).

Detta refererar inte till om räntan är hög eller låg; all riba är haraam, den som handlar med det kommer resas upp på Domedagen som den som står slagen (stands beaten by Shaytaan) av Satan som galen och epileptisk.

Trots storheten av denna synd, har Allah sagt till oss att ångra oss från det och har förklarat hur. Allah säger till de som handlar med ränta: ” … Men om ni ångrar vad ni gjort har ni rätt [att återfå] ert kapital; ni skadar ingen och lider själva ingen skada.” [al-Baqarah 2:279] Detta är kärnan av rättvisan.

Den troende måste förakta denna stora synd och känna dess avsky, även om han sätter in pengarna på räntebaserade banker för han inte har något annat val och är rädd för att hans pengar ska komma bort eller bli stulna. Han ska känna att han är tvingad på grund av nödvändighet att göra det, så som den som äter dött kött, eller värre. Samtidigt ska han be om Allahs förlåtelse och försöka hitta andra alternativ om han kan. Det är inte tillåtet att be banken om ränta, och om banken ger honom ränta på hans konto, måste han göra sig av med det på något tillåtet sätt. Dessa pengar räknas inte som sadaqah (allmosor), för Allah är ren och accepterar bara det som är rent. Han får inte dra nytta av dessa pengar genom att köpa mat, dricka, kläder, transport eller husrum; han kan inte använda det för att uppfylla hans obligatoriska uppgifter som att spendera på hans fru, barn eller föräldrar, eller betala zakaat eller skatter, eller för att försvara sig själv i domstol. Utan, han ska bara göra sig av med det, utav rädsla för Allahs vrede.



Dölja en produkts fel när den ska säljas

Profeten (frid över honom) gick en gång förbi en hög med mat som skulle säljas. Han satte handen på det och kände fukt, så han frågade, ”Vad är detta, O du som säljer mat”? Han sa, ”Det regnade på det, O Allahs Budbärare”. Profeten (frid över honom) sa: ”Varför sätter du inte det uppe, så att folk kan se det?” Den som lurar folket är inte en av oss.” (Berättad av Muslim, 1/99).

Det finns idag många försäljare som inte fruktar Allah, de försöker dölja fel genom att slå om varan med plast, lägger 2:hands sorterings lappen i botten av lådan, använder kemikalier eller dyl. för att få produkten att se bra ut, eller döljer ljud i motorer som indikerar på fel - så när konsumenten kommer hem med varan, är den snart sliten. En del försäljare byter bäst före datumet, eller förhindrar köparen från att studera eller prova produkten. Många som säljer bilar eller annan slags utrustning visar inte produktens brister. Allt detta är haraam, som Profeten (saas) sa: ”Muslimen är den andra muslimens broder.” Det är inte tillåtet för muslimen att sälja något till sin broder som är fel utan att peka ut felen.” (Berättad av Ibn Maajah, 2/754; se även Saheeh al-Jaami’, 6705). En del försäljare tror att deras ansvar slutar när de säger till köparna på en aktion, ”Jag säljer en hög av metall, en hög av metall…” Detta är en affär utan välsignelse, Profeten (saas) sa: ”De två parterna involverade i affärer har valet (att avsluta det - dvs. affären är inte avslutad) förrän de skiljs åt. Om de båda varit sanningsenliga och ärliga om några fel, då är affären välsignad, men om de ljugit och dolt fel, går välsignelserna i affären förlorad.” (Berättad av al-Bukhaari; se al-Fath, 4/328).




Konstgjord uppdrivning av priser

Detta refererar till sättet att på konstgjord väg driva upp priset utan att ha för avsikt att köpa varan, endast för att bedra andra, straffa dem genom att de måste lägga ut mer pengar än det dem har erbjudit. Profeten (saas) sa: ”Begå inte konstgjord uppdrivning av priser.” (Berättad av al-Bukhaari, se Fath al-Baari, 10/484). Det är utan tvekan en form av bedrägeri, och Profeten (saas) sa: ”Bedrägeri och fusk kommer att sluta i Helvetet.” (Se Silsilat al-Ahaadeeth al-Saheehah, 1057). Många försäljare på aktioner och bil försäljare tjänar orena och haraam inkomster på grund av de många haraam saker de gör, så som konspiration för att på ett konstgjort sätt höja priserna och lura köparna, eller sänka priset på en av deras produkter, eller låtsas att de är kunder för att höja priser på auktioner för att lura och bedra.


Handel efter andra ropet till Fredagsbönen

Allah säger: “Troende! När böneutroparen kallar till fredagsbönen, lämna då handel och köpenskap och skynda er dit där Allahs namn åkallas; detta är för er det bästa – om ni kunde veta [det]!” [al-Jumu’ah 62:9].

En del människor fortsätter handeln i deras affärer och framför moskén även efter andra ropet till bönen, de som köper från dem är också skyldiga, även om de bara köper en siwaak (naturlig tandborste). Enligt den sundaste åsikten, är denna försäljning ogiltig. En del ägare till restauranger, bageri och andra fabriker tvingar deras anställda att arbeta under Jumu’a bönen; även om det leder till en tydlig ekonomisk ökning, kommer de att bli de riktiga förlorarna. Den anställde måste agera i enlighet med det som Profeten (frid över honom) lärt ut: ”Det finns ingen lydnad till en skapad varelse om det involverar olydnad mot Allah.” (Berättad av Imaam Ahmad, 1/129; Ahmad Shaakir sa; dess isnaad är saheeh, no. 1065).

Hasardspel

Allah säger: ”…Troende! Rusdrycker och spel om pengar, alla hedniska bruk och spådomskonst är ingenting annat än Djävulens skamliga påfund; håll er borta från allt sådant, för att det skall gå er väl i händer.” [al-Maa’idah 5:90]

Hasardspel var vanligt i Jaahiliyyah; en av de mest kända spelformerna var att, tio människor köpte en kamel, alla betalade lika mycket, varefter de sköt pilar - ett sätt att dra lott. Sju stycken vann lika mycket medan tre lämnades tomhänta. Idag finns det många olika hasardspel, vilka några är: lotterier och utlottningar, där folk byter pengar mot nummer, varefter nummer dras för att vinna första, andra, och så vidare för olika priser. Detta är haraam, även när det görs för att få allmosor.

Att köpa en okänd produkt, eller köpa ett nummer som bestämmer vem som får vad.

En modern form av hasardspel är försäkringar, försäkring mot brand eller stöld, tredje partens försäkring, omfattande försäkring, och så vidare. Det finns så många olika försäkringar att en del sångare försäkrar deras röster, och så vidare.

Allt ovanstående är olika former av hasardspel. Idag finns till och med klubbar bara för hasardspel, där det finns så kallade ”gröna bord” (roulett bord) bara för att folk ska göra denna synd. Andra former av hasardspel är att satsa pengar på hästar eller andra spel, enarmade banditen och liknande på nöjesparker, och tävlingar där de som vinner får priser, som en del lärda sagt.


Stöld

Allah säger: “Mannen som stjäl och kvinnan som stjäl skall som straff för detta brott få handen avhuggen; [denna föreskrift] är en sträng varning från Allah. Allah är allsmäktig, vis.” [al-Maa’idah 5:38]

En av den värsta formen av denna synd är pilgrimerna som kommer till Hajj och ‘Umrah till Allahs Gamla Hus. Denna tjuv har ingen respekt för de gränser Allah har satt på den bästa platsen på jorden och runt Allahs Hus. I en berättelse om Salaat al-Kusoof (bön vid solförmörkelsen), sa Profeten (frid över honom): ”Helvetet kom närmare, och det var när ni såg mig gå bakåt, för jag fruktade att dess värme skulle röra vid mig. Jag såg en man med en krokig pinne släpandes på sina inälvor i Elden. Han brukade stjäla från hujjaaj (pilgrimerna) med hans krokiga pinne. ”Om de upptäckte honom, sa han ”Det fastnade på min pinne, ” och om de inte såg honom, då tog han det han hade tagit…” En annan av de värsta formerna av stöld är att stjäla från samhällskassan. En del av de som gör det säger “Vi gör bara det som andra gör”. De förstår inte att det dom gör är att stjäla från alla muslimer, för samhällskassan tillhör alla muslimer. Att härma dem som inte fruktar Allah är ingen ursäkt. En del människor stjäl från kuffar egendom med ursäkten att de är kuffar, men detta är fel; de enda kuffarers rikedom som är tillåten att ta ifrån är de som aktivt kämpar mot muslimerna, vilket inte gäller varje enskild kaafir eller företag.

Andra former av stöld är ficktjuveri, stjäla någonting från en persons ficka utan att han vet om det. En del tjuvar går in i människors hem som gäster och stjäl från dem. En del stjäl från gästernas väskor. En del - inklusive kvinnor - går in i affärer och snattar. En del tror att konsekvenserna är små när man tar små eller billiga saker. Men Profeten (frid över honom) sa: “Allah har förbannat den tjuv som stjäl ett ägg och får sin hand avhuggen, och den tjuv som stjäl ett rep och får sin hand avhuggen.” (Berättad av al-Bukhaari, se Fath al-Baari, 12/81).

Alla som stjäl något måste först ångra sig till Allah därefter återlämna varan till dess rätta ägare, öppet eller i hemlighet, själv eller genom en tredje person. Om han inte hittar den rätta ägaren eller släkt efter många försök, då ska han ge egendomen i allmosor, med avsikten att belöningen ska gå till dess rätta ägare.




Erbjuda eller ta emot mutor

Ge muta till en qaadi eller domare för att han ska dölja sanningen eller få ett falskt uttalande att vinna är en synd, för det leder till förtryck och orättvisa mot den som egentligen har rätt, och det sprider korruption. Allah säger: “Inkräkta inte utan fog på varandras egendom och erbjud inte domarna förmåner för att med orätt, i fullt medvetande [om vad ni gör], tillskansa er något av andras egendom.” [al-Baqarah 2:188]

Abu Hurayrah (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: “Allah har förbannat de som ger och accepterar mutor när han ska döma.” (Berättad av Imaam Ahmad, 2/387; se även Saheeh al-Jaami’, 5069). Men om summan ges för att sanningen ska fram eller för att förhindra orättvisa när det inte finns någon annan utväg, detta inkluderas inte i denna varning.

Mutor är så vanliga idag att det är en källa till högre inkomst, högre än den vanliga för en del arbetare. En del företag inkluderar till och med mutor som en del i budgeten, under diverse rubriker, en del affärs överenskommelser kan inte börja eller avslutas utan med hjälp av mutor. Mycket skada sker de fattiga och många säkerheter bryts på grund av mutor. Mutor är en av anledningarna till korruption där de anställda agerar emot arbetsgivarna och man får bara god service om man betalar mutor. Personen som vägrar ge mutor blir bortskuffad eller får sen service, och de som kommer efter honom som betalar mutor får servicen före honom. På grund av mutor går pengarna, som skulle gå till arbetsgivaren, i fickan på försäljarna och de som är ansvariga för inköpen. Det är ett under att Profeten (frid över honom) bad till Allah att beröva de som är inblandade från Hans Barmhärtighet. ‘Abdullah ibn ‘Amr (ra) sa: “Profeten (frid över honom) sa: ‘Må Allahs förbannelse vara på den som ger en muta eller den som accepterar en.” (Berättad av Ibn Maajah, 2313; se även Saheeh al-Jaami’, 5114).



Beslagta land med våld

När det inte finns någon fruktan för Allah, är kraft och list en katastrof på grund av att den som äger dessa kvaliteter använder dem till att förtrycka andra, som att ta andra människors ägodelar inklusive deras land. Straffet för detta är otroligt hårt. ‘Abdullaah ibn ‘Umar berättade att Profeten (frid över honom) sa: “Den som beslagtar en bit land olagligt, på Domedagen kommer Allah att låta marken svälja honom till det sjunde djupet i jorden.” (Berättad av al-Bukhaari; se al-Fath 5/103).

Ya’laa ibn Murrah (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: “Den man som beslagtar land lika långt som en handflata, Allah kommer att säga till honom att gräva den (enligt al-Tabaraani: hämta det) till det sjunde djupet i jorden, varefter det kommer placeras runt hans nacke på Domedagen, tills Allah har slutat döma människorna.” (Berättad av al-Tabaraani i al-Kabeer, 22/270; se även Saheeh al-Jaami’, 9/27).

Detta inkluderar även att man ändrar landgränser och gränslinjer för att den egna marken ska bli större till grannens förlust, vilket Profetens (frid över honom) ord indikerat: “Allah har förbannat den som ändrar gränslinjerna i marken.” (Berättad av Muslim, med kommentarer av al-Nawawi, 13/141).




Acceptera en gåva för att medla

Att ha en hög position bland folket är en av Allahs välsignelser till Hans slavar, om han är tacksam. Ett sätt en person kan visa tacksam på, för denna välsignelse, är genom att använda sin position till andra muslimers nytta. Detta är en del av den generella betydelsen av hadithen: “Den av er som kan göra nytta för sin broder, låt honom då göra det.” (Berättad av Muslim, 4/1726).
Personen som använder sin position till andras fördel genom att förhindra orättvisa eller för att göra gott, utan att inkludera något haraam eller inkräkta på andras rättigheter, kommer att bli belönad av Allah, så länge hans avsikt är uppriktig, så som Profeten (frid över honom) berättat för oss: “Medla, du kommer att bli belönad.” (Berättad av Abu Dawud, 5132; hadithen finns även i al-Saheehayn, se Fath al-Baari, 10/450, Kitaab al-adab, Baab ta’aawun al-mu’mineen ba’duhum ba’dan).

Det är inte tillåtet att acceptera något som betalning för denna medling eller förlikning. Beviset finns i en hadeeth från Abu Umaamah (ra): “Den som medlar för någon och sedan accepterar en gåva (som kompensation), har begått en allvarlig sorts riba (ränta).” (Berättad av Imaam Ahmad, 5/261; se Saheeh al-Jaami', 6292).

En del använder sin position till andras fördel, som kompensation får de lite pengar, ex. för att hjälpa någon att få ett jobb, eller för att bli förflyttad från en plats till en annan, eller för att behandla de sjuka osv. Den sundaste åsikten är att denna typ av affär är haraam, på grund av hadithen från Abu Umaamah ovan, vars tydliga budskap är att acceptera en sådan gåva är fel, även fastän de inte gjort upp om detta innan. (Från ett muntligt uttalande av 'Abd al-'Azeez ibn Baaz). Belöningen som den som gör gott kommer från Allah på Domedagen, vilket ska vara tillräckligt. En man kom till al-Hasan ibn Sahl och frågade om han kunde medla i en sak, vilket han gjorde; när mannen kom för att tacka honom. Sa Al-Hasan ibn Sahl till honom, “Varför tackar du oss”? Vi tror att zakaat är en skyldighet vad som gäller position precis som det är en skyldighet på rikedomar.” (Ibn Muflih, al-Aadaab al-Shar'iyyah, 2/176).

Observera att det är en skillnad på att anställa någon för att göra lagligt pappersjobb åt dig och ge honom betalt som kompensation, vilket har att göra med laglig anställning, och att använda en persons position för att medla för dig och som kompensation få pengar, vilket är haraam.





Hyra/leja någon och dra nytta av hans arbete, men inte betala hans lönenivå

Profeten (frid över honom) uppmuntrade till snabb betalning av lön efter man hyrt in någon att arbeta. Han sa: “Ge den inhyrde hans lön innan hans svett hinner torka.” (Berättad av Ibn Maajah, 2/817; se även Saheeh al-Jaami’, 1493).

En form av förtryck eller orättvisa som är vanlig i de muslimska samhällena är misslyckandet att ge anställda och arbetare deras rätt. Detta tar olika former tex.:

Förneka den anställdes rätt helt, där den anställde inte har något bevis till hans rätt. Han har förlorat sin rätt i denna värld, men han förlorar dem inte framför Allah på Domedagen. Förtryckaren som använde pengarna som tillhörde offret kommer att få komma fram, och hans offer kommer att få en del av hans hasanaat som kompensation (dvs. en del av förtryckarens goda gärningar kommer att gå till offrets kredit). Om hans hasanaat inte är tillräckliga, går en del av offrets sayiáat (dåliga gärningar) till förtryckaren, varefter han blir kastad i Helvetet.

Att inte ge den anställde sin fulla rätt. Allah säger: “Olycliga är al-Mutaffifeen [de som snålar med mått och vikt].” [Al-Mutaffifeen 83:1] Ett exempel av detta är det som en del chefer gör när de hyr in arbetare från deras hemländer med ett kontrakt att betala ett speciellt pris. När folket kommit och börjat arbeta för honom, går han och ändrar kontraktet till en lägre betalning än vad de kommit överens om. Den anställde stannar för de inte har något annat val och har inga bevis som styrker deras rätt; allt de kan göra är att klaga inför Allah. Om arbetsgivaren är muslim och den anställde inte är det, detta sätt att ändra lönen får folk bort från den Rätta Vägen, och han kommer bära hans synd.

Tvinga den anställde att arbeta extra, utan att betala någon övertid eller ge honom mer än original lönen.

En del chefer fördröjer lönen och betalar bara efter hårt kämpande, klagande, jagande och domstolsbeslut. Deras mål kan vara att få den anställde att sluta be om hans rätt; eller så vill de investera dessa pengar, kanske genom att låna ut dem mot ränta. Medan den fattige anställde inte kan köpa hans dagliga bröd eller skicka något hem till hans behövande fru och barn för vilka han åkte och jobbade för. Ve till dessa förtryckare på den smärtsamma Dagen! Abu Hurayrah berättade att Profeten (frid över honom) sa: “Allah säger: ‘Det finns tre som jag kommer att bekämpa på Domedagen: en man som ger sitt ord, svär vid Mig, varefter han bryter det; en man som säljer en fri man till slaveri och behåller pengarna; och en man som anställer någon och drar nytta från hans arbete, varefter han inte betalar honom hans lön.” (Berättad av al-Bukhaari, se Fath al-Baari, 4/447).



Inte ge lika gåvor till sina barn

En del favoriserar genom att ge gåvor till en del av barnen men inte till andra. Enligt den sundaste åsikten är detta haraam om det inte finns en giltig anledning. Så som att ett barn behöver mer än de andra på grund av en sjukdom, skulder, belönad för att han lärt sig hela Koranen, inte kan hitta ett jobb, han har en stor familj, studerar full tid, ex. När fadern ger något till ett av hans barn som är i behov, då ska han ha avsikten att han skulle göra samma sak till de andra barnen om de var i behov. Generellt bevis för detta finns i aayah: “…Gör rätt – det ligger gudsfruktan närmast, och frukta Allah. . .” [al-Maa’idah 5:8].
Specifikt bevis finns i hadithen från al-Nu’maan ibn Basheer (ra) vars far tog honom till Profeten (frid över honom) och sa: “Jag gav denne son en av mina slavar som jag ägde.” Profeten (frid över honom) frågade honom, “Gav du alla dina barn liknande gåvor”? Han sa, “Nej”. Profeten (frid över honom) sa: “Ta då (gåvan) tillbaks.” (Berättad av al-Bukhaari, se al-Fath, 5/211).

Enligt en annan källa, Profeten (frid över honom) sa: “Frukta Allah och var rättvis mellan dina barn,” så han gick iväg och tog tillbaka sin gåva. (Al-Fath 5/211).

Enligt en tredje källa sa han, “Fråga mig inte att jag ska vittna, för jag bär inte vittne till orättvisa”. (Saheeh Muslim, 3/1243). Söner kan få dubbelt så mycket än döttrar, så som det är vid arv, enligt Imam Ahmad (rh). (Abu Dawud, Masaa’il al-Imaam Ahmad, 204; Imaam Ibn al-Qayyim förklarade detta i detalj i sin fotnot)
Det finns familjer där fadern inte fruktar Allah, och att favorisera ger hat och avundsjuka mellan barnen. En fader kan ge mer till ett barn för att han liknar hans farbror, och ger mindre till den som liknar sin morbror; eller han ger mer till ett barn från en av fruarna och mindre till den andra fruns barn; eller ena fruns barn sätter han på privatskola, men inte den andra fruns barn. Detta slutar oftast med att den som blev utan slutar respektera hans fader eller slutar behandla honom bra i framtiden. Profeten (frid över honom) frågade den man som favoriserade sin ena son, “Vill du inte att alla dina barn ska respektera dig lika i framtiden?” (Berättad av Imaam Ahmad, 4/269; se även Saheeh al-Jaami, 1623).



Fråga folket om pengar fastän man inte behöver

Sahl ibn al-Hanzaliyyah (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Den som frågar folket efter pengar fastän han har tillräckligt frågar bara efter mer av glöden i Elden.” De frågade, ”O Allahs Profet, vad är tillräckligt så att han inte behöver fråga efter mer”? Han sa: ”Att ha tillräckligt för att äta lunch och middag.” (Berättad av Abu Dawud, 2/281; se även Saheeh al-Jaami’, 6280).
Ibn Mas’ood (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Den som frågar folket efter mer pengar fastän han har tillräckligt för honom kommer att komma på Domedagen med rivmärken och rivet hål på ansiktet.” (Berättad av Imaam Ahmad, 1/388; se även Saheeh al-Jaami’, 6255). En del tiggare kommer till moskéerna, avbryter folket i dyrkan med deras klagosånger, en del av dem ljuger, hämtandes förfalskade papper och berättar långa historier; en del delar upp sin familj på olika moskéer, för att sen omgruppera sig och gå till andra moskéer. En del av dessa har det till och med bra, till vidden som bara Allah känner till; bara när de dör får andra reda på vad de lämnat efter sig. Medan, det finns andra som verkligen behöver, men folket vet inte om det och tror att de har så det räcker, för att de är för stolta och frågar inte folket alls; ingen känner till deras riktiga situation så ingen ger dem pengar.

Låna pengar med avsikten att inte betala tillbaka

Skulderna en person har till en annan är väldigt viktiga i Allahs ögon. De plikter du inte klarat av mot Allah, kan Han förlåta om man ångrar sig uppriktigt, men vad gäller andra människors rätt, måste personen gottgöra det innan Dagen kommer då dinarer och dirham inte har någon betydelse, då räknas endast hasanaat och sayiáat (bra och dåliga gärningar). Allah säger: “Allah befaller er att till den rättmätige ägaren återlämna det som ni fått er anförtrott…” [al-Nisaa’ 4:58]

Ett vidspritt problem i vårat samhälle är denna slappa attityd till lån; en del människor lånar pengar för till sådant som ej är viktigt, de vill endast utöka deras affärer eller för att göra som andra, köpa nya bilar, möbler eller annan temporär lyx. Ofta är dessa människor inblandade i avbetalningar, vilka är tveksamma eller kanske till och med haraam. Vanligt är att folk väntar med att betala tillbaka pengar vilket resulterar i att den andre blir ruinerad. Som varning till konsekvenserna till denna gärning sa Profeten (frid över honom): “Den som tar folks pengar med avsikten att betala tillbaka, Allah kommer att betala tillbaka det till honom, men den som tar folks pengar med avsikten att inte betala tillbaka, Allah kommer att förstöra honom.” (Berättad av al-Bukhaari; se Fath al-Baari, 5/54).

Folk tar lån väldigt lätt, men i Allahs ögon är det allvarligt, till den grad att en shaheed (martyr), med hans enorma belöning och höga status, inte är fri från lånets konsekvenser. Beviset är hadithen: Ära hör Allah till, Som har uppenbarat allvaret med lån."Vid Den vars Hand min själ ligger, om en man blev dödad i Allahs väg, och sedan fick liv igen, sedan dödad igen och fick liv en gång till, sedan dödad tredje gången, men han hade ett lån, då skulle han inte få tillträde till Paradiset tills hans lån var avbetalade.” (Berättad av al-Nisaa’i; se al-Mujtabaa, 7/314, och Saheeh al-Jaami’, 3594).

Kommer dessa slösare att ändra denna vanliga gärning?

Konsumera haraam rikedomar

Personen som inte fruktar Allah bryr sig inte om var han tjänar sina pengar eller hur han spenderar dem; hans enda intresse är hur hans pengar på banken ska bli fler, även om det är haraam och orättmätigt erhållet från stöld, mutor, utpressning, förfalskning, sälja haraam saker, riba (ränta), konsumera föräldralösas pengar, tjäna pengar från haraam arbeten så som att spå, omoraliskt beteende eller sång, stjäla från muslimernas ägor eller offentlig egendom, ta folkets pengar genom tvång eller med övertalande försäljningstaktiker, tigga fastän man inte behöver, etc. Sedan köper han mat, kläder och transportmedel med hans orättmätigt erhållna pengar, och bygger eller hyr bostäder och möblerar dem och fyller sin mage med haraam mat. Profeten (frid över honom) sa: “Det kött som växer från orättmättligt erhållna rikedomar förtjänar mer att röras av Helveteselden…” (Berättad av al-Tabaraani i al-Kabeer, 19/136; se även Saheeh al-Jaami’, 4495).
På Domedagen kommer varje person bli tillfrågad hur han tjänade sina pengar och hur han spenderade dem, och det kommer till att bli undergång och förlust. Den som fortfarande har haraam pengar ska skynda sig att göra sig av med dem; om det tillhör någon annan ska han skynda att ge dem tillbaka och be om förlåtelse innan Dagen kommer då dinars och dirhams inte gör någon nytta, allt som räknas är hasanaat och sayiáat.

Dricka khamr - även en enda droppe

Allah säger: ”…Troende! Rusdrycker och spel om pengar, alla hedniska bruk och spådomskonst är ingenting annat än Djävulens skamliga påfund; håll er borta från allt sådant, för att det skall gå er väl i händer.” [al-Maa’idah 5:90]

Ordern att undvika dessa saker är det starkaste bevis att dessa är förbjudna. Khamr (”vin”, alkohol) liknas vid al-ansaab, vilka var vad de otrogna avgudade; det finns ingen ursäkt för dem, som att det inte är förbjudet utan det bara ska undvikas!

Profeten (frid över honom) gav även en sträng varning till den som dricker khamr. Jaabi berättade att han (frid över honom) sa: “Allah har lovat den som dricker khamr att han kommer få dricka från khibaals lera.” Folket frågade, “Åh Allahs Sändebud, vad är khibaals lera”? Han sa, “Folket i Helvetets svett eller juicen från folket från Helvetet”. (Berättad av Muslim, 3/1587).
Ibn ‘Abbaas berättade att Profeten (frid över honom) sa: “Den som dör med vanan att dricka khamr, han kommer att möta Allah som den som dyrkar avgudar (idoler).” (Berättad av al-Tabaraani, 12/45; se även Saheeh al-Jaami’, 6525).

Idag finns det många olika former av khamr, med olika arabiska namn eller på andra språk, så som öl, ji’ah (öl), alkohol, araq (“arrak”), vodka, champagne, etc. I detta ummah har det nu kommit en person som Profeten (frid över honom) beskrev: “En del i mitt ummah kommer dricka khamr, men kalla det vid andra namn.” (Berättad av Imaam Ahmad, 5/342; se även Saheeh al-Jaami’, 5453).
Så de kallar det “sprit” istället för khamr, i ett försök att förvränga fakta och lura. Allah säger: “De försöker bedra Allah och de troende, men de bedrar inga andra än sig själva – och inser det inte.” [al-Baqarah 2:9]

Islam pålägger strikt kontroll av detta, och hanterar det beslutsamt utan rum för missförstånd. Profeten (frid över honom) sa: “Alla berusande medel är khamr och alla berusande medel är haraam.” (Berättad av Muslim, 3/1587).
Allt som har effekten att berusa hjärnan är haraam, vare sig det är i stora eller små mängder. (Hadithen, “Allt som är berusande i stora mängder, och små är haraam”. Berättades av Abu Dawud, no. 3681; se Saheeh Abi Dawud, no. 3128). Oavsett hur många olika namn det har, refererar de alla till en och samma sak, vars regel är välkänd.

Slutligen, Profeten (frid över honom) gav en varning till den som dricker khamr: “Den som dricker khamr och blir berusad, hans bön blir inte accepterad på fyrtio dagar, och om han dör hamnar han i Helvetet, och om han ångrar sig accepterar Allah hans ånger. Om han dricker igen och blir berusad igen, hans bön blir inte accepterad på fyrtio dagar, och om han dör hamnar han i Helvetet, om han ångrar sig accepterar Allah hans ånger. Om han dricker igen och blir berusad igen, hans bön blir inte accepterad på fyrtio dagar, och om han dör hamnar han i Helvetet, och om han ångrar sig accepterar Allah hans ånger. Om han dricker en fjärde gång, lovar Allah att Han kommer få honom att dricka från khibaals lera på Domedagen. Folket frågade, “Åh Allahs Profet, vad är khibaals lera”? Han sa, “Det är juicen från Helvetesfolket”. (Berättad av Ibn Maajah, no. 3377; se även Saheeh al-Jaami’, 6313).


Använda kärl av guld eller silver, eller äta och dricka från dem

Idag finns nästan inga affärer som säljer husgeråd utan att man finner kärl av guld och silver, eller pläterade med dessa metaller. Detsamma gäller de rikas hem och många hotell. Detta har även blivit en fin gåva som folk ger varandra vid olika tillfällen. En del kanske inte har det själva men använder det hemma hos andra när de är bortbjudna. Allt detta är förbjudet i islam. Profeten (frid över honom) gav en sträng varning om att använda dessa. Umm Salamah berättade att Profeten (frid över honom) sa: “Den som äter och dricker från ett kärl av guld eller silver fyller bara magen med elden från Helvetet.” (Berättad av Muslim, 3/1634). Denna regel gäller alla sorters kärl eller bestick som är gjorda av guld eller silver, så som tallrikar, gafflar, skedar, knivar, brickor där man placerar maten till gästerna på, skålar med godis i till bröllopsgäster, och så vidare.

En del säger, “Vi använder dem inte, vi lägger de bara på hyllan som dekoration”. Detta är inte heller tillåtet, för att undvika att de används. (Från muntligt uttalande av Shaykh ‘Abd al’-’Azeez ibn Baaz.)

Bära falskt vittnesmål

Allah säger: “…Håll er på avstånd från den smutsiga [synden att dyrka] falska gudar och avhåll er från lögnaktigt tal. [Dyrka] Allah med den rena, ursprungliga tron och sätt ingenting vid Hans sida…” [al-Hajj 22:30-31]

‘Abd al-Rahmaan ibn Abi Bakrah (ra) berättade att hans far sa: ”Vi var med Profeten (frid över honom) när han sa: ’Jag fruktar för er tre stora synder’ - tre gånger: ’associera Allah med andra, olydnad mot föräldrar, och,’ innan lutade han sig men han satte sig upp nu och sa: ’bära falskt vittnesmål.’ Han upprepade detta med sådan iver att vi ville han skulle sluta (för hans egen skull).” (Berättad av al-Bukhaari, se al-Fath, 5/261).

Varningen om falskt vittnesmål upprepades för att folk tar detta så lätt och det finns många motiv varför, så som hat och avundsjuka. Korruptionens resultat är verkligen stort: hur många har inte mist sin rätt på grund av falskt vittnesmål! Hur många oskyldiga människor har inte blivit orättvist behandlade, och hur många har inte fått sånt de inte förtjänat, på grund av det!

Ett exempel på varför folk tar lätt på denna synd är vad som ibland händer i rättssalen, då en person kan säga till någon han precis mött, ”Vittna för mig och jag kommer att vittna för dig”. En kan vittna för den andre i ett fall där han inte vet vad som egentligen har hänt, som att vittna att denna person äger en bit land eller ett hus, eller rekommendera honom trots att han aldrig sett honom innan den dagen i rätten. Detta är lögn och falskt vittnesmål, fastän vittnesmål borde vara som det beskrivs i Allahs Bok: ". . . Vi berättar bara vad vi fått veta…” [Yoosuf 12:81]



Lyssna på musik och musik instrument

Ibn Mas’ood (ra) brukade svära vid Allah att ayahn: “Men det finns människor som köper tomt prat för att locka [andra att avvika] från Allahs väg…” [Luqmaan 31:6] refererar till sång. Abu ‘Aamir och Abu Maalik al-Ash’ari (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Bland mitt ummah kommer det att finnas de som gör det tillåtet med al-hira (äktenskapsotrohet eller zina), siden, alkohol (khamr) och musik instrument…” (Berättad av al-Bukhaari; se al-Fath, 10/51). Anas (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”I detta ummah kommer det finnas straff så som jordbävningar, det regnar sten, missbildning (förvandling till djur); det kommer hända när folket dricker khamr, lyssnar till kvinnliga sångerskor och spelar musik instrument.” (Se al-Silsilah al-Saheehah, 2203; tillskriven Ibn Abi’l-Dunyaa, Dhamm al-Malaahi; hadithen berättades av al-Tirmidhi, no. 2212).

Profeten (frid över honom) förbjöd ”koobah” (en slags trumma), och beskrev flöjten som ljuden från den omoraliska dåren/narren. De tidiga lärda så som Imaam Ahmad (rh) sa att musikinstrument så som óod (luta), tanboor (ett långhalsat stränginstrument), rörflöjt, rabaab (stränginstrument som liknar en fiol) och cymbal var haraam. Utan tvekan är moderna instrument så som violin, qaanoon (stränginstrument som liknar en zither), orgel, piano, gitarr, osv., inkluderade i Profeten (frid över honom) förbud på musikinstrument, för deras effekt och påverkan är större än de gamla instrument som nämnts i en del ahadeeth. De är mer berusande än khamr, så som en del lärda sagt bl.a. Ibn al-Qayyim. Ingen tvekan om dess förbud, och synden inblandad är större när musiken hörs tillsammans med sång och rösten av kvinnliga sångerskor, och det är till och med värre när texten handlar om kärlek och beskriver fysisk skönhet. En del lärda säger att sång banar vägen för Zinaa (äktenskapsbrott eller otukt), och det får hyckleri att växa i hjärtat. Generellt sagt, musik och sång är en av de största frestelserna i våran tid.

Vad som är gör det svårt är det faktum att musiken finns överallt idag, så som i klockor, dörrklockor, barnleksaker, datorer, telefoner, osv., att undvika detta kräver stor beslutsamhet. Allah är källan till styrka.



Skvaller och baktal

Många samlingar innehåller bara skvaller om andra muslimer och baktalande deras heder. Detta är något som Allah har förbjudit Hans slavar, och har gjort den mest motbjudande jämförelsen för att förhindra det. Han säger: ” …och tala inte illa om andra bakom deras rygg. [Eller] skulle någon av er vilja äta sin döde broders kött? Nej, den [tanken] skulle ni finna vämjelig!” [al-Hujuraat 49:12]

Profeten (frid över honom) förklarade denna ayah. Han sa: ”Vet ni vad gheebah (skvaller eller baktal) är?” De svarade, ”Allah och Hans Sändebud vet bäst”. Han sa: ”Att säga något om din broder som han inte vill ska sägas.” Han blev frågad, ”Vad säger du om det som sägs om honom är sant”? Han sa, ”Om du säger något om honom som är sant, då baktalar du, och om du säger något som inte är sant, då ljuger du”. (Berättad av Muslim, 4/2001).

Skvaller eller baktal betyder att man säger något om en muslim som kan vara sant men som han inte skulle vilja höra, vare sig det är handlar om hans utseende, hans tillgivenhet till religionen, hans världsliga affärer, han själv, hans uppträdande eller karaktär. Det finns många sorters skvaller, inklusive att tala om en persons fel och att härma honom för att håna eller skratta åt honom.

Folk tar lätt på gheebah, fastän det är en allvarlig sak hos Allah, vilket Profetens (frid över honom) ord indikerar: ”Det finns 72 sorter av riba, det minsta är en dålig man som har samlag med hans egen moder, och det värsta är när en man förtalar/beljuger hans broders heder.” (Silsilah al-Saheeh, 1871.)

Den som är närvarande på en samling där skvaller förekommer ska ”förbjuda det onda” och försvara hans frånvarande broder. Profeten (frid över honom) uppmuntrade oss att göra detta när han sa: ”Den som försvarar en annan broders heder, Allah kommer att skydda hans ansikte från Elden på Domedagen.” (Berättad av Ahmad, 6/450; se även Saheeh al-Jaami', 6238).

Förtal

En del människor upprepar andras ord för att skapa problem mellan människor; detta är en av de största anledningarna till brutna relationer och får fram hat känslor bland folk. Allah fördömer den som gör detta: "Och lyssna inte till den som är färdig att svära på allt och springer med skvaller och illvilligt förtal.”[al-Qalam 68:10-11]

Hudhayfah berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Ingen tjuvlyssnare kommer in i Paradiset.” (Berättad av al-Bukhaari, se al-Fath, 10/472; "tjuvlyssnare" refererar till en person som lyssnar på andra utan deras vetskap, sen går han och berättar för andra vad han hört.)

Ibn 'Abbaas sa: ”Profeten (frid över honom) gick förbi en av trädgårdarna i Madeenah, och hörde ljudet från två människor som blir straffade i deras gravar.” Profeten (frid över honom) sa: ”De straffas, men de straffas inte för en stor synd; en av dem tvättade sig inte ordentligt efter att han urinerat, och den andra brukade sprida elakt/skadeglatt skvaller…” (Berättad av al-Bukhaari; se Fath al-Baari, 1/317).

En av den värsta formen av denna synd är att skapa problem mellan man och kvinna, eller vise versa, eller att säga till sin chef vad de anställda säger för att skapa problem. Allt detta är haraam.

Se in i folks hus utan deras tillåtelse

Allah säger: "Troende! Gå inte in i främmande hus utan att först ha gett er till känna och hälsat på husets folk…" [al-Noor 24:27]

Profeten (frid över honom) förklarar varför man måste fråga om lov var utav rädsla för att personen som vill komma in kan se något personligt i huset; ”Regeln att man måste be om lov har kommit för att man inte ska se.” (Berättad av al-Bukhaari, se Fath al-Baari, 11/24).

Idag, när hus och byggnader är så nära varandra eller till och med sammankopplade, och dörrar och fönster är riktade emot varandra, sannolikheten att grannarna ser varandra har ökat betydligt. Många människor sänker inte blicken och en del som bor högre upp tittar avsiktligt ner från deras tak och fönster in till grannarnas hem som är längre ner. Detta är ett svek och intrång på grannens privatliv, så väl som det kan leda till haraam gärningar. Mycket problem och skada blir resultatet från det, och Sharee’ah räknar att det spionerande ögat är värdelöst och det är tillräckligt med bevis för att se allvaret i denna fråga. Profeten (frid över honom) sa: ”Den som tittar in i någons hus utan deras tillåtelse, det är tillåtet för dem att släcka hans öga.”
(Berättad av Muslim, 3/1699).

Enligt en annan källa, sa han: ”Släck hans öga, och det blir inget straff eller vedergällning.” (Berättad av Imaam Ahmad, 2/385; se även Saheeh al-Jaami', 6022).

Två människor talar enskilt och lämnar den tredje utanför

Detta är ett problem som förekommer på många möten, och det är ett av sätten som Shaytaan splittrar muslimerna och får dem att hata varandra. Profeten (frid över honom) förklarade regeln och visdomen bakom detta: ”Om ni är tre, två ska inte prata privat och lämna den tredje utanför förrän andra kommer till er, för detta gör honom ledsen.” (Berättad av al-Bukhaari, se Fath al-Baari, 11/83). Detta inkluderar även när tre personer talar privat och lämnar den fjärde ute osv., och två personer som pratar ett språk vilket den tredje inte förstår, för detta är utan tvekan ett sätt att förakta den tredje, och ger intrycket att de vill skada honom, osv.

Isbaal - bära kläder som hänger nedanför anklarna

En av de saker som folk tar lätt på, fastän det är allvarligt i Allahs ögon, är Isbaal, vilket betyder att man låter kläderna hänga ner över anklarna; en del låter till och med kläderna snudda vid marken, eller låter dem släpa på golvet.

Abu Dharr (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: “Det finns tre som Allah inte kommer att tala till på Domedagen, varken titta på eller ära: den som bär det nedersta plagget nedanför anklarna; den som påminner andra om hans gåvor eller tjänster; och han som säljer varor med lögner och falska löften.” (Berättad av Muslim, 1/102).

Den som säger, “Jag bär inte mina kläder nedanför anklarna utav arrogans” lovprisar faktiskt sig själv på ett oacceptabelt sätt. Varningen om Isbaal gäller alla, oavsett om dem gör det utav arrogans eller inte, Profeten (frid över honom) sa: “Vadhelst av det nedre plagget som är nedanför anklarna finns i Helvetet.” (Berättad av Imaam Ahmad, 6/254; se även Saheeh al-Jaami', 5571).
Personen vars Isbaal beror på arrogans blir straffad hårdare än den som inte hade sådan avsikt, eftersom Profeten (frid över honom) sa: “Den som släpar sitt plagg utav stolthet, Allah kommer inte ens titta på honom på Domedagen.” (Berättad av al-Bukhaari, no. 3465, al-Bagha upplaga) - detta för att det är två synder som kombineras i en gärning. Att bära ett plagg nedanför anklarna är haraam, vilket indikeras i en hadeeth av Ibn Úmar (ra): “Isbaal kan göras med en izaar (nedre plagg), qamees (tröja eller övre plagg) och ámaamah (turban); den som drar något av dessa på marken utav stolthet, kommer Allah inte att titta åt honom på Domedagen.” (Berättad av Abu Dawud, 4/353; se även Saheeh al-Jaami', 2770).
Det är tillåtet för kvinnor att förlänga deras plagg med en eller två handflator för att täcka fötterna eller som säkerhetsåtgärd för att inget ska synas om vinden blåser, etc., men det är inte tillåtet att förlänga mer än det, vilket görs på en del bröllopsklänningar som kan ha flera meter långa släp, som måste bäras upp.



Män som bär guld i någon stil eller form

Abu Moosa al-Ash'ari (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: “Siden och guld har blivit tillåtet för kvinnorna i mitt ummah, och förbjudits för männen.” (Berättad av Imaam Ahmad, 4/393; se även Saheeh al-Jaami', 207).

Idag är marknaden fylld med massor av varor gjorda för män så som, klockor, glasögon, knappar, pennor, kedjor och så kallade medaljonger, gjorda av guld på olika sätt eller helt guldpläterade. En av de vanliga synderna finns i tävlingar där en av vinsterna är herrklockor av guld.

Ibn 'Abbaas (ra) berättade att Profeten (frid över honom) såg en man bära en guldring; han tog den och kastade den åt sidan, och sa, “Skulle någon av er ta i glödande kol från Helvetet och hålla det i hans hand”? Efter Profeten (frid över honom) hade gått iväg, föreslog någon mannen: “Varför tar du inte din ring till förmån för den (sälja den)?” Han sa, “Nej, vid Allah, jag kommer aldrig att ta tillbaka den när Profeten (saas) har kastat den åt sidan.” (Berättad av Muslim, 3/1655).



Kvinnor som bär korta, åtsittande eller genomskinliga kläder

Ett av sätten som fienden attackerar oss i modern tid är via modet de designar och visar, och som blivit populärt bland muslimerna. Detta mode täcker ingenting, för det är så kort, genomskinligt och åtsittande; mycket av det är så opassande att det inte kan bäras framför andra kvinnor eller ens mahrams! Profeten (frid över honom) berättade för oss att dessa kläder skulle användas av kvinnorna på den sista tiden. Vilket finns beskrivet i en hadith av Abu Hurayrah (ra): ”Det finns två sorter i Helvetet som jag inte sett: folk som har piskor likt svansarna på djur, som de slår folket med; och kvinnor som har kläder men de är nakna, och går med en förförande gång, med hår som ser ut som kamel pucklar, lutandes på sidan. De kommer inte komma in i Paradiset eller känna dess lukt, fastän dess lukt kan kännas från det och det avståndet.” (Berättad av Muslim 3/1680). Detta inkluderar även kläder som kvinnor har med en lång slits i sömmen, eller delar urklippta här och där; och när den som bär plagget sitter ner blir hennes áwrah synlig (dvs. allt utom ansikte och händer), förutom att kvinnorna som bär dessa kläder liknar kuffar och följer deras mode och trender med avslöjande kläder. Vi ber Allah att skydda oss från allt detta.
En annan allvarlig del med kläder är de dåliga bilder som finns på en del kläder, så som bilder på musiker och musikgrupper, spritflaskor osv. bilder på ritade varelser, seriefigurer vilket är förbjudet i Islam, kors, namnen på omoraliska klubbar eller samhällen, eller dåliga ord som inte passar på folk med heder, vilket kan vara skrivet på olika främmande språk.



Bära peruker eller hårtofsar oavsett om det är gjort av riktigt hår eller oäkta hår både för män och kvinnor

Asmaa' bint Abi Bakr sa: ”En kvinna kom till Profeten (frid över honom) och sa, ’O Allahs Budbärare, jag har en dotter som ska gifta sig; hon hade feber och tappade mycket hår - kan jag sätta fast falskt hår på hennes huvud?” Han sa: ”Allah har förbannat den som sätter fast falskt hår och den som får det gjort.” (Berättat av Muslim 3/1676). Jaabir ibn ’Abdullah sa: ”Profeten (frid över honom) gav strikta order om att en kvinna aldrig ska lägga till något på sitt huvud.” (Berättad av Muslim 3/1679)

Exempel på detta är vad vi idag kallar peruker och hårförlängning, och andra onda saker som salongerna är fyllda av. Detta inkluderar även de peruker som omoraliska skådespelare och skådespelerskor har, vilka är utan moral.

Män som liknar kvinnor eller kvinnor som liknar män, i klädsel, tal eller utseende

En del av Fitrah (människans naturliga sätt) är att männen ska bevara sin maskulinitet som Allah skapat dem med, och kvinnor ska bevara sin femininet som Allah skapat dem med. Utan detta blir normalt mänskligt liv omöjligt. Män som liknar kvinnor och tvärtom är något som går emot människans natur (Fitrah) och öppnar dörren till korruption och vidspridd kaos. Regeln i sharee’ah är att när det står att en person som gör en sak blir förbannad, är denna sak haraam. Ibn Ábbas (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Allah har förbannat den man som gör att han liknar en kvinna och den kvinna som gör att hon liknar en man.” (Berättad av al-Bukhaari; se al-Fath, 10/332).
Ibn 'Abbaas (ra) berättade även att Profeten (frid över honom) sa. “Allah har förbannat kvinnliga män och maskulina kvinnor.” (Berättad av al-Bukhaari, se al-Fath, 3\10/333). Liknandet kan ske i form av gång, sätt eller tal.

De två könen får inte likna varandra i klädsel eller bära något som är speciellt för det motsatta könet. En man får inte bära halsband, armband, ankelband eller örhängen eller dyl., vilket är spritt bland hippies och liknande. Kvinnor får inte bära det som är speciellt för män, så som thawb (den långa klädseln som männen bär i Arabvärlden), skjortor, etc.; det hon bär ska skilja sig i stil, detaljer och färg. Beviset att de två könen inte ska likna varandra i klädseln finns i en hadith från Abu Hurayrah (ra): “Allah förbannar den man som bär kvinnokläder och den kvinna som bär manskläder.” (Berättad av Abu Dawud, 4/355; se även Saheeh al-Jaami', 5071).

Färga håret svart

Den korrekta åsikten är att detta är haraam, på grund av varningen i en hadeeth: ”I slutet av tiden kommer det att finnas människor som färgar håret svart så som massan av duvor; de kommer inte känna lukten av Paradiset.” (Berättad av Abu Dawud, 4/419; se även Saheeh al-Jaami', 8153).
Denna vana är vanlig bland de som har grått hår, vilket de täcker med svart färg; detta leder till mycket ont, så som bedrägeri, och lurendrejerier genom att skryta om något som inte är sant. Det är sant att Profeten (frid över honom) brukade färga sina gråa hårstrån med henna, vilket gav en gul, röd eller brun nyans. När Abu Qahaafah, vars hår och skägg var vitt som thughaamah (en växt vars blad och blomma är riktigt vita), kom till honom på dagen de erövrat Makkah sa Profeten (frid över honom), ”Byt detta till någonting, men undvik svart”. (Berättad av Muslim, 3/1663). Den korrekta åsikten är att kvinnor och män är lika vad gäller detta; det är inte tillåtet att färga ett hår svart som inte är svart.

Att ha bilder på ritade varelser på kläder, väggar eller papper, etc.

'Abdullaah ibn Mas'ood (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Folket som kommer straffas hårdast av Allah på Domedagen är de som gör bilder.” (Berättad av al-Bukhaari, se al-Fath, 10/382).
Abu Hurayrah (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Allah säger: ’Vem gör mer fel än den som försöker göra något som Min skapelse; låt honom skapa ett vetekorn eller axkorn (ear of corn)’” (Berättad av al-Bukhaari, se Fath al-Baari, 10/385).
Ibn 'Abbaas (ra) sa: ”Alla som gör bilder kommer att vara i Elden, och varje bild han gjort kommer få en själ, och han kommer straffas i Helvetet.” Ibn Ábbas sa: Om du måste rita, rita träd och sådant som inte har en själ.” (Berättad av Muslim, 3/1671).
Dessa ahaadeeth förklarar tydligt att det är haraam att göra bilder av levande varelser, oavsett om de är människor eller olika sorters djur, eller om dem har två- eller tre dimensioner. Bilder är förbjudna oavsett om de är ritade, graverade, uthuggna, gjutna eller gjort från lera. De ahadeeth som förbjuder att man gör bilder täcker alla dessa metoder.

Muslimen ska acceptera det Sharee'ah säger, utan att argumentera. En del kan säga, ”Ok, men jag dyrkar inte bilderna eller nedfaller för dem”! Men om vi ser noga och tänker efter på en av de dåliga effekterna och dess spridda existens av bilder i våran tid, kommer du förstå visheten bakom detta förbud; denna dåliga effekt är att den provocerar fram sexuell lust vilket leder till omoraliskt uppförande, allt på grund av dessa bilder.

Muslimen borde inte förvara några bilder på ritade varelser i hemmet, för detta förhindrar änglarna att komma in i hemmet. Profeten (frid över honom) sa: ”Änglarna kommer inte in i ett hem där det finns en hund eller en bild.” (Berättad av al-Bukhaari, se al-Fath, 10/380). I många hus finns till och med statyer, en del som representerar kuffar gudar, som dekoration; dessa är mer haraam än andra sorter. Bilder som hängs upp är värre än de som inte hängs upp. Hur ofta har inte bilder lett till upphöjande eller sorg, eller lett till skryt! Vi ska inte säga att bilderna är som minne, för riktiga minnen av en annan muslim finns i hjärtat, och man kommer ihåg dem genom att be om förlåtelse och barmhärtighet för dem. Alla dessa bilder ska man ta bort, eller sudda ut, förutom när det är för svårt att göra det som de bilder som vi finner överallt på matkartonger, i uppslagsverk eller referens böcker; men till och med då ska du försöka ta bort bilderna, och vara noga med att ta bort de dåliga bilder som finns i en del böcker. Det är tillåtet att spara en del nödvändiga kort, så som identitetskort, körkort, eller bilder som man trampar på (så som bilder på mattor). "Frukta därför Allah efter måttet av er förmåga; lyssna till och lyd [Hans ord]…” [al-Taghaabun 64:16]



Ljuga om sina drömmar

En del människor hittar medvetet på drömmar och visioner som de egentligen inte sett, för att få spirituell prestige och framgång, eller för materiell vinning, eller för att skrämma fiender, osv. Många av de vanliga folken har stark tro på drömmar och luras lätt av sådana lögner. Profeten (frid över honom) gav en sträng varning till den som gör en sådan sak: ”En av de värsta lögnerna är en man som yrkar på att han tillhör någon annan än hans riktiga far, eller yrkar att han sett något som han inte har sett, eller tillskriver ord till Profeten (frid över honom) som han inte har sagt.” (Berättad av al-Bukhaari, se al-Fath, 6/540).
Profeten (frid över honom) sa även: ”Den som yrkar att han sett en dröm som han inte har sett kommer bli beordrad att binda samman två korn, och han kommer aldrig att kunna göra det…” (Berättad av al-Bukhaari; se al-Fath, 12/427). Binda två korn samman är omöjligt, så straffet kommer passa brottet.



Sitta eller gå på gravar, eller göra sina behov på en gravplats

Abu Hurayrah berättade att Profeten (frid över honom) sa: “Om någon av er skulle kunna sitta på glödande kol och det brännde igenom kläderna tills det nådde huden, skulle det vara bättre än att sitta på en grav.” (Berättad av Muslim, 2/667).
Vad gäller att gå på gravar, vilket många människor gör, tex. när en person begravs kan du se människor som inte bryr sig om när de går (till och med när de har på sig skor) på gravarna bredvid, utan respekt för de döda. Allvaret med denna gärning har Profeten (frid över honom) förklarat tydligt: “Om jag skulle gå på kol eller på ett svärd, eller laga min sko med min egen fot, detta skulle vara bättre för mig än att gå på en muslims grav.” (Berättad av Ibn Maajah, 1/499; se även Saheeh al-Jaami', 5038). Tänk de som tar över gravplatsernas tomter och bygger företag eller hus där?

De som gör sina behov på en gravplats har ingen moral alls. När de känner behovet, hoppar de över staketet till gravplatsen och vanhedrar de döda med deras otrevliga lukt och orena avföring. Profeten (frid över honom) sa: ”Jag skulle inte bry mig om det var mitt på gravplatsen eller mitt på torget.” (ibid) - dvs. att göra sina behov på gravplatsen är som att visa sin áwrah och göra sina behov framför folket på torget. De som medvetet kastar in sina sopor till gravplatsen (speciellt de som är övergivna vars väggar har rasat) inkluderas i denna dom. Etiketten är att när man besöker gravar tar man av sig skorna när man går mellan gravar.



Att inte rena sig själv ordentligt efter toalettbesök

En av islams skönhet är att den lär ut allt som kommer att förbättra och ändra människan, inklusive hur man ska rengöra sig efter ett toalettbesök. En del människor slarvar dock med detta, och tillåter deras kläder och kroppar bli orena, vilket gör att bönen inte är giltig. Profeten (frid över honom) berättade att detta är en av anledningarna till gravstraff. Ibn Ábbas (ra) sa: “Profeten (frid över honom) gick förbi en av trädgårdarna i Madeenah, och hörde ljud från två män som blev straffade i deras gravar.” Profeten (frid över honom) sa: “De blir straffade, men inte för någon stor synd.” Den ena av dem renade sig inte ordentligt efter att ha kissat, och den andra spred elakt skvaller.” (Berättad av al-Bukhaari; se Fath al-Baari, 1/317).
Verkligen, Profeten (frid över honom) sa att “de flesta gravstraff kommer att bero på urin”. (Berättad av Imaam Ahmad, 2/326; se även Saheeh al-Jaami', 1213).
Att inte rena sig själv ordentligt efter att ha kissat inkluderar även att man har bråttom att bli klar, att medvetet kissa på ett sätt eller en plats där urinen kan komma tillbaka på en själv igen, att inte tvätta sig själv efteråt, eller inte tvätta ordentligt. Modern imitation av kuffar har lett så långt att en del toaletter för män har väggmonterade pissoarer, som är offentliga, så den som använder dessa kissar framför alla som kommer och går utan någon skam, mitt i all orenlighet. Detta kombinerar två avskyvärda och förbjudna gärningar till en och samma; att inte dölja sina privata delar framför andra, och inte rena sig själv ordentligt efter att ha kissat.



Tjuvlyssna på folk som inte vill bli hörda

Allah säger: ”…Och spionera inte på varandra…" [al-Hujuraat 49:12].

Ibn 'Abbaas (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Den som lyssnar på folks konversation utan deras tillåtelse kommer att få smält bly hällt i öronen på Domedagen…” (Berättad av al-Tabaraani i al-Kabeer, 11/248-249; se även Saheeh al-Jaami', 6004).

Om personen går och berättar för andra det han råkat höra för att ställa till problem för dem, då är denna synd följd av en annan synd, Profeten (frid över honom) sa: ”Tjuvlyssnaren kommer inte in i Paradiset.” (Berättad av al-Bukhaari, se Fath al-Baari, 10/472).



Vara en dålig granne

Allah har beordrat gott uppförande mot sina grannar i Koranen: "Tillbe Allah och sätt ingenting, vad det än kan vara, vid Hans sida. Och visa godhet mot era föräldrar och nära anförvanter, mot de faderlösa och de behövande, mot grannen som står er nära och grannen som är främling, mot vännen vid er sida och mot vandringsmannen och mot dem som ni rättmätigt besitter. Allah älskar inte de högmodiga och skrytsamma.” [al-Nisaa' 4:36]

Att skada en granne är haraam på grund av dennes stora rätt. Abu Shurayh (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: “Vid Allah, han tror inte, vid Allah, han tror inte, vid Allah, han tror inte.” Han blev frågad, “Vem, Åh Allahs Sändebud”? Han svarade: “Den vars granne inte är säker från hans skada.” (Berättad av al-Bukhaari, se Fath al-Baari, 10/443)

Profeten (frid över honom) räknade prisandet eller kritiken av en granne som mått på personens godhet eller dålighet. Ibn Masóod (ra) berättade att en man sa till Profeten (frid över honom): “Åh Allahs Sändebud, hur kan jag veta om jag gör bra ifrån mig eller inte?” Profeten (frid över honom) sa: “Om du hör din granne säga att du är bra, då gör du bra ifrån dig, och om du hör honom säga att du är dålig, då gör du inte bra ifrån dig.” (Berättad av Imaam Ahmad, 1/402, se även Saheeh al-Jaami', 623).

Att skada en granne kan vara på många sätt, bl.a.; att inte tillåta honom att sätta ner en stolpe för en gemensam vägg eller staket; expandera sin egendom på ett sätt så att grannens lott eller luftrum blir mindre utan hans tillstånd; öppna fönster så att man ser in i hans hus eller titta ut genom dem så det skadar grannens privatliv; störa honom med höga ljud så som att hamra eller att skrika, speciellt när han sover eller vilar; slänga skräp framför hans dörr. Dessa synder är värre när det görs mot en granne. Profeten (frid över honom) sa: “Om en man skulle begå äktenskapsbrott med tio kvinnor, skulle det vara bättre för honom än att begå äktenskapsbrott med sin grannes fru, om en man skulle stjäla från tio hus, skulle det vara bättre för honom än att han stal från hans grannes hus.” (Berättad av al-Bukhaari i al-Adab al-Mufrad, no. 103; se även al-Silsilah al-Saheehah, 65). En del opålitliga människor tar nytta av grannens frånvaro under hans nattskift för att gå in i hans hem och göra omoraliska gärningar. Ve till dem för straffen på den lidande Dagen!



Skriva ett testamente för att skada en arvinge:

En av Sharee’ahs basprinciper är att det inte ska finnas skada eller ömsesidig skada. Ett exempel på detta onda är att skriva ett testamente där en av arvingarna eller några av arvingarna blir utan hans eller deras rätt. Denna person har blivit varnad av Profeten (frid över honom): ”Den som skadar (andra), Allah kommer skada honom, och den som gör saker svårt för andra, Allah kommer göra saker svåra för honom.” (Berättad av Imaam Ahmad, 3/453; se även Saheeh al-Jaami', 6348).
Ett av sätten då en persons testamente kan skada andra är genom att förneka en arvinge hans rätt, eller ge en arvinge mer än han har rätt till enligt sharee’ah. Eller genom att efterlämna mer än en tredje del till en person. På platser där människor inte lyder under Sharee'ah, kan det vara svårt för en person att få del av de rättigheter Allah givit honom, eftersom domstolar som använder sig av människotillverkade lagar verkställer de beslut som tagits av dommaren, fastän de är orättvisa.
"[Det skall gå dem] illa på grund av det som deras händer har skrivit och på grund av vad de [därmed] vunnit.” [al-Baqarah 2:79]

Spela tärning

Många populära spel inkluderar saker som är haraam; bland dem är spel med delar som ska röra sig efter man slagit en tärning, så som backgammon, mm. Profeten (frid över honom) varnade oss att dessa tärningar öppnar dörren till hasardspel: ”Den som spelar tärning, det är som han har doppat sitt finger i köttet och blodet från svinet.” (Berättad av Muslim, 4/1770). Abu Moosa (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Den som spelar tärning har varit olydig Allah och Hans Profet.” (Berättad av Imaam Ahmad, 4/394; se även Saheeh al-Jaami', 6505).



Förbanna en troende eller någon som inte förtjänar en förbannelse

Många människor kontrollerar inte sina tungor när de är arga, de förbannar lätt folk , djur, ritade objekt, dagar, timmar, osv. De kan till och med förbanna sig själva och sina barn, eller en man förbannar sin fru och vise versa. Detta är väldigt allvarligt. Abu Zayd Thaabit ibn al-Dahhaak al-Ansari (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”… den som förbannar en troende, det är som att han har dödat honom”. (Berättad al-Bukhaari, se Fath al-Baari, 10/465).
Oftast är det kvinnor som förbannar därför förklarade Profeten (frid över honom) att detta var en av anledningarna att de kommer till Helvete, och de som förbannar kommer inte vara de som gör förbön på Domedagen. Mer allvarligt är att förbannelsen kommer tillbaka på den som gjorde den, om han yttrat den orättvist, i det fallet har han bett emot sig själv och uteslutit sig själv från Allahs barmhärtighet.



Klagorop (vid smärtsam förlust)

En av haraam gärningarna som en del kvinnor gör är att höja deras röst i skrik och prisa de döda, slå deras ansikten, slita deras kläder, klippa eller dra bort deras hår, osv. Allt detta tyder på att personen inte accepterar Allahs vilja och bär inte katastrofer med själsstyrka och tålamod. Profeten (frid över honom) förbannade den som gör detta. Abi Umaamah (ra) berättade att Profeten (frid över honom) förbannade den kvinna som slår sig i ansiktet, river sina kläder och gråter ut om elände och undergång. (Berättad av Ibn Maajah, 1/505; se även Saheeh al-Jaami', 5068). 'Abdullaah ibn Mas'ood (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Han är inte en av oss som slår sina kinder, river sina kläder och gör förbön som i jaahiliyyah.” (Berättad av al-Bukhaari, se Fath al-Baari, 3/163). Profeten (frid över honom) sa: ”Om den kvinna som klagoropar inte ångrar sig innan hon dör, kommer hon bli upprest på Domedagen med en tröja av var och klädsel av skabb.” (Berättad av Muslim, no. 934)



Slå till eller brännmärka ansiktet

Jaabir sa: ”Profeten (frid över honom) förbjöd slag eller att brännmärka ansiktet.” (Berättad av Muslim, 3/1673).

Vad gäller slag, många pappor och lärare slår elller dyl. barnen i ansiktet för att bestraffa dem; En del gör det även mot deras tjänare, även fast det är en förolämpning mot det ansikte som Allah har hedrat människan med. Det kan även leda till skada i de viktiga sinnena som finns i ansiktet, vilket leder till ånger och eventuella krav om vedergällning.

Brännmärka djur i ansiktet görs för att urskilja djuren så att man ska veta vem som är ägaren och djuret kan komma till rätta om den försvunnit. Detta är haraam, för det medför lidande och deformering. Om folk yrkar på att det tillhör stamseden och att urskiljnings märken är nödvändigt, ska det ske på annan del av kroppen, inte på ansiktet.



Överge en muslimsk broder i mer än tre dagar utan giltig anledning

Detta är ett av shaytans sätt för att skilja på muslimerna, och de som följer shaytans fotspår kan försaka en muslimsk broder utan anledning, endast för ett gräl om pengar eller annan trivial oenighet. Denna skiljedom kan pågå en livstid, där den ena svär att han aldrig ska tala med honom igen och svär att han aldrig ska sätta sin fot i hans hem, vänder sig bort ifrån honom om han ser honom på gatan och ignorerar honom om han råkar stöta på honom i en samling, skakar hand med alla utom honom. Detta skapar svagheter i det muslimska samhället, fastän reglerna angående detta är fasta och varningen är stark. Abu Hurayrah (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Det är inte tillåtet för en muslim att överge sin broder i mer än tre dagar; den som gör detta och dör, kommer att hamna i Helvetet.” (Berättad av Abu Dawud, 5/215; se även Saheeh al-Jaami', 7635).

Abu Khuraash al-Aslami (ra) berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Den som överger sin broder ett år, det är som att han spillt dennes blod.” (Berättad av al-Bukhaari i al-Adab al-Mufrad, hadeeth no. 406; se även Saheeh al-Jaami', 6557).

Det är dåligt nog att muslimernas splittring resulterar i utelämnandet av Allahs förlåtelse, må Han vara ärad. Abu Hurayrah berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Folkets gärningar visas till Allah två gånger i veckan, på måndagar och torsdagar; Han förlåter alla Hans troende slavar, utom mellan de bröder det finns fiendskap. Han säger, ”Lämna de två tills de försonas”. (Berättad av Muslim, 4/1988).

Den av de två parterna som ångrar sig till Allah måste gå tillbaka till sin broder och ge honom Salaam; om han gör detta och den andra personen ignorerar honom, den förste är då fri från skuld och ansvaret faller på den andre. Abu Ayyoob berättade att Profeten (frid över honom) sa: ”Det är inte tillåtet för en man att överge sin broder i mer än tre nätter, båda vänder sig bort när de träffas. Den bästa av de två är den som först ger den andre Salaam.” (Berättad av al-Bukhaari, Fath al-Baari, 10/492).

Det kan finnas fall då man får överge en person, så som om han inte ber, eller fortsätter med omoraliska gärningar. Om övergivandet av honom blir till hans fördel genom att han får tillbaka sitt förnuft och får honom att inse hans felsteg, då är det obligatoriskt att överge honom. Om han blir ännu mer envis och fortsätter med hans synd, då är det inte rätt att överge honom, för inget gott uppnås genom att göra detta. Att överge honom gör bara saken värre, den rätta saken att göra är att fortsätta vara snäll mot honom, råda och påminna honom.



Sammanfattningsvis, detta är vad Allah har gjort möjligt för mig att skriva om de förbud som många struntar i. Detta är ett omfattande ämne, och för att läsarna ska fortsätta att dra nytta behövs ytterligare ett kapitel, där förbud från Koran och Sunnah tas upp. Detta kommer bli ett enskilt arbete, in sha Allah. Vi ber Allah, må Han vara glorifierad och ärad, med Hans Mest Vackra Namn, att ge oss medvetenhet och fruktan för Honom att hålla oss borta från synder, och tillräcklig hängivenhet och lydnad mot Honom att hjälpa oss nå Hans Paradis. Att förlåta oss våra synder och med Hans nåd göra oss tillfredsställda med det Han har tillåtit och hålla oss borta från det Han har förbjudit. Må Han acceptera vår ånger och rena oss från synder, för Han är den Allhörande, den Ende som besvarar vår bön. Må Allahs fred och välsignelser vara på den föga beläste Profeten, Muhammad, och på hela hans familj och alla hans kompanjoner. All pris hör Allah till, Herren över världarna.

Skriven av Muhammad Saalih Munajjid

P.O. Box 2999

al-Khobar Saudi Arabien

Översättning; Umm Sulayman och Umm Ilyas