33 sätt att få Khushoó i bönen

skriven av Sheikh Muhammed Salih Al-Munajjid

 

 

 

 

 

·         Innehåll

·         Introduktion

·         Att dölja Khushoo’

·         Regler för Khushoo’

·         Ett: Att stäva efter att göra det som ger och stärker khushoo’

·         Två: Att undvika störningar och saker som påverkar ens Khushoo’

·         När en person lider av mycket waswaas

·         Sammanfattning

 

Introduktion

 

 

Bismillahi- Rahmani- Rahim

 

All ära tillhör Allah som har sagt i Sin bok; "…och res er i from ödmjukhet [khushoo’] inför Allah." (Baqarah 2:238) och angående bönen står det; "...Det är förvisso en svår [väg] utom för de ödmjuka [khaashióon]..."  (Baqarah 2:45). Frid och välsignelser vare över ledaren för de rättfärdiga, den främste av al-khaashióon, Muhammed, Allahs budbärare, och över hans familj och följeslagare.

 

Bönen är den största av de praktiska pelarna i Islam, och khushoo´ i bönen är ett krav enligt shari’ah. Iblis, Allahs fiende, svor att han skulle missleda och fresta Adams söner, han sade; "…och jag ska ansätta dem framifrån och bakifrån, från höger och från vänster..” (Araaf 7:17) Ett utav hans mest framträdande planer var att med alla medel ta folket bort från bönen genom att viska till dem under deras bön för att missunna dem glädjen i denna dyrkan och få dem att förlora belöningen för den. Eftersom khushoo’ är det första som kommer att försvinna från jorden, och vi lever i den sista tiden, så gäller Hudhayfahs (raa) ord särskilt oss: "Det första i religionen som kommer att försvinna är khushoo’, och det sista som kommer att försvinna från religionen är bönen. Det kan hända att en man ber utan att det finns något gott i honom. Snart kommer ni att gå in i moskéerna utan att hitta någon som har khushoo´." (al-Madaarij, 1/521)

 

På grund av det som varje person vet om sig själv och på grund av de klagomål som man hört från folk angående waswaas (insmygande tankar från Shaytaan) under bönen och avsaknaden av khushoo’, så är behovet av en diskussion i detta ämne uppenbart. Det följande är en påminnelse till mig själv och till mina muslimska bröder och systrar, och jag ber till Allah att det ska komma till nytta.

 

Allah säger: "Det skall gå de troende väl i händer; de som ber med ödmjukt [khushoo’] sinne..” (Mu’minoon 23:1-2) - dvs. med fruktan för Allah och på ett lugnt sätt. Khushoo’ betyder lugn, stillhet, ro, värdighet och ödmjukhet. Vad som får en människa att känna khushoo’ är fruktan för Allah och medvetenhet om att Han alltid ser en. (Tafseer Ibn Katheer. Daar al-Sha´b edn, 6/414). Khushoo’ betyder att hjärtat står framför sin Herre i ödmjukhet och underkastelse. (al-Madaarij 1/520).

 

Det berättades att Mujaahid sa: "’...och res er framför Allah i  lydnad’  (Baqarah 2:238) - en del av lydnaden är att buga sig, att vara högtidlig och undergiven, att sänka blicken och att ödmjuka sig utav fruktan för Allah, må Han vara ärad”. (Ta´zeem Qadr al-Salaah, 1/188).

 

Platsen för khushoo’ är hjärtat, och dess effekt visar sig på den fysiska kroppen. De olika delarna följer hjärtat: om hjärtat är fördärvat av försumlighet, vårdslöshet eller av Shaytaans insmygande viskningar, kommer kroppens dyrkan också fördärvas. Hjärtat kan liknas vid en kung och den övriga kroppen är som hans trupper vilka följer varje order och går dit de blir beordrade. Om kungen är avsatt, är hans följeslagare förlorade, vilket är detsamma som händer när hjärtat inte dyrkar på rätt sätt.

 

Det är fördömt att visa falsk khushoo’. Bland tecknen på uppriktighet finns:

 

Att Dölja Khushoo’

 

Hudhayfah (raa) brukade säga: "Akta er för hycklarnas khushoo’." Han blev frågad, "Vad är hycklarnas khushoo’?" Han svarade, "När kroppen visar khushoo’ fast det inte finns någon khushoo’ i hjärtat."

Fudayl ibn Áyaad sa: "Det var ogillat att en man visade mer khushoo’ än han hade i sitt hjärta." En man som visade khushoo’ med sina axlar och sin kropp blev tillrättavisad med orden: "O så och så, khushoo’ finns här" – och visade mot bröstet, "inte här" - och pekade mot axlarna. (al-Madaarij 1/521)

 

Ibn al-Qayyim (rh) förklarade skillnaden mellan sann khushoo’ och hycklad khushoo’. "Khushoo’ av sann tro är när hjärtat är medvetet och ödmjukar sig inför Allahs storhet och ära. När hjärtat är fyllt med vördnad, fruktan och blyghet, så att det ödmjukar sig fullständigt inför Allah, som om det vore förkrossat av fruktan, blyghet, kärlek och erkännandet av Allahs välsignelser och sina egna synder. Så utan tvekan kommer hjärtats khushoo’ att följas av kroppens khushoo’. Vad beträffar hycklarens khushoo’, är det något som visas upp som en stor föreställning, medan det inte finns någon khushoo’ i hjärtat. En sahaabi brukade säga: ”Jag söker tillflykt hos Allah från hycklarnas khushoo’.” Någon frågade honom, ”Vad är hycklarnas khushoo’?” Han svarade: ”När kroppen ser ut att ha khushoo’ fastän det inte finns någon khushoo’ i hjärtat.” Den som verkligen känner khushoo’ inför Allah är den person som inte längre känner flammorna av fysiska begär; hans hjärta är rent och fyllt med ljuset från Allahs storhet. Hans egna själviska begär har dött på grund av fruktan och vördnad, vilket har fyllt hans hjärta till bristningsgränsen så att hans fysiska delar har lugnat ner sig, hans hjärta har blivit värdigt och han känner sig säker på Allah och ihågkommandet av Honom. Lugn och stillhet har kommit till honom från hans Herre. Han har blivit ödmjuk (mukhbit) inför Honom, och den som är ödmjuk är den som är säker. Land som är "mukhbit" är land som är låglänt, i vilket vatten etablerar sig. Hjärtat som är "mukhbit" är ödmjukt och belåtet, som ett låglänt land i vilket vatten flyter in och etablerar sig. Tecknet på detta är att en person gör sujood till Allah utav respekt och ödmjukhet och reser inte huvudet förrän han möter Honom. Detta är khushoo´ av riktig tro. Det arroganta hjärtat, å andra sidan, är det som är belåtet med sin arrogans och upphöjer sig själv som en upphöjd bit mark där vatten aldrig stannar.

 

Vad beträffar att överdriva och att hyckla khushoo’, är attityden hos den person som försöker visa att han har mycket khushoo’, men djupt inne är han ändå fylld av begär. Så på utsidan ser det ut som om han har mycket khushoo’, men dalens orm och skogens lejon bor inom honom, i väntan på bytet.” (Al-Rooh, s 314, Daar al-Firk edn, Jordan).

 

”Khushoo’ i bönen inträffar då en person tömmer sitt hjärta inför den (bönen), och fokuserar på bönen och stänger ute allt annat, och föredrar det framför allt annat. Endast då finner han välbefinnande och glädje i bönen, som Profeten (saas) sade: ’...och min glädje har varit att utföra bön ’” (Tafseer Ibn Katheer, 5/456. Hadithen är i Musnad Ahmad, 3/128 och Saheeh al-Jâmi’, 3124).

-----------------

Allah har nämnt al-khaashi’eena wa´l-khaashi’aat (män och kvinnor som är ödmjuka (inför sin Herre)), och beskriver denna egenskap som en av de utvaldas egenskaper. Han säger att Han har förberett förlåtelse och en stor belöning (Paradiset) för dem: ”… de män och kvinnor som visar ödmjukhet…[för dem alla] har Allah i beredskap förlåtelse för deras synder och en rik belöning.” (Al-Ahzaab 33:35)

 

En av fördelarna med khushoo’ är att bönen blir lättare. Allah säger: "Sök med tålamod [Allahs] hjälp i bönen! Det är förvisso en svår [väg] utom för de ödmjuka [al-khaashi’oon]” (Al-Baqarah 2:45)  Detta betyder att bördan av bönen är tung, utom för dem som har khushoo’. (Tafseer Ibn Katheer 1/125). Khushoo’ är väldigt viktigt, men det är något som är lätt att tappa och sällan påträffat, speciellt i vår tid, som är den sista tiden. Profeten (saas) sa: "Det första som kommer att lyftas upp (tas bort) från denna ummah kommer att vara khushoo’, tills du inte längre ser någon med khushoo’." (Haythami sa i Majma´2/136: det rapporterades av Tabaraani i al-Kabeer, och dess isnaad är hasan. se även Saheeh al-Targheeb, nr 543. Han säger att den är saheeh.)

 

Regler för Khushoo’

 

Enligt den starkaste åsikten är khushoo’ obligatoriskt. Ibn Taymiyah (rh) sa:

"Allah säger: "Sök med tålamod [Allahs] hjälp i bönen! Det är förvisso en svår [väg] utom för de ödmjuka [ al-khaashi’oon]” (al-Baqarah 2:45).  Detta antyder fördömelse för dem som inte är khaashi’oon... Fördömelse sker endast då något som är obligatoriskt inte görs, eller då något förbjudet görs. Om de som inte har khushoo’ blir fördömda, så betyder det att khushoo’ är obligatoriskt (wajib)... Det faktum att khushoo’ är obligatoriskt finns även i ayaan:"Det skall gå de troende väl i händer; de som ber med ödmjukt sinne [khushoo’] …De är arvtagarna, som skall ta paradiset i arv och där skall förbli till evig tid.” (Muminoon 23:1-2, 10-11)  Allah säger till oss att det är de som kommer att ärva Paradiset, vilket betyder att ingen annan kommer att göra det... Khushoo’ är obligatoriskt under bönen, och detta inkluderar lugn, stillhet och khushoo’ (orginalet säger 'khushoo’', kanske menas 'khudoo' = underkastelse, ödmjukhet). Den som pickar som en kråka i sin sujood har inte khushoo’, den som inte reser upp sitt huvud helt från ruku och pausar en stund innan han går ner i sujood är inte lugn, för lugn betyder att man gör saker i en genomtänkt takt, så den som inte gör saker i en genomtänkt takt är inte lugn. Den som inte är lugn har ingen khushoo’ i sin ruku eller sujood, och den som inte har khushoo’ är en syndare...

 

Ett annat tecken på att khushoo’ i bönen är obligatoriskt är det faktum att Profeten (saas) varnade de som inte hade khushoo’, såsom den som lyfter blicken mot himlen (under bönen), eftersom denna rörelse att lyfta blicken går emot idén med khushoo’..." (Majma´al-Fataawa 22/553-558)

 

 

Angående fördelarna med khushoo’ och som en varning till dem som struntar i det sa Profeten (saas): "Fem böner har Allah gjort obligatoriska. Den som gör wudoo ordentligt inför dem, ber dem i tid, gör ruku ordentligt och har perfekt khushoo’, har ett löfte från Allah att han blir förlåten, men den som inte gör detta, har inte något sådant löfte - om Allah vill, förlåter Han honom, och om Han vill så straffar Han honom." (Rapporterat av Abu Dawood, nr. 425;  Saheeh al-Jaami 3242)

 

Om fördelarna med khushoo’, sa Profeten (saas) även : "Den som gör wudu och gör det noggrant, sedan ber två rakat med full koncentration [enligt en annan källa: utan att tänka på något annat), kommer att få sina tidigare synder förlåtna[enligt en annan källa: kommer bli garanterad Paradiset)." (Al-Bukhari, Al-Bagha edn, no 158; Nisaa’i 1/95; Saheeh al-Jami; 6166)

 

Om vi ser till de saker som kan hjälpa oss att få khushoo’ i bönen, ser man att de kan delas in i två grupper: saker som hjälper dig att få och att stärka khushoo’, och att undvika de saker som minskar eller tar bort khushoo’. Ibn Taymiyah (rh) förklarade de saker som hjälper oss att få khushoo’:

 

"Två saker hjälper oss att få khushoo’: en stark vilja att göra det som är obligatoriskt, och att undvika sådant som distraherar. Angående det förstnämnda; en stark vilja att göra det obligatoriska:

 

[Detta betyder att] personen kämpar hårt för att fokusera på vad han säger och gör, tänker på betydelsen av Koranrecitationen, dhikr och du’aa, och har i åtanken att han talar till Allah som om han ser Honom, för när han står i bön, talar han till sin Herre.

 

Ihsaan betyder: ’att dyrka Allah som om du ser Honom, och om du inte kan se Honom, så var säker på att Han kan se dig.’ Ju mer tjänaren känner av sötman i bönen, ju mer attraherad kommer han bli av den, och detta hänger samman med styrkan i hans imaan.

 

Sätten att stärka imaan är många, det är därför som Profeten (saas) brukade säga: "I denna värld är kvinnor och parfym kärt för mig, men min glädje är i bönen." Enligt en annan hadith sa han (saas), "Låt oss finna ro i bönen, Åh Bilal" - han sa inte, "Låt oss få det överstökat."

 

Angående den andra delen; att undvika sådant som distraherar:

 

Detta betyder att man tar bort allt som kan störa, saker som får dig att tänka på något annat än bönen, och undvika saker som får dig att tänka på annat än anledningen till din bön. Detta är något som skiljer sig åt från en person till en annan, för utsträckningen av ens waswaas har att göra med ens egna tvivel och begär och hjärtats fokusering och tillit till det den älskar, och dess ansträngning att undvika det den ogillar." (Majmoo al-Fatawa 22/606-607)

 

 

 

Med denna uppdelning som grund, kommer vi nu att diskutera:

 

Ett: Att Sträva efter att göra det som ger och stärker khushoo’

 

(Genom att försöka göra det som ger och stärker khushoo’ . Detta kan uppnås på olika sätt, några exempel följer nedan. )

 

1. Förbereda sig ordentligt innan bönen, t.ex.:

 

·         Genom att upprepa adhaan efter muezzin;

·         Genom att göra du’aan som ska sägas efter adhaan:  "Allaahummah Rabba haadhihi'l-da'wati'l-taammah wa'-salaati'l-qaa'imah, aati Muhammadan il-waseelata wa'l-fadeelah, wab'ath-hu'l-maqaam al-mahmood alladhi wa'adtah (O Allah, Herren över detta perfekta rop och bönen som skall utföras, ge Muhammed privilegiet till förbön och även den framstående ställningen, och återuppväck honom till den ärade positionen Du har lovat)"

·         Genom att göra du’aa mellan adhaan och iqaamah;

·         Göra wudoo noggrant, säg Bismillah före, göra dhikr och avsluta med du’aan är du är färdig; "Ash-hadu an laa ilaaha ill-Allaah wahdahu laa shareeka lah wa ash-hadu anna Muhammadan 'abduhu wa rasooluhu (Jag vittnar om att det finns ingen Gud utom Allah ensam, utan medhjälpare, jag vittnar om att Muhammed är Hans slav och budbärare)" och  "Allaahummaj'alni min al-tawwaabeena waj'alni min al-mutatahhireen (O Allah, låt mig få vara bland de som ber om förlåtelse och bland de som renar sig själva)";

·          Använd siwaak för att rena och parfymera den mun som du kommer att recitera Koranen med om en stund, för Profeten (saas) sa: "Rena era munnar för Koranen." (Bazzar, som sa. vi har den inte med bättre isnaad än denna: Kashf al-Asattr, 1/242. Haythami sa: dess men är thiqqat 2/99. Albani sa: dess isnaad är jayyid. Saheehah 1213);

·         Att bära sina bästa och renaste kläder, för Allah säger:
"Söner av Adam! Anlägg vårdad klädsel var gång ni går till bön…” (A´raaf 7:31)  
Allah är den som mest förtjänar att se oss smyckade inför Honom. Rena, med kläder som luktar gott vilket är behagligare och mer avslappnande, till skillnad från kläder som man sover eller arbetar i.

·         Vi ska även förbereda oss genom att: täcka vår ’awrah ordentligt, rengöra platsen vi ska be på, göra oss klara lite tidigare och vänta in bönen, göra raderna raka och täta, utan tomrum, för shayaateen kommer in mellan hålen i raderna.

 

                      2. Röra sig i lugn takt i bönen

 

Profeten (saas) brukade röra sig i sig en jämn, lugn takt i bönen, och tillät varje ben komma tillbaka till sin rätta plats. (Dess isnaad klassificeras som saheeh i Sifat al-Salaat s. 134, 11:e upplagan.) Han beordrade de som inte bad ordentligt att göra detta också. Han (saas) sa, " Ingen av er har bett ordentligt förrän han har gjort detta." (Abo Dawod 1/536, nr 858).

Abo Qatadah (rh) sa: "Profeten (saas) sa: ’Den värsta sortens tjuv är den som stjäl från sin bön." Någon frågade, 'O Rasolullah, hur kan man stjäla från sin bön?' Profeten (saas) svarade, ’Genom att inte göra ruku’ och sujood ordentligt.'" (Ahmad och Haakim 1/229, Saheeh al-Jaami, 997)

 

Abu Abd-Allah al-Ashari sa: "Profeten (saas) sa, ’Den som inte gör ruku’ ordentligt, och pickar i sin sujood, är som en hungrig man som bara äter en eller två dadlar; det gör honom ingen som helst nytta." (al-Tabaraani i al-Kabeer 4/115. I Saheeh al-Jaami står det att den är  hasan).

Den som inte rör sig i en jämn, lugn takt i sin bön kan inte ha khushoo’ för stress är ett hinder för khushoo’ och att picka som en kråka är ett hinder för att få belöning.

 

                      3. Minnas döden medan man ber

 

Profeten (saas) sa: "Minns döden i er bön, för den man som minns döden i sin bön är förpliktigad att be ordentligt, och be bönen som om det vore er sista." (al-Silsilat al-Saheehah av Albaani 1421. Haafiz ibn Hajar klassaade den som hasan).

 

Profeten (saas) rådde även Abo Ayyoob (raa): " När du ställer dig för att be, be då en avskedsbön." (Ahmad 5/412; Saheeh al-Jaami no. 742) - vilket betyder att man ber bönen likt den som inte tror att han kommer be en bön till. Personen som ber kommer utan tvekan att dö, och någon bön kommer att vara hans sista, så låt honom ha khushoo’ i den bön han utför, för han vet inte om denna bön kommer att vara hans sista.

 

                      4. Fundera över de ayyaat och adhkaar som reciteras under bönen

 

Koranen blev uppenbarad för att man ska fundera över dess innehåll. Allah säger:

"Detta är en välsignad Skrift som Vi har uppenbarat för dig, [Muahmmed]. Människorna bör tänka över dess budskap och lägga dem på minnet, om de har förstånd.” (Saad 38:29)

Ingen kan fundera över verserna som reciteras om man inte har kunskap om dem, bara då kan man reflektera över dem och börja gråta över dess innehåll. Allah säger:

"…och som, när de erinras om sin Herres tecken [ayaat], inte störtar ned, blinda och döva."  (Furqaan 25:73)  

 

Således är vikten av att studera Tafseer (tolkning av Koranen) uppenbar.Ibn Jareer (rh) sa: "Jag blir förvånad över personer som läser Koranen och inte har en aning om dess mening. Hur kan de glädjas av att recitera?" (Muqaddimat Tafseer al-Tabari av Mahmood Shaakir 1/10. Av denna anledning är det viktigt att den som läser Koranen även läser Tafseer, även en förkortad version.)

 

Ett annat sätt som hjälper en att fundera över innebörden är att upprepa verser (aayat), eftersom detta hjälper personen att reflektera djupare och fundera över textens innebörd igen. Profeten (saas) brukade göra detta. Enligt en källa spenderade han en hel natt med att upprepa samma aayah tills morgonen kom. Aayan var: "Om Du straffar dem är de ju Dina tjänare; och om Du förlåter dem är Du den Allsmäktige, den Vise.” (Maa’idah 5:118)

(ibn Khuzaymah 1/271, och Ahmad 5/149, Sifat al-Salaah s. 102[1]).

 

Ett annat sätt som hjälper en att reflektera över innebörden är att svara på, eller reagera över verserna. Hudhayfah (raa) sa: "Jag bad med Profeten (saas) en natt...han reciterade länge. Om han reciterade en aayah som nämnde tasbeeh, så sa han SubhanAllah; om en fråga nämndes, frågade han en fråga, om det nämdes att söka skydd hos Allah, så sökte han skydd hos Allah." (Muslim nr. 772) Enligt en annan rapport sa Hudhayfah: "Jag bad med Profeten (saas), och om han reciterade en aayah som nämnde Allahs barmhärtighet, bad han om barmhärtighet; om han reciterade en aayah som nämnde straff, så sökte han skydd hos Allah, och om han reciterade en aayah som nämnde Allahs deantropomorfism[2] så sa han SubhanAllah." (Ta’zeem Qadr al-Salaah 1/327). Detta rapporterades angående qiyaam al-layl (nattbön).

 

En av Sahaba - Qutaadah ibn al-Nu´maan (raa) - bad qiyaam på natten och reciterade inte något annat än 'Qul Huwa Allah Ahad', han repeterade detta och lade inte till någonting annat. (Al-Bukhari, al-Fath 9/59; Ahmad 3/43)

 

Sa’eed ibn ’Ubayd al-Taa’I sa: "Jag hörde Sa’eed ibn Jubayr leda dem i bön under Ramadan, och han repeterade denna ayah:'… Men de skall få veta [sanningen] [den Dag] då de skall få bära kragar av järn om halsen och släpas fram i kedjor [och kastas] i brännhett vatten för att sedan bli bränsle [i helvetets ugnar].’  (Ghaafir 40:70-72) ”

Al-Qaasim sa: "Jag såg Sa’eed ibn Jubayr be qiyam al-layl och han reciterade: ’Och frukta den Dag då ni skall föras åter till Allah! Då skall var och en fullt ut erhålla den lön som han förtjänat, och ingen skall lida orätt.’ (Baqarah 2:281), och han repeterade mer än tjugo gånger." En man från Qays som var känd vid sitt kunyah Abu ’Abd-Allah sa: "Vi stannade med al-Hasan en natt, och han gick upp för att be qiyam al-layl (nattbön). Han bad och slutade inte repetera denna aayah förrän strax innan soluppgången: '…och om ni ville räkna Allahs välgärningar, skulle ni aldrig kunna precisera deras antal…’  (Ibraheem 14:34) När morgonen kom, sa vi, ’O Abu Sa’eed, du reciterade ingenting annat än denna enda aayah i natt.’ Han sa, ’Jag lär mig väldigt mycket från den: jag tittar inte på någonting utan att jag ser välsignelse i det, men det som vi inte känner till om Allahs välsignelser är mycket större än så." (Al-Tidhkaar li´l-Qurtubi s. 125)

 

Haroon ibn Rabaab al-Usaydi brukade gå upp på natten för att be Tahajjud, och han upprepade denna aayah ända fram till gryningen:"… ’Om vi ändå fick återvända [till livet]! Då skulle vi inte avvisa vår Herres budskap som lögn och vi skulle bli sanna troende!” (An’aam 6:27), och han grät fram till gryningen.

 

Ett annat sätt att underlätta för sig själv att reflektera under bönen är att memorera mer Koran  och olika adhkaar. Variationen gör det lättare att reflektera över betydelsen i det som sägs.

 

Det råder inget tvivel om att dessa gärningar - fundera över betydelsen, repetera och samspela med orden - är bland de bästa sätten att öka khushoo’, Allah säger: "Ja, de faller ned på sina ansikten med tårar [i ögonen] och deras ödmjukhet [khushoo’] fördjupas.”  (Al-Isra 17:109)

 

Det följande är en rörande berättelse som illustrerar Profeten (saas) khushoo’, det framgår också att det är obligatoriskt att tänka på innebörden i al-aayaat. Ataa sa: "Ubayd ibn ’Umayr och jag kom till ’A’ishah (raa) och ibn ’Umayr sa till henne, ”Berätta för oss om den mest fantastiska saken som du såg Profeten (saas) göra.” Hon grät och sa, ”Han gick upp en natt och sa, ’O ’A’ishah, lämna mig så jag kan dyrka min Herre.’ Jag sa, ’Vid Allah, jag älskar att vara nära dig, och jag älskar det som gör dig glad.” Så han gick upp och tvättade sig, sen ställde han sig och bad. Han grät tills hans knä blev blött, han grät och grät tills golvet blev blött. Bilal kom och sa till honom att det var dags att be och  när han såg honom gråta, sa han,’"O Allahs budbärare, du gråter fastän Allah har förlåtit dig för alla dina tidigare synder och framtida synder?” Han (saas) svarade, ”Borde inte  jag vara en tacksam tjänare? I natt blev några aayaat uppenbarade för mig; ve den som reciterar dessa utan att tänka över dess innebörd: 'I skapelsen av himlarna och jorden och i växlingen mellan natt och dag ligger helt visst budskap till dem som vill använda sitt förstånd’’ (Al-Imraan 3:190 eller Baqarah 2:164) ” (Från Ibn Hibaan. Han sa i al-Silsilat al-Saheehah, nr 68: detta är en jayyid isnaad)

 

Ett exempel på att man samspelar med aayaat är att man säger: "Aamiin" efter al-Faatihah, vilket medför en stor belöning. Profeten (saas) sa: "Om imamen säger 'Aameen', säg då ’Aemeen även du, för den som säger ’Aameen’ och det sammanfaller med änglarnas ’Aameen’, kommer att få alla sina tidigare synder förlåtna." (Al-Bukhari nr. 747) Ett annat exempel är att svara när imamen säger "Sami´Allaho liman hamidah (Allah hör den som prisar Honom)", de övriga svarar då "Rabbana wa laka'l-hamd (O vår Herre, dig tillhör all prisning)." Även detta medför en stor belöning. Rifaa’ah ibn Raafi’al-Zirqi sa: "En dag bad vi bakom Profeten (saas). När han reste sitt huvud sade han, ’Sami’ Allaho liman hamidah,’ och en man bakom honom sade, ’Rabbana wa laka’l-hamdu hamdan katheeran tayyiban mubaarakan fih (Vår Herre, prisad vare Du, med en överflödande stor, vacker och och välsignad lovprisning).’ När han avslutat [bönen] sa han (saas), 'Vem var det som talade?' Mannen svarade, 'Jag.' Varpå profeten (saas) sa, 'Jag såg mer än trettio änglar skynda för att se vem som skulle skriva ned det först.’" (Al-Bukhari, al-Fath 2/284)

 

                      5. Stanna till vid slutet av varje aayah

 

Detta hjälper en att förstå och tänka på betydelsen av aayan, och det är från Profetens (sas) Sunnah. Umm Salamah (raa) beskrev hur Profeten (saas) brukade recitera, ”Bismillahir-Rahmaanir-Raheem", och enligt en redogörelse, brukade han göra ett uppehåll, och sedan säga, "Al-hamdu Lillaahi Rabbi'l-'Aalameen, al-Rahmaanir--Raheem." Sen brukade han enligt en redogörelse, göra ett uppehåll och sedan säga, "Maaliki yawmi-deen," och han delade upp sin recitation aayah efter aayah. (Från Abu Dawood, nr. 4001; klassad som  saheeh av Albani i al-Irwaa´ där dess isnad är kartlagd.2/60))

 

Att stanna till efter varje aayah är Sunnah även om meningen fortsätter in i nästa aayah.

 

                      6. Recitera i en långsam, rytmisk ton (tarteel) och göra rösten vacker

 

Allah säger: "…och läs högt ur Koranen i en lugn och jämn rytm, med klart uttal och tanken fäst vid dess mening. “ (Muzzammil 73:4)  Profetens (saas) recitation var klar, med tydlig betoning på varje bokstav. (Musnaad Ahmad, 6/294, med saheeh isnaad. Sifat al-Salaah s. 105)

 

Profeten (saas) "brukade recitera en surah i så långsam rytmisk ton att den blev längre än man trodde var möjligt." (Muslim nr. 733)

 

Detta långsamma sätt att recitera, med en jämn takt, är mer effektivt för att kunna reflektera och ha khushoo’ än en snabb, stressande recitation.

 

Ett annat sätt att hjälpa sig själv att få khushoo’ är att göra rösten vacker när man reciterar. Detta är ett råd som Profeten (sas) gav, som när han (sas) sa , "Försköna Koranen med era röster, för en vacker röst höjer upp Koranens skönhet." (Haakim, 1/575; Saheeh al-Jaami’, nr. 3581)

 

Att försköna den med sin röst betyder inte att förlänga vokalerna och ge den en rytm såsom de korrupta gör; utan betydelsen är att man förskönar sin röst med fruktan för Allah.Profeten (saas) sa: "Verkligen, den som har den vackraste rösten av folket när han reciterar Koranen är den som du tror fruktar Allah när du hör honom recitera." (Från Ibn Maajah, 1/1339; Saheeh al-Jaami’ nr 2202)

 

                      7. Vetskapen om att Allah besvarar bönen

 

Profeten (saas) sa: "Allah Den Välsignade och Upphöjde har sagt; 'Jag har delat upp bönen mellan Mig själv och min tjänare, i två delar, och Min tjänare skall få det han frågar efter.’ När tjänaren säger 'Lov och pris tillkommer Allah, världarnas Herre,’ säger Allah, 'Min slav har prisat Mig.’ När tjänaren säger, 'Den Nåderike, Den Barmhärtige,' säger Allah, 'Min slav har ärat mig.' När Min slav säger, 'som allsmäktig råder över Domens dag,' säger Allah, 'Min slav har upphöjt Mig.' När  slaven säger, 'Dig tillber vi; Dig [ensam] anropar vi om hjälp' säger Allah , 'Detta är mellan Mig och Min slav, och Min slav ska få det han frågar efter.' När slaven säger, 'Led oss på den raka vägen, den väg de vandrat som Du har välsignat med Dina gåvor, inte de som har drabbats av [Din] vrede och inte de som har gått vilse!' säger Allah, ’Allt detta är för Min slav, och Min slav ska få det han bett om.'" (Saheeh Muslim, Kitaab al-Salaah, Baab wujoob qiraa'at al-Faatihah fi kulli rak'ah). [De kursiverade orden är översättnigen av Soorat al-Faatihah - översättaren].

 

Detta är en fantastisk och betydelsefull hadith. Om alla höll detta i åtanke under bönen, skulle de få en ofantlig khushoo’ och al-Faatihah skulle få stor effekt på dem. Hur skulle det kunna vara på annat vis, när han känner att hans Herre talar till honom och ger honom det han ber om?

 

Denna "konversation" med Allah måste respekteras och fås att stämma överens med dess sanna värde. Profeten (saas) sa: "När någon av er ställer sig för att be, konverserar han med sin Herre, så låt honom vara uppmärksam på hur han talar till Honom." (al-Haakim, al-Mustadrak, 1/236; Saheeh al-Jaami´1538)

 

                      8. Be med något framför sig (sutrah) och be nära den

 

Ytterligare ett sätt att få khushoo’ i bönen är att ha en sutrah framför sig och be nära den, för detta kommer att begränsa ditt synfält, skydda dig från shaytaan och hindra människor från att gå framför dig, vilket orsakar störningar och minskar belöningen för din bön.

 

Profeten (saas) sa: "När någon av er ber, låt honom be bakom en sutrah, och låt honom vara nära den." (Abu Dawod nr. 695, 1/446; Saheeh al-Jami, nr 651)

 

Att vara nära sutrahn är till stor fördel, som Profeten (saas) sa: "När någon av er ber bakom en sutrah, låt honom gå nära den så att Shaytaan inte kan störa er bön." (Abu Dawod no. 695, 1/446; Saheeh al-Jaami´ nr. 650)

 

Det är Sunnah att vara så nära sutrahn är att det finns ett avstånd på c:a 130 cm mellan den och platsen man gör sujood på, eller att ha tillräckligt med plats för att ett får ska kunna passera mellan de två, som finns rappoterat i saheeh ahadith. (al-Bukhari; se al-Fath 1/574, 579)

 

Profeten (saas) råder den som ber att inte tillåta någon passera mellan honom och hans sutrah. Han sa: "När någon av er ber, ska han inte låta någon gå framför sig, och han ska förhindra honom till det yttersta. Om han insisterar, ska han kämpa emot honom, för han har en kompanjon (shaytaan) med sig." (Muslim, 1/260; Saheeh al-Jaami´, nr 755)

 

Al-Nawawi (rh) sa: "Visdomen med att använda en sutrah är att sänka blicken och inte se förbi den, och att förhindra att någon passerar framför dig...och att hindra Shaytaan från att fördärva din bön genom att passera framför dig." (Sharh Saheeh Muslim 4/216)

 

9. Placera höger hand på vänster hand på bröstet

 

När Profeten (saas) ställde sig upp för att be, brukade han placera höger hand på vänster hand. (Muslim nr. 401), och placera dem på sitt bröst. (Abo Dawud, nr 759; se även Irwa’ al-Ghaleel, 2/71) Allahs Sändebud (saas) sa, "Vi profeter har blivit beordrade...att  placera vår högra hand på vår vänstra hand i bönen." (Al-Tabaraani i al-Mu´jam al-Kabeer, nr 11485. al-Haythami sa: Al-Tabaraani rapporterade den i al-Awsat och dess män är männen av saheeh. Al-Majma´ 3/155)

 

Imaam Ahmad (rh) blev frågad om menigen med att lägga ena handen på den andra i bönen. Han svarade: "Det är ödmjukhet inför den Allsmäktige." (Al-Khushoo´ fi´l-Salaah av Ibn Rajab s. 21)

 

Ibn Hajar (rh) sa: "’Ulamaa’ säger: meningen med att göra denna gest är att det är attityden hos den ödmjuke bedjande, det är mer troligt att man undviker rastlöshet (onödiga rörelser), och det är mer effektivt vad gäller khushoo’." (Fath al-Baari 2/224)

 

                      10. Se på platsen för sujood

 

Det berättades från Aisha (raa) att ”Profeten (saas) brukade be med sitt huvud framåtlutat och med nedsänkt blick, tittande på marken." (Rapporterat av al-Haakim, 1/479. Han sa att den var saheeh på de två shaykhernas [al-Bukhaari och Muslim] vilkor , och al-Albani höll med honom i Sifat al-Salaah s. 89)

 

När Profeten (saas) gick in i Kabah, höjde han inte blicken från platsen där han gjorde sujood tills han kom ut igen. (Rapporterat av al-Haakim i al-Mustadrak, 1/479. Han sa att den var saheeh på de två shaykhernas vilkor, al-Dhahabi höll med. Al-Albani sa, det är som de säger, Irwaa al-Ghaleel 2/73)

 

När en person sitter ner och gör Tashahhud, ska han se på fingret han pekar med, samtidigt som han rör det, då det rapporterades att Profeten (saas) "brukade peka med fingret närmast tummen i riktning mot qiblah, med blicken fokuserad på den." (Ibn Khuzaymah 1/355, nr. 719. Dess redaktör sade: dess isnaad är saheeh. Se Sifat al-Salaah s. 139)  Enligt en annan källa brukade han, "peka med pekfingret och tillät inte blicken vandra förbi den." (Ahmad 4/3 och Abo Dawod nr. 990)

 

Notera

 

Det finns en fråga i tankarna hos några av dem som ber, vilken är: vad säger islam om att blunda under bönen, särskillt om personen känner att det stärker hans khushoo’?

 

Svaret är att det går emot den Sunnah som blivit rapporterat från Profeten (saas) som det refererades till innan. Att blunda betyder att personen går miste om Sunnahn i att se på platsen för sujood och på sitt finger. Med det finns mer angående ämnet än det, så vi ska lyssna till åsikten hos en expert, al-’Allaamah Abu ’Abd-Allah Ibn al-Qayyim (rh), som kommer att förklara saken vidare. Han (rh) sa: "Det är inte en del av Profetens (saas) lära att blunda under bönen. Vi har redan nämnt hur han brukade fokusera på sitt finger i Tashahhud och i duáa, och han lät inte blicken vandra ifrån sitt finger...En annan antydan [på det faktum att han höll sina ögon öppna] är det faktum att han sträckte fram sin hand för att ta knippen med vindruvor när han såg Paradiset, och även när han såg Helvetet och kvinnan [som torterat] katten, och ägaren till pinnen (al-Mihjan). Och han (saas) knuffade undan djuret som ville passera framför honom när han bad, och han puttade tillbaka pojken, den unga flickan och de två unga flickorna. Han (saas) brukade vinka till dem som han såg hälsa på honom (medan han bad).Det finns även en hadith om hur Shaytaan försökte fresta honom under bönen, så han tog stryptag på honom, eftersom han sett honom med sina egna ögon. Från dessa hadither och andra kan vi se att han inte blundade under bönen.

 

Fuqahaa´ skiljer sig i frågan om det är makrooh eller inte att blunda under bönen. Imaam Ahmad och andra, räknade det som makrooh, och sa: "Detta är något som judarna gör," men andra tillät det och räknade det inte som makrooh. Den korrekta åsikten är att om man har ögonen öppna och det inte påverkar ens khushoo’, så är det bättre, men om man har ögonen öppna och det påverkar ens khushoo’ på grund av att det finns dekorationer, utsmycknad mm framför en, då är det inte alls makrooh (ogillat) för en att blunda. Åsikten att det till och med är mustahabb (uppmuntrat) i detta fall är närmare sharee’ahs principer och mål än att säga att det är makrooh. Och Allah vet bäst.”  (Zaad al-Ma’aad, 1/293, Daar al-Risaalah edn.)

 

Följaktigen är det uppenbart att det är Sunnah att inte blunda, såvida det inte är nödvändigt att göra så, för att undvika något som kan påverka  ens khushoo’ negativt.

 

11. Röra pekfingret

 

Detta är något som försummas av många bedjande eftersom de är okunniga om dess stora fördelar och dess effekter på ens khushoo’.

 

Profeten (saas) sa: "Det är mer effektivt mot Shaytaan än järn." (Imaam Ahmad 2/119, med en hasan isnaad, Sifat al-Salaah s. 159), dvs, att peka med pekfingret under Tashahhud är en mer smärtsamt för Shaytaan än att bli slagen med en käpp av järn, eftersom detta påminner slaven om Allahs Enhet och om att vara uppriktig i sin dyrkan av Honom, ensam. Detta är vad Shaytaan hatar mest; vi söker tillflykt hos Allah från honom." (Al-Fath al-Rabbani, av Saa’idi, 4/15)

 

På grund av denna stora fördel, brukade Sahaaba (raa) påminna varandra om att göra det och de var väldigt angelägna att komma ihåg att göra detta, som så många människor idag tar så lätt på. Det berättas att Sahaaba "brukade påminna varandra om att peka med fingret under du´aa." (Rapporterat av Ibn Abi Shaybah med en hasan isnaad, Sifat al-Salaah s.141. Se al-Musannaf nr. 9732, del 10, s 381, Dar al-Salafiyyah, India, edn)

 

Det är Sunnahn att pekfingret ska vara upprätt och i rörelse, i riktning mot qiblah, genom hela Tashahhud.

 

                      12. Variera suror, aayaat, adhkaar och du’aa i bönen

 

Detta får den dyrkande att känna att han möter nya betydelser och att han rör sig mellan olika ämnen nämnda i aayaat och adhkaar. Detta är vad den missar som bara lär sig några få suror (särskillt de kortare) och adhkaar. Att växla mellan de olika surorna är Sunnah och mer effektivt vad gäller khushoo’.

 

Om vi studerar vad Profeten (saas) brukade recitera i sin bön, ser vi denna variation. Tex. Vad ankommer öppnings du’aa, finner vi olika exempel, så som de följande:

 

Några exempel på öppnings du’aa;

 

·         "Allaahumma baa'id bayni wa bayna khataayaaya kamaa baa'adta bayn al-mashriqi wa'l-maghrib. Allaahumma naqqani min khataayaaya kamaa yunaqqaa al-thawb al-abyad min al-danas. Allaahumma'ghsilni min khataayaaya bi'l-maa' wa'l-thalj wa'l-barad  (O Allaah, avskilj mig från mina synder så långt som Du skilt öst från väst. O Allaah, rena mig från mina synder på samma sätt som en vit tygbit blir ren från smuts. O Allaah, tvätta mig ren från synder med vatten, snö och is)."

 

·         "Wajahtu wajhi li'lladhi fatara al-samawaati wa'l-ard haneefan, wa maa ana min al-mushrikeen. Inna salaati wa nusuki wa mahyaaya wa mamaati Lillaahi Rabb il -'aalameen, laa shareeka lahu wa bidhaalika umirtu wa ana awwal al-muslimeen (Jag har vänt mitt ansikte mot Skaparen av himlarna och jorden uppriktigt och jag är inte bland mushrikeen. Sannerligen, min bön, min uppoffring, mitt leverne, och min död är för Allah, Världarnas Herre: ingen medhjälpare har Han. Detta har jag blivit beordrad, och jag är den första av Muslimerna [ibland de som underkastar sig Honom])."

 

·         "Subhaanak Allaahumma wa bi hamdika wa tabaaraka ismuka wa ta'aala jadduka wa laa ilaaha ghayruk (Ära och pris hör Dig till, O Allaah, välsignat vare Ditt namn och upphöjt vare Din majestät. Det finns ingen Gud utom Du)."

 

Och andra du’aa och adhkaar som den dyrkande kan använda vid olika tidpunkter.

 

 

Variation av suror under bön;

 

·         Profeten (saas) varierade sin recitation under Salaat al-Fajr, bland de suror han (sas) brukade recitera finner vi ett stort antal. Han brukade läsa de längre mufassal surorna (mufassal: Surur från den sista sjundedelen av Koranen, som börjar med sura Qaaf [50]), såsom al-Waaqi'ah [56], al-Toor [52] och Qaaf [50], och kortare mufassal suror såsom Idhaa al-shamsu kuwwirat [al-Takweer 81], al-Zalzalah [99], och al-Mi'wadhatayn [de sista två surorna]. Det finns även rapporterat att han reciterade al-Room [30], Yaa-Seen [36] och  al-Saaffaat [37], och på fredagar reciterades al-Sadjah [32] och al-Insaan [76, a.k.a. al-Dhahr] i Fajrbönen.

·         Det rapporterades att i Salaat al-Zuhr brukade han recitera ungefär trettio aayor (eller motsvarande) i de båda första rak'ah. Han reciterade al-Taariq [86], al-Burooj [85] och wa'l-layli idhaa yaghshaa [al-Layl, 92].

·         I Salaat al-'Asr, brukade han läsa ungefär femton aayaat (eller motsvarande) i varje rak'ah, han reciterade de suror vi nämnde i samband med Salaat al-Zuhr.

·         I Salaat al-Maghrib, brukade han recitera korta mufassal suror, såsom al-teeni wa'l-zaytoon [al-Teen 95], och Soorat Muhammad [47], al-Toor [52], al-Mursalaat [77] och andra.

·         I 'Ishaa' brukade han recitera medel-långa mufassal surur, såsom al-shamsu wa duhaahaa [al-Shams 91], idhaa'l-samaa'u inshaqqat [al-Inshiqaaq 84]. Han bad Mu'aadh att recitera al-A'laa [87], al-Qalam [68] och al-layli idhaa yaghshaa [al-Layl, 92].

·         I qiyam al-layl (nattbön), reciterade han långa suror. Det har rapporterats att han (sas) reciterade 200 eller 150 aayaat,  men ibland brukade han förkorta recitationen.

 

 

Olika adhkaar i ruku’;

 

·         Han (sas) brukade variera de adhkaar som han reciterade i ruku’. Som tillägg till "Subhaana Rabbi al-'Azeem (Ärad vare min Högste Herre)" och "Subhaana Rabbi al-'Azeem wa bi hamdih (Ärad och prisad vare min Högste Herre)", brukade han säga;

·         "Subbooh, Quddoos, Rabb il-Malaa'ikati wa'l-Rooh (Fullkomlig, Välsignad, Herre över Änglarna och Själen),"

·         Eller: "Allaahumma laka raka'tu wa bika aamantu wa laka aslamtu wa 'alayka tawakkaltu anta Rabbi. Khasha'a sam'i wa basari wa dammi wa lahmi wa 'azmi wa 'asabi Lillaahi Rabbi'l-'Alaameen (O Allaah,inför Dig har jag bugat mig, till Dig har jag underkastat mig, jag tror på Dig, jag underkastar mig Dig och till Dig sätter jag min tillit. Ödmjukad är min hörsel, min syn, mitt blod, mitt kött, mina ben, och mina nerver för Allah, Herren över världarna)."

 

Efter ruku’;

 

·         När han (sas) stod upp efter ruku’, efter att ha sagt "Sami'a Allaahu liman hamidah (Allaah lyssnar till den som prisar Honom)" så brukade han säga, "Rabbanaa wa laka'l-hamd (Du är vår Herre och all pris tillkommer Dig)," eller ibland, "Rabbanaa laka'l-hamd (Du är vår Herre, all pris tillkommer Dig)," eller, "Allaahumma Rabbanaa [wa] laka'l-hamd (O Allaah, vår Herre, [och] all pris tillkommer Dig)." Ibland tillade han orden:

·         "Mil'a al-samawaati wa mil'a al-ard wa mil'a maa shi'ta min shay'in ba'd ([Lovprisning] som -fyller himlarna, fyller jorden, och fyller det Du önskar)", och ibland tillade han:

·          "Ahl al-thanaa'i wa'l-majd, laa maani'a limaa a'tayta wa laa mu'tiya limaa mana't, wa laa yanfa'u dhaa'l-jaddi minka'l-jadd (Herre av Ära och Majestät! Ingen kan undanhålla det Du ger, och ingen kan ge det Du undanhåller; inte heller kan egendomar komma till nytta för honom framför Dig)."

 

I sujood;

 

·         Som tillägg till "Subhaana Rabbi al-A'laa (Ärad vare min Herre, den Högste)" och "Subhaana Rabbi al-A'laa wa bi hamdih (Ärad och prisad vare min Herre, den Högste)," brukade han säga;

·         "Subbooh, Quddoos, Rabb il-Malaa'ikati wa'l-Rooh (Fullkomlig, Välsignad, Herre över Änglarna och Själen),"

·          "Subhaanak Allaahumma Rabbanaa wa bi hamdik, Allaahumma'ghfir li (Ärad och upphöjd vare Du O Allaah, vår Herre. O Allaah förlåt mig)"

·          "Allaahumma laka sajadtu wa bika aamantu wa laka aslamtu, sajada wajhi lilladhi khalaqahu wa sawwarahu wa shaqqa sam'ahu wa basarahu, tabaarak Allaahu ahsaan al-khaaliqeen (O Allaah, till dig gör jag sujood. Dig tror jag på och Dig har jag underkastat mig. Mitt ansikte har gjort sujood till Den som skapat det och gett det sin form, och sedan gav det dess hörsel och syn. Välsignad vare Allah, den Bäste av skapare)," och andra.

 

När man sitter mellan de två sujood;

 

·         När Profeten Muhammad (sas) satt mellan de två sujood sa han: "Rabb ighfir li, Rabb ighfir li (Herre, förlåt mig. Herre, förlåt Mig)," ibland lade han (sas) till: "Allaahumm aghfir li warhamni wajbarni wa arfa'ni wahdini wa 'aafini wa arzuqni (O Allaah, förlåt mig, ha barmhärtighet med mig, stärk mig, höj min rank, vägled mig, förlåt mig, stöd mig)."

 

Det finns flera olika variationer av tashahhud, bla;

 

·         "Al-tahiyyaatu Lillaahi wa'l-salawaatu wa'l-tayyibaat al-salaamu 'alayka ayyuha'l-Nabiyyu…osv. (Alla komplimanger tillhör Allah och alla böner och sanna ord. Frid vare med dig, O Prophet…)"

·         "Al-Tahiyyaat al-mubaarakaat al-salawaat al-tayyibaatu Lillaahi, al-salaamu 'alayka ayyuha'l-Nabiyyu…osv. (Alla komplimanger, välsignade ord, böner och sanna ord är för Allaah. Frid vare med dig, O Prophet…)"

·         "Al-tahiyyaat al-tayyibaat al-salawaatu Lillaahi, al-salaamu 'alayka ayyuha'l-Nabiyyu… osv. (Alla komplimanger, goda ord och böner är för Allaah. Frid vare med dig, O Prophet …)."

 

Så den bedjande har möjligheten att varjera med en version en gång, och en annan en annan gång.

.

Några exempel på hur man kan prisa Profeten (sas) efter tashahhud;

 

·         "Allaahumma salli 'ala Muhammad wa 'ala aali Muhammad, kamaa salayta 'ala Ibraaheem wa 'ala aali Ibraaheem, innaka Hameedun Majeed. Allaahumma baarik 'ala Muhammadin wa 'ala aali Muhammadin kamaa baarakta 'ala Ibraaheem wa 'ala aali Ibraaheem innaka Hameedun Majeed (O Allaah, prisa Muhammad och hans familj, såsom du prisat Ibraaheem och Ibraaheems familj, Sannerligen, Dig tillkommer all Pris och Ära; O Allaah, välsigna Muhammad och hans familj såsom du välsignat Ibraaheem och hans familj, Sannerligen, Dig tillkommer all Pris och Ära)."

·         "Allaahumma salli 'ala Muhammad, wa 'ala aali baytihi wa 'ala azwaajihi wa dhuriyatihi kamaa salayta 'ala aali Ibraaheem, innaka Hameedun Majeed wa baarik 'ala Muhammadin wa 'ala aali baytihi wa 'ala azwaajihi wa dhuriyatihi kamaa baarakta 'ala aali Ibraaheem, innaka Hameedun Majeed (O Allaah, prisa Muhammad och hans familj, fruar och avkommor, som Du prisat Ibraaheems familj, Sannerligen, Dig tillkommer all Pris och Ära; O Allaah, välsigna Muhammad och hans familj, fruar och avkommor, såsom du sänt välsignat Ibraaheems familj, Sannerligen, Dig tillkommer all Pris och Ära)."

·         "Allaahumma salli 'ala Muhammad al-Nabiyy al-Ummi wa 'ala aali Muhammad kamaa salayta 'ala aali Ibraaheem, wa baarik 'ala Muhammad al-Nabiyy al-Ummi wa 'ala aali Muhammadin kamaa baarakta 'ala aali Ibraaheem fi'l-'aalameen, innaka Hameedun Majeed (O Allaah, prisa Muhammad den ordblinde Profeten och Muhammads familj, såsom Du har prisat Ibraaheems familj, och välsigna Muhammad, den ordblinde Profeten och Muhammads familj, som du välsignat Ibraaheems familj och hans ummah, Sannerligen, Dig tillkommer all Pris och Ära)."

 

Andra liknande versioner finns, och det är sunnah att variera dem, som visats ovan. Det är inget fel i att läsa en oftare än en annan, för att den är bevisad starkare och mer välkänd i böcker med saheeh ahadith, eller för att Profeten (saas) lärde ut en version istället för en annan till hans Sahaba när de frågade honom (saas). (All text ovan har hämtats ur Sifat al-Salaat al-Nabi (saas) av Muhammad Naasir al-Deen al-Albani, som han sammanfattat ur böcker om hadither.)

 

                      13. Göra sujood al-tilaawah när man reciterar en aayah som beordrar det

 

En av reglerna när man läser Koranen är att göra sujood al-tilaawah (sujood för recitation) när man reciterar en aayah som innefattar "sajdah" (ett ställe där man bör göra sujood). I Sin Bok, beskriver Allah Profeterna och de rättfärdiga så som följer:

 

 "…När de hörde den Nåderikes budskap föll de ned på sina ansikten i tillbedjan medan deras ögon fylldes av tårar." (Maryam 19:58)

 

Ibn Katheer (rh) sa: "De lärda är överens om att man ska göra sujood här (när man reciterar denna aayah) för att följa deras exempel." (Tafseer al-Quraan al-Azeem, 5/238, Daar al-Sha´b edn.)

 

Sujood al-Tilaawah är väldigt viktigt pga att det ökar khushoo’. Allah säger: "Ja, de faller ned på sina ansikten med tårar [i ögonen] och deras ödmjukhet [khushoo’] fördjupas.”   (Israa 17:109)

 

Det finns rapporterat att Profeten (saas) gjorde sujood när han reciterade surat al-Najm [53) i sin bön. Al-Bukhari (rh) berättade i sin Saheeh att Abu Raafi´sa; ”Jag bad ’Ishaa´ med Abu Hurairah (raa), och han reciterade Idhaa al- samaaú inshaqqat [al-Inshiqaaq 84) och gjorde sujood. Jag frågade honom om det, och han sa, 'Jag gjorde sujood bakom Abu´l-Qaasim [Profeten------ (saas)), och jag kommer fortsätta att göra det tills jag möter honom igen." (Saheeh al-Bukhari, Kitaab al-Adhaan, Baab al-Jahr bi´l-Íshaa`)

 

Det är viktigt att fortsätta att göra sujood al-tilaawah, framför allt för att Shaytaan blir irriterad och nertryckt. Det gör honom svag gentemot de troende. Abu Hurayrah sa: "Allahs Sändebud (saas) sa; 'När Adams söner reciterar en ayah med sajdah, försvinner Shaytaan gråtande och säger: ’Ve honom! Han blev beordrad att göra sujood och han gjorde det, så Paradiset tillhör honom; jag blev beordrad att göra sujood, men gjorde det inte, så Helvetet är mitt öde!’’” (Imam Muslim i hans Saheeh, nr. 133)

 

                      14. Söka tillflykt hos Allah från Shaytaan

 

Shaytaan är vår fiende, och en del av hans fiendeskap är att han viskar antydande tankar (waswaas) till den dyrkande, för att ta bort hans khushoo´ och förvilla honom under hans bön.

 

Waswaas är ett problem som drabbar alla som vänder sig till Allah i dhikr [ihågkommande] och andra typer av dyrkan; det är oundvikligt, men man måste vara stark, ha tålamod, och envisas med att minnas Allah (dhikr) eller med att be, och inte ge upp. Om man håller sig till det kommer och fortsätter kommer shaytaans planer att förstöras. "… Djävulens list är [enbart] svaghet.” (al-Nisaa´4:76)

 

Varje gång tjänaren vill vända sina tankar till Allah, vandrar snart hans tankar någon annanstans. Shaytaan är som en bandit som ligger i bakhåll: varje gång tjänaren vill resa till Allah, är Shaytaan snart där för att avbryta hans resa. På grund av detta, sades det till en av al-salaf: "Judar och kristna säger att de inte har något problem med waswaas." Han sa, "De talar sanning, för vad skulle Shaytaan vilja med ett hus som är i ruiner?" (Majma´al-Fataawa, 22/608)

 

Detta är en bra liknelse. Det är som att det finns tre hus: Kungens hus, fyllt av skatter och besparingar, tjänarens hus, som endast innehåller hans skatter och besparingar och ett alldeles tomt hus. Om en tjuv kommer för att stjäla från ett av de tre husen, vilket kommer han att välja? (al-Waabil al-Sayib, s. 43)

 

När tjänaren ställer sig för att be, blir Shaytaan avundsjuk, eftersom tjänaren står i den bästa positionen, den som är närmast Allah, och som är mest retsam och smärtsam för Shaytaan.

Så det första han försöker göra är att förhindra honom från att börja be överhuvudtaget, sedan fortsätter han att locka honom och få honom att glömma, med sin " [lockande] röst och […] hjälptrupper…” (al-Isra´17:64), tills tjänaren ser på bönen som något mindre viktigt. Så han börjar försumma den, och till slut ger han upp den helt. Om Shaytaan misslyckas med att uppnå detta, och tjänaren ignorerar honom och börjar be, kommer Allahs fiende försöka att distrahera honom. Shaytan kommer att påminna honom om saker som han glömt eller inte tänkt på innan han började be. Något som varit helt bortglömt blir plötsligt ihågkommet under bönen. Allt för att distrahera den som ber och ta honom bort ifrån Allah, så att hjärtat inte längre är en del av bönen. På så vis går han miste om hedern och belöningen i att Allah vänder sig mot tjänaren, vilket bara uppnås av den vars hjärta verkligen är med i bönen. Så han avslutar bönen utan att vara i bättre skick än tidigare. Hans synder har inte blivit färre på grund av bönen, eftersom synder bara blir förlåtna om bönen gjorts ordentligt, med fullkomlig khushoo’. När tjänaren står framför Allah med kropp och själ." (Al-Waabil al-Sayib, s. 36)

 

Profeten (saas) lärde oss följande metoder för att bekämpa Shaytaans list och bli av med hans waswaas:

 

Abu´l-’Aas (raa) sa, "O Allahs Budbärare, Shaytaan stör mig när jag ber, och jag blir förvirrad i min recitation." Profeten (saas) svarade, "Detta är en shaytaan vars namn är Khanzab. Om du känner av hans närvaro, sök tillflykt hos Allah från honom, och spotta (torr spottning) till vänster tre gånger." Abu´l-’Aas sa: "Jag gjorde det och Allah tog bort honom från mig." (Muslim, nr. 2203)

 

Profeten (saas) berättade även för oss om ytterligare ett av Shaytaans trick och hur man ska handskas med det. Han sa, "När någon av er ställer sig för att be, kommer Shaytaan att försöka förvirra honom- dvs. rör till i hans bön och skapar tvivel i hans tankar - så att han inte vet hur många [rak'ah] han har bett. Om det händer någon av er, ska han göra två sujood när han sitter ned." (al-Bukhari, Kitaab al-Sahw, Baab al-Sahw fi´l-Fard wa´l-Tatawwu´)

 

Ytterligare ett av Shaytaans trick finns beskrivet så som följer. Profeten (saas) sa: "Om någon av er ber och känner att något rör sig i den bakre delen (pruttat), och är osäker på om han har brutit sin wudu eller inte, då ska han inte avsluta bönen förrän han hör ett ljud eller känner lukt."

 

Sannerligen, hans trick kan verka mycket konstiga, som följande hadith klargör. Ibn Abbas rapporterade att Profeten (saas) blev tillfrågad om en man som misstänkte att han brutit sin wudu fastän han inte gjort det. Profeten (saas) sa: "Shaytaan kan komma till någon av er under bönen och öppna "baken" och få honom att tro att han har brutit sin wudu fastän han inte har det. Så om det händer någon av er, låt honom då inte avbryta sin bön förrän han hör ljudet med sina öron eller känner lukten från det med sin näsa." (al-Tabaraani i al-Kabeer, nr. 11556, del 11, s. 222. Han sa i Majma´ -al-Zawaa’id, 1/242: dess män är männen av Saheeh)

 

Notera

 

Ett djävulskt trick som "Khanzab" lurar de troende med är att han försöker distrahera dem genom att få dem att tänka på annan ibadaat (dyrkan) än den bön de ber, genom att få dem att tänka på da´wah eller kunskap, till den grad att de tänker djupt på dessa ämnen och slutar att fokusera sig på bönen de ber. Han gör dem till och med förvirrade genom att föreslå att ’Umar (raa) brukade göra planer för armén medan han bad. Vi ska låta Shaykh al-Islam Ibn Taymiyah förklara detta och rätta till det som blivit missförstått:

 

"Med tanke på vad som blivit rapporterat om att ’Umar ibn al-Khattab sa, "Jag planerar för armén medan jag ber," detta berodde på att ’Umar blivit beordrad att medverka i jihaad och han var de troendes ledare (ameer al-mu´mineen, dvs. khaleefah), så han var även ledaren i jihaad. Så på ett sätt kan man säga att han var som den som ber bönen i tider av fruktan (salaat al-khawf), och på samma gång håller utkik efter fienden, vare sig det är under pågående krig eller inte. Han blev beordrad att be, men även att vara aktiv i jihaad, så han var tvungen att utföra båda plikterna så gott han kunde. Allah säger: 'Troende! När ni möter en [fientlig] styrka i strid, håll stånd och ha ständigt Allah i era tankar, för att det skall gå er väl i händer.” (al-Anfaal 8:45).

Det är känt att man inte kan uppnå samma lugn under jihaad som man kan uppnå under tider av fred och säkerhet, så om det händer att en persons bön är bristfällig på grund av jihaad, betyder inte det att hans tro är bristfällig. Av denna orsak kan man säga att reglerna för bönen i tider av fruktan inte är lika strikta om man jämför med reglerna för bönen i fredstider.  Allah säger: '… Och när ni åter är i trygghet, förrätta då bönen [på föreskrivet sätt]. Bönen är alla troendes plikt, knuten till bestämda tider.”  (al-Nisa´4:103).  Så den som är beordrad att utföra bön under fredstider är inte beordrad att göra det på samma sätt i tider av fruktan.

 

Dessutom; människor är på olika nivåer. Om en persons tro är stark, kommer han att ha rätt koncentration och själsnärvaro medan han ber, även om han tänker på andra saker. Allah hade gjort sanningen inneboende i ’Umars (raa) hjärta, och han var al-muhaddith al-mulham ("den inspirerade talaren"), så det är inget underligt i att en person som han smed planer för armén medan han utförde bönen. Han var kapabel att göra detta, medan andra inte är det, men utan tvekan så var hans själsnärvaro i bönen mycket större när han inte hade dessa bekymmer att tänka på. Och utan tvekan så var Profetens (saas) bön i fredstider ännu mer fullkomlig än i tider av fruktan, om man ser till det yttre. Om Allah har tillåtit de yttre rörelserna i bönen att skilja sig vid fara, hur är det då med de inre?

 

Sammanfattningsvis, om en person som har tidspress tänker på något obligatoriskt medan han ber, så går det inte att  likna det vid en person utan tidspress som tänker på saker som inte är obligatoriska under bönen. Det kan tänkas att ’Umar (raa) inte kunde göra planer för armén utom under denna tid, eftersom han var ledaren för ummaht med många plikter och mycket ansvar. Vem som helst skulle kunna hamna i en liknande situation, beroende på sin position. Folk tänker alltid under bönen på sådant som de inte tänker på i vanliga fall, och en del av detta kan vara från Shaytaan.

 

En man berättade för en av salaf att han hade grävt ner pengar, men han hade glömt var han hade grävt ner dem. Han sa till honom, ”Gå och be,” så mannen gick och bad, och han han kom ihåg var pengarna låg. Det sades [till salafin], ”Hur visste du det?” Han svarade, ”Jag vet att Shaytaan inte kommer att lämna honom ifred under bönen utan att påminna honom om något av betydelse för honom, och det fanns inget viktigare för denna man än att minnas var han hade grävt ner sina pengar.” Men den gode tjänaren kommer att sträva efter att uppnå perfekt närvaro i bönen, precis som han strävar efter att utföra allt annat som han blivit beordrad ordentligt. Det finns ingen hjälp eller stryka utom hos Allah, den Högste, den Allsmäktige." (Majmoo´ al-Fataawa, 22/610)

 

                      15. Tänka på hur salaf var när de bad

 

Detta kommer att stärka ens khushoo’ och motivera en att följa deras exempel. "Om du skulle se någon av dem när han ställde sig för att be och började recitera sin Herres ord; det brukade slå honom att han står framför Världarnas Herre, och det brukade få honom att fyllas med en överväldigande bävan.” (al-Khushoo’ fi´l-Salaah av Ibn Rajab, s. 22)

 

Mujaahid (raa) sa: "När en av dem stod i bön, brukade han frukta sin Herre så mycket att han inte tillät sina ögon att vandra någonstans, göra onödiga rörelser, pillra med småsten, tänka på världsliga ting eller någonting annat, om han inte glömde, under bönen." (Ta´zeem Qadr al-Salaah, 1/188)

 

När Ibn al-Zubayr stod för att be, var han som en pinne (dvs. orörlig) av khushoo’. En gång när Mekka stormades gjorde han sujood då en missil från en katapult kastades emot honom och en del av hans klädsel blev bortriven när han bad, men han lyfte inte ens på huvudet.

 

Muslimah ibn Bashshaar bad i moskén när en del av den föll samman och folket reste sig upp (och flydde), men han fortsatte be utan att märka något.

 

Vi har hört att en av dem var som ett klädesplagg slängt på golvet; en annan slutade sin bön med en ny hudfärg för att han stått framför Allah. Ytterligare en visste inte vem som stod till höger eller vänster om honom under bönen.

 

Någon blev blek när han gjorde wudu för bön och det sades till honom, "Vi ser att när du gör wudu kommer en förändring över dig." Han sa, "Jag vet vem jag kommer att stå inför."

 

När bönen gick in, brukade ’Ali ibn Abi Taalib bli synligt skakad, och hans ansiktsfärg ändrades. Det sades till honom, "Vad är det med dig?" Han sa, "Vid Allah, tiden för amaanah (ansvar) har kommit. Det som Allah erbjöd himlarna och jorden och bergen, men de avböjde att bära det utav rädsla, medan jag bar det. [”Vi erbjöd himlarna och jorden och bergen ansvaret [för förnuft och fri vilja], och de avböjde av ängslan [att inte kunna bära] det; men människan - alltid beredd till synd och dårskap - tog det på sig.” (al-Ahzaab 33:72).]

 

När Sa'eed al-Tanookhi bad, fanns där tårar som föll ner över hans kinder vidare till hans skägg.

Vi hörde att när en av Taabi’een stod för att be, ändrades hans ansiktsfärg, och han brukade säga, "Vet ni framför Vem jag kommer att stå och med Vem jag ska tala med?" Vem bland er har fruktan och respekt som detta?  (Silaah al-Yaqazaan li Tard al-Shaytaan, ’Abd al-’Azeez Sultaan, s. 209)

 

Det sades till ’Aamir ibn ’Abd al-Qays: "Tänker du på annat under bönen?" Han sa: "Finns det något jag skulle vilja tänka på mer än bönen?" De sa: "Vi tänker på annat under bönen." Han sa: "Om Paradiset och al-hoor och så liknande?" De sa: "Nej; på våra familjer och våra rikedomar." Han sa, "Om jag så skulle bli genomborrad med spjut, skulle det vara kärare för mig än att tänka på värdsliga ting under bönen."  

 

Sa´d ibn Mu'aadh (raa) sa: "Jag har tre egenskaper som jag önskar få behålla hela tiden, då skulle jag verkligen vara något. När jag ber, tänker jag inte på någonting annat än den bön jag utför; om jag får höra en hadith från Allahs Sändebud (saas), hyser jag ingen tvekan om den; och när jag närvarar vid en begravning (janaazah), tänker jag inte på något annat än vad janaazah säger och vad som sägs till den."   (al-Fataawa li Ibn Taymiyah, 22/605)

 

Haatim (rh) sa: "Jag gör det jag blir beordrad att göra; jag går med fruktan för Allah i mitt hjärta; jag börjar med [den rätta] avsikten; jag upphöjer och prisar Allah; jag reciterar med en lugn och jämn takt och tänker på dess betydelse; jag böjer mig med khushoo’; jag gör sujood med ödmjukhet; jag sitter och reciterar hela Tashahhud; jag säger salaam med [den rätta] avsikten; jag avslutar med uppriktighet till Allah; och jag återvänder med rädsla för att [min bön] inte blivit accepterad, så fortsätter jag att sträva tills jag dör." (al-Khushoo´fi´l-Salaah, 27-28)

 

Abu Bakr al-Subghi sa; "Jag har levt under samma tid som två imaamer (ledare), men jag var dock inte lycklig nog att få träffa dem personligen: Abu Haatim al-Raazi och Muhammad ibn Nasr al-Marwazi. Vad gäller ibn Nasr, så vet jag ingen bön bättre än hans. Jag hörde att en bålgeting stack honom på pannan och blod forsade ner på hans ansikte, men han rörde sig inte [bort från bönen]." Muhammad ibn Ya´qoob al-Akhram sa: "Jag har inte sett en bön bättre än Muhammad ibn Nasrs, flugor brukade sätta sig på hans öron, men han jagade inte bort dem. Vi brukade förundras över hur bra hans bön och khushoo´ var. Hans Gudsfruktan i bönen var så stor att han lade sin haka mot sitt bröst som om han var en bit trä som stod upp." (Ta´zeem Qadr al-Salaah 1/58).

 

När Sheikh al-Islam ibn Taymiyah (rh) han ställde sig för att be, brukade han skaka så mycket att han lutade sig till höger och vänster. (Al-Kawaakib al-Durriyah fi Manaaqib al-Mujtahid Ibn Taymiyah, av Ma’ií al-Karami, s. 83, Daar al-Gharb al-Islaami)

 

Jämför detta med vad några av oss gör idag, tittar på klockan, rättar till vår klädsel, pillar på näsan, tänker på affärer och räknar våra pengar medan vi ber, eller beskådar mönstret på mattan och taket, eller försöker se vem som är bredvid oss. Tänk över hur vi skulle uppträda framför någon stor ledare av denna värld (dunya) -skulle vi våga bete oss på ett sådant sätt då?!

 

16. Att veta fördelarna med att ha Khushoo´ i bönen

 

Detta inkluderar:

 

Profeten (saas) sa: "Det finns ingen muslimsk man som, när tiden för en av de obligatoriska bönerna går in, gör wudu perfekt, har den rätta känslan av khushoo’ och bugar på rätt sätt, utan att det kommer att bli en soning för alla hans tidigare synder, så länge det inte var de stora synderna (kabeerah). Och detta är livets fall." (Muslim, 1/206,nr. 7/412)

 

 

Belöningen som skrivs ner är i enlighet med hur mycket khushoo’ man haft, som Profeten (saas) sa: "En slav kan be och inte få mer än en tiondel nerskrivet, eller en niondel, eller en åttondel, eller en sjundedel, eller en sjättedel, eller en femtedel, eller en fjärdedel, eller en tredjedel, eller hälften." (Imam Ahmad; Sahih al-Jaami´, 1626)

 

Bara de delar i bönen som han var riktigt fokuserad och koncentrerad på kommer att vara till nytta för honom. Ibn ’Abbas (raa) sa: "Du kommer endast att ha den del av din bön som du koncentrerade dig på."

 

Synder kommer att förlåtas om du har rätt koncentration och fullständig khushoo’, Profeten (saas) sa: "När en slav ställer sig för att be, tas alla han synder fram och placeras på hans huvud och axlar. Var gång han böjer sig eller gör sujood faller några av dem bort." (al-Bayhaqi i Sunan al-Kubraa, 3/10; Se även Saheeh al-Jaami`).

 

 Al-Manaawi sa: "Detta betyder att varje gång en av de delarna i bönen utförts, faller delar av hans synder bort. När han avslutat sin bön, är alla synder borta. Detta är i en bön då alla villkor uppfyllts och de nödvändiga delarna är fulländade. Orden "slav” och "står" är att han står framför konungarnas Kung (Allah) som en ödmjuk tjänare." (al-Bayhaqi i al-Sunan al-Kubraa, 3/10; se även Saheeh al-Jaami`)

 

Den som ber med khushoo´ kommer att känna en lättnad efter att han avslutat sin bön, som om en börda lyfts från honom. Han kommer känna sig lugn och uppfriskad, och kommer att önska att han inte slutat be, för bönen är en sådan stor källa till glädje och trygghet i detta liv. Han känner sig som i ett fängelse tills han börjar be igen; och han kommer att finna välbefinnande i bönen istället för att bara försöka få det överstökat. De som älskar bönen säger: vi ber och finner välbefinnande i vår bön, så som deras ledare, exempel och Profet, sa; "O Bilaal, låt oss finna tröst och välbefinnande i bönen." Han sa inte "Låt oss bli klara och få det överstökat."

 

Profeten (saas) sa, "Min glädje har varit att utföra bön." Så den som finner glädje i bönen, hur kan han vilja leta efter lycka någon annanstans, eller vara borta från den? (Al-Waabil al-Sayib, 37)

 

                     

17. Sträva efter att göra du'aa under speciella tillfällen i bönen, särskilt i sujood

 

Det råder ingen tvekan om att tala till Allah, ödmjuka sig inför Honom, be Honom om saker och uppriktigt söka Hans hjälp, hjälper till att stärka tjänarens band till sin Herre och öka hans khushoo’. Du'aa är en form av dyrkan, och vi har blivit beordrade att göra du'aa. Allah säger;

"…be till Honom ödmjukt och i hemlighet…” (al-An’aam 6:63). Profeten (saas) sa: "Den som inte åkallar Allah, kommer Allah att bli arg på." (Reported by al-Tirmidhi, Kitaab al-Da'waat, 1/426; klassad som hasan i Saheeh al-Tirmidhi, 2686).

 

Profeten (saas) brukade göra du'aa under speciella tillfällen i bönen; i sujood, mellan de två sujood och efter Tashahhud. Den bästa (du'aan) av dessa är den i sujood, för Profeten (saas) sa, "Det närmaste en tjänare kan komma sin Herre är i sujood, så utöka er du'aa [under den tiden)." (Reported by Muslim, Kitaab al-Salaah, Baab maa yuqaalu fi'l-rukoo' wa'l-sujood. Nr. 215). Och han sa: "...Vad gäller sujood, gör så gott ni kan för att göra du'aa under den, för den är förpliktigad att bli besvarad." (Rapporterad av Muslim, Kitaab al-Salaah, Baab al-Nahy 'an qiraa'at al-Qur'aan fi'l rukoo' wa'l-sujood, nr. 207).

 

En av de du'aa som Profeten (saas) brukade säga i sin sujood var, "Allaahumma'ghfir li dhanbi diqqahu wa jillahu wa awwalahu wa aakhirahu wa 'alaaniyatahu wa sirrahu (O Allah, förlåt mig mina synder, de stora och de små, de första och de sista, de öppna och de gömda)."(Källa Muslim, Kitaab al-Salaah, Baab ma yuqaalu fi'l-rukoo' wa'l-sujood, nr. 216). Han brukade även säga, "Allaahumma'ghfir li maa asrartu wa maa a'lantu (O Allaah, förlåt mig för det jag gjort i hemlighet och det jag gjort öppet)." (Källa al-Nisaa'i, al-Mujtabaa, 2/569; Saheeh al-Jaami', 1067).

 

Vi har tidigare nämnt de du'aa som kan reciteras mellan de två sajdah. (se kapitlet: ”variera surur, aayaat, adhkaar och du’aa i bönen”)

 

Profeten (saas) brukade recitera följande efter Tashahhud:

 

·         En av de saker som han (sas) brukade recitera lär vi oss ifrån denna hadith: "När en av er avslutar sin Tashahhud, låt honom då söka tillflykt hos Allah från fyra saker; från straffet i Helvetet, från straffet i graven, från prövningarna (fitnah) i livet och döden, och från det onda hos Dajjal (”Antikrist”)." Han brukade säga, "Allaahumma innee a'oodhu bika min sharri maa 'amiltu wa min sharri maa lam a'mal (O Allah, jag söker tillflykt hos Dig från det onda som jag gjort och det onda som jag inte gjort.)"

·         "Allaahumma haasibni hisaaban yaseeran (O Allaah, gör min räkenskap (rättegång, dom) lätt)."

·         Han lärde Abu Bakr al-Siddeeq (raa) att säga, "Allaahumma innee zalamtu nafsi zulman katheeran, wa la yaghfir al-dhunooba illa anta, faghfir li maghfiratan min 'indaka warhamni innaka anta al-Ghafoor al-Raheem (O Allaah, jag har sannerligen skadat min själ till det yttersta, och ingen kan förlåta synder utom Du. Ge mig förlåtelse från Dig och ha barmhärtighet med mig, för sannerligen, Du är Den Som Förlåter Allt, Den Mest Barmhärtige)."

·         Han (sas) hörde en man säga i Tashahhud: "Allaahumma inne as'aluka yaa Allaah al-Ahad al-Samad alladhi lam yalid wa lam yoolad wa lam yakum lahu kufuwan ahad an taghfir li dhunoobi innaka anta'l-Ghafoor al-Raheem (O Allaah, jag frågar dig, O Allaah, den Ende, den Själv-Tillräklige Mästaren, som ej föder och inte heller är född, det finns ingen som Hans like, förlåt mig mina synder, för Du är Den Som Förlåter Allt , Den Mest Barmhärtige)." Han (saas) sa till sina kompanjoner: "Han har blivit förlåten, han har blivit förlåten."

·         Han (sas) hörde en annan man säga, "Allaahumma innee as'aluka bi-anna laka'l-hamd, laa ilaaha ill anta wahdaka laa shareeka lak al-Mannaan yaa badee' al-samawaati wa'l-ard, yaa dhaa'l-jalaali wa'l-ikraam, ya hayyu yaa qayyoom, innee as'aluka al-jannah wa a'oodhu bika min al-naar (O Allaah, jag ber Dig, för all prisning hör Dig till, det finns ingen Gud utom Du Ensam, utan medhjälpare eller delägare, Den Skänkande, O Skapare av himlarna och jorden, O Du som äger all Ära och Heder, O Den Evigt-Levande, O Du Självtillräcklige, jag ber Dig om Paradiset och söker skydd hos Dig från Helvetet." Profeten (saas) sa till sina kompanjoner: "Vet ni genom vad han frågade Allah?" De svarade, "Allah och Hans Budbärare vet bäst." Han sa (saas), "Vid Den i Vars Hand  min själ ligger, han frågade Allah med Hans bästa Namn (ismuhu´l-a´zam) som, när Han blir kallad med dem, svarar, och om Han blir bönfalld med dem, så ger Han."

·         Det sista han brukade säga mellan Tashahhud och Tasleem var: "Allaahumma'aghfir li maa qaddamtu wa ma akhkhartu wa maa asrartu wa maa a'lantu wa maa asraftu wa maa anta a'lam bihi minni anta'l-muqaddim wa anta'l-mu'akhkhir, laa ilaaha illa anta (O Allaah, förlåt mig för det jag gjort i det förgågna, och det jag kommer göra i framtiden, och det jag dolt, och det jag gjort öppet, och det jag överskridit i, det som Du vet mer om än jag. Du är Den Som Frambringar, och Du är Den som Fördröjer, det finns ingen gud utom Du.)"

(Dessa du'aa's och andra, med deras isnaads, finns i Sifat al-Salaah av al-'Allaamah al-Albaani, s.163, 11e uppl.)

 

Att lära sig du'aa som dessa kommer att lösa problemen som en del människor har med att de blir tysta bakom imaamen när de är färdiga med Tashahhud, för att de inte vet vad de ska säga..

 

18. Recitera adhkaar efter bön

 

Dessa hjälper också för att stärka khushoo’ i hjärtat och förstärka den välsignelse och det positiva som bönen ger.

 

Utan tvekan så är det bästa sättet att behålla och skydda en god gärning är att följa upp den med en annan. Så den som tänker på meningen med de adhkaar som kommer efter bönen kommer att upptäcka att de börjar med att man söker förlåtelse tre gånger, som om tjänaren söker förlåtelse från Sin Herre för de fel som kan ha skett i hans bön eller khushoo’. Det är också viktigt att göra naafil (frivilliga) böner, eftersom dessa kompenserar för det man missat i sin fard (obligatoriska) bön, inklusive bristen av khushoo’.

 

Efter att tagit upp saker som hjälper oss att ha khushoo’, byter vi ämne till:

 

Två: Att Undvika störningar och saker som påverkar khushoo’

 

                      19. Avlägsna det som distraherar tjänaren

 

Anas (raa) sa: "’Aa’ishah hade ett dekorativt, färgglatt draperi som hon brukade täcka sidan av sitt hus med. Profeten (saas) sa till henne, 'Ta bort den från mig, för dess dekorationer distraherar mig när jag ber.'" (Rapporterad av al-Bukhaari, Fath al-Baari, 10/391).

 

Al-Qasim sa att ’Aa’ishah (raa) hade en dekorativ tygbit som hon använde för att täcka över en liten nedsänkt alkov (använd för sömn eller förvaring). Profeten (saas) brukade be mot den, och han sa, 'Ta bort den från mig, för dess dekorationer distraherar mig när jag ber.' Så hon tog bort den och gjorde kuddar av den." (Från Muslim i hans Saheeh, 3/1668)

 

En annan antydan på detta är det faktum att när Profeten (saas) kom för att be i Kabah, såg han två horn från en bagge. Efter bönen sa han till ’Uthmaan al-Hajabi, "Jag glömde säga till dig att täcka de två hornen, för det borde inte finnas någonting i Huset som distraherar tjänaren." (Från Abo Dawood, 2030; Saheeh al-Jaami´, 2504)

 

Detta inbegriper också att undvika att be där folk passerar, eller där det är mycket ljud och röster från folk som pratar, där människor diskuterar, argumenterar osv, eller där det finns synliga störningar.

 

Man bör också undvika att be på platser där det är väldigt varmt eller väldigt kallt, om möjligt. Profeten (saas) sa till oss att försena Zuhrbönen under sommaren tills den varmaste delen av dagen var över. Ibn al-Qayyim (rh) sa: "Att be när det är intensivt varmt förhindrar en från att ha rätt khushoo’ och närvaro, och man gör sin dyrkan motvilligt, så Profeten (saas) med sin vishet bad dem att försena bönen tills värmen avtagit lite. Detta för att de skulle be med rätt närvaro och sålunda uppnå bönens syfte, dvs. att ha khushoo’ och vända sig till Allah." (Al-Waabil al-Sayib, Daar al-Bayaan edn., s 22)

 

                      20. Att inte be i kläder med dekorationer, skrift, starka färger eller bilder som distraherar tjänaren

 

’Aa’ishah (raa) sa: "Profeten (saas) ställde sig upp för att be med en rutig tröja. Han såg på mönstret. Efter att han avslutat sin bön, sa han, ’Ta den här tröjan till Abo Jaham ibn Hudhayfah och ge mig en anbajaani (ett plagg utan dekorationer eller rutor), för den distraherade mig i min bön’" Enligt en annan källa: "Rutorna distraherade mig." Enligt en annan källa: "Han hade en rutig tröja, som brukade distrahera honom medan han bad." (Saheeh Muslim, nr. 556, del 3/391)

 

Det är bättre att be med plagg utan bilder, och vi ska vara särskilt noga med att undvika kläder med bilder på djur eller djurliknande varelser, vilket många kläder har idag.

 

                      21. Att inte be när maten är klar och man är hungrig

 

Profeten (saas) sa: "Be inte när maten är klar." (Källa Muslim, nor 560)

 

Ifall maten är färdig och framdukad, eller om den erbjuds, ska personen äta först, för han kommer inte att kunna koncentrera sig ordentligt eller ha khushoo’ om han lämnar den och går och ber fastän han vill äta. Han ska inte ens skynda sig att äta färdigt, för Profeten (saas) sa: "Om middagen är serverad och tiden för bönen kommer, ät middagen innan ni ber Salaat al-Maghrib, och skynda er inte för att avsluta måltiden." Enligt en annan källa: "Om middagen är framme och iqaamah för bön har sagts, ät middagen först och skynda er inte att avsluta den." (Enats om.  Al-Bukhaari, Kitaab al-Aadhan, Baab idhaa hadara al-ta'aamu wa uqeemat al-salaah; Muslim, nr. 557-559).

 

22. Att inte be när man behöver gå på toaletten

 

Utan tvekan så är behovet av att behöva gå på toaletten en av de saker som kan förhindra en från att få rätt khushoo’ i bönen. Profeten (saas) förbjöd bön för den som återhåller sitt behov av att gå på toaletten.  ( Ibn Maajah i Sunan, nr. 617; Saheeh al-Jaami', nr. 6832).

 

Om en person finner sig i denna situation, ska han först gå på toaletten och utföra sina behov, även om han missar det han missar av den gemensamma bönen, för Profeten (saas) sa: "Om någon av er behöver gå på toaletten, och bönen har börjat, ska han gå på toaletten först." ( Abu Dawood, nr. 88; Saheeh al-Jaami', nr. 299)

 

Om detta händer någon under bönen, ska han sluta be, gå på toaletten, göra wudu och sedan be, för Profeten (saas) sa, "Det finns ingen bön när maten är klar eller för den som återhåller sitt behov av att behöva gå på toaletten."   (Saheeh Muslim, nr. 560)

 

Utan tvekan, så tar detta försök att hålla tillbaka bort ens khushoo’. Denna regel gäller även att hålla tillbaka gaser.

 

                      23. Att inte be när man känner sig trött

 

Anas ibn Maalik sa att Profeten (saas) sa: "Om någon av er känner sig trött när han ber, så ska han sova tills han är tillräckligt utvilad och vet vad han säger," dvs, han ska vila tills han inte längre känner sig sömnig. ( al-Bukhari, nr. 210)

Detta kan inträffa när man ber qiyaam al-layl, under den tid då bön är accepterad, och en person kan be mot sig själv utan att inse det. Denna hadith gäller även fard bön, när personen är säker på att han fortfarande har tid kvar till bön efter vilan. (Fath al-Baari, Sharh Kitaab al-Wudoo', Baab al-wudoo' min al-nawm).

 

24. Att inte be bakom någon som pratar (eller sover)

 

Profeten (saas) förbjöd detta; han sa: "Be inte bakom den som sover eller den som pratar."                ( Abu Dawood, nr. 694; Saheeh al-Jaami', nr. 375. Han sa: ”en hasan hadeeth”).   

 

Detta för att den som pratar distraherar tjänaren med sitt prat, och den som sover kan blotta något som kan distrahera tjänaren.

 

Al-Khattabi (rh) sa: "Vad gäller att be bakom människor som talar, så ansåg al-Shaafa’i och Ahmad ibn Hanbal det makrooh, för deras tal distraherar tjänaren från sin bön." ('Awn al-Ma'bood, 2/388).

 

Vad gäller att be mot en som sover, ansåg flera lärda att bevisen för det var svaga (inklusive Abu Dawood i Sunan, Kitaab al-Salaah, Tafree' Abwaab al-Witr, Baab al-Du'aa', och Ibn Hajar i Fath al-Baari, Sharh Baab al-Salaah khalf al-Naa'im, Kitaab al-Salaah).

 

Al-Bukhari (rh) citerade hadithen från ’Aa’ishah i sin Saheeh, Baab al-Salaah khalf al-Naa’im: "Profeten (saas) brukade be medan jag låg framför honom på sängen..."                           (Saheeh al-Bukhaari, Kitaab al-Salaah).

 

Mujaahid, Taawoos och Maalik ansåg att det var makrooh att be bakom någon som sov, ifall han skulle råka blotta något som skulle störa tjänaren i hans bön. (Fath al-Baari, ibid.)

 

Om det inte finns någon risk att detta händer, så är det inte makrooh att be bakom den som sover. Och Allah vet bäst.

 

                             25. Undvika att släta till marken framför sig

 

Al-Bukhari (rh) rapporterade från Mu’ayqeeb (raa) att Profeten (saas) sa angående en man som slätade till marken framför sig innan han skulle göra sujood, "Om du måste göra det, gör det bara en gång." (Fath al-Baari, 3/79).

 

Profeten (saas) sa: "Släta inte till [marken] när ni ber, men om ni måste, gör det bara en gång."        (Abu Dawood, nr. 946; Saheeh al-Jaami', nr. 7452).

 

Orsaken till att detta förbjudits är för att man inte ska förlora sin khushoo’ och för att man inte ska göra allt för många onödiga rörelser i bönen. Om platsen man ska be på behöver jämnas till är det bättre om man gör det innan man börjar be.

 

Detta gäller även att torka av pannan eller näsan under bönen. Profeten (saas) brukade göra sujood i vatten och lera, som lämnade spår på hans ansikte, men han brydde sig inte om att ta bort det varje gång han kom upp från sujood. Det fanns kvar där under hans bön, eftersom han var så djupt uppslukad av sin bön och hans khushoo’ var så stark att han inte märkte av det. Profeten (saas) sa: "Bönen är en sysselsättning i sig själv." ( al-Bukhaari, Fath al-Baari, 3/72). Ibn Abi Shaybah rapporterade att Abu’l-Darda sa: "Även om jag skulle få röda kameler, skulle jag inte vilja avlägsna gruset från min panna." ’Ayaad sa: "Salaf tyckte inte om att torka sina pannor förrän de avslutat bönen." (al-Bukhaari, Fath al-Baari, 3/72).

 

På samma sätt som en tjänare ska undvika allt som stör honom i hans bön, så ska han även undvika att störa andra. Detta inkluderar:

 

                      26. Att inte störa andra med sin recitation

 

Profeten (saas) sa: "Ni talar alla till er Herre, så stör inte varandra, och höj inte era röster över varandras när ni reciterar." Eller sa han: "i bönen" (Abu Dawood, 2/83; Saheeh al-Jaami', nr. 752) Enligt en annan källa sa han: "Tävla inte med varandra i att höja era röster när ni reciterar Koranen." (Imaam Ahmad, 2/36; Saheeh al-Jaami', 1951).

                     

27. Att inte vända sig om under bönen

 

Abu Dharr (raa) sa: "Profeten (saas) sa: 'Allah vänder sig mot Sin slav under tiden han ber, så länge han inte vänder sig om, men om han vänder sig om, vänder sig (Allah) bort från honom.’" (Abo Dawood, nr. 909; Saheeh Abi Dawood)

 

Det finns två olika sätt att vända sig om i bönen:

     

·         Att vända sitt hjärta mot annat än Allah

·         Att vända bort blicken.

 

Ingen av dem är tillåtna, och belöningen för bönen blir mindre. När Profeten (saas) blev frågad om att vända sig bort i bönen svarade han: "Det är det som Shaytaan stjäl från personens bön." (Bukhaari, Kitaab al-Adhaan, Baab al-Iltifaat fi´l-Salaah.)

 

Den som vänder bort sin blick eller sitt hjärta under bönen är likt den man som blivit tillkallad av härskaren och blir beordrad att stå inför honom. När härskaren börjar tilltala honom så vänder han sig bort, tittar till höger och vänster, utan att lyssna till det härskaren har att säga och utan att förstå ett ord av det han sagt, för hans hjärta och tankar är på en annan plats. Vad tror den här mannen att härskaren kommer att göra med honom?

 

Det minsta han förtjänar efter att han lämnat härskaren är att han är hatad och värderas inte längre högt. Den som ber på detta sätt är inte lik den som ber med ordentlig själsnärvaro, som vänder sig mot Allah i sin bön på ett sådant sätt där han känner att Herren han står inför är den Högste och han är fylld med fruktan och underkastelse. Han känner sig för blyg inför sin Herre för att kunna vända sig någon annanstans eller se åt något annat håll.

 

Skillnaden mellan deras bön är som Hassaan ibn ’Atiyah sa: "Två män kan vara på samma böneplats, men förjänsten kan skilja sig så mycket mellan dem som avståndet mellan himlen och jorden. Den ena av dem vänder sig med hela sitt hjärta mot Allah, medan den andre är likgiltig och glömsk." (Al-Waabil al-Sayib av Ibn al-Qayyim, Daar al-Bayaan, s.36.)

 

Att vända sig om av en giltig orsak, är ok. Abu Dawood återgav att Sahl ibn al-Hanzaliyyah sa: "Vi började be - Salaat al-Subh (Fajr) - och Profeten (saas) tittade mot ravinen." Abu Dawood sa: "På natten hade han skickat en ryttare för att vakta ravinen."

 

Detta är detsamma som när han bar Umaamah bint Abi´l-’Aas, eller när han öppnade dörren för ’Aa’ishah, eller när han under sin bön steg ner från predikstolen för att lära dem, eller när han steg bakåt under Salaat al-Khusoof (bön under solförmörkelse), eller när han tog stryptag på Shaytaan efter att han hade velat avbryta hans bön. Han beordrade även att skorpioner och ormar även skulle dödas i bön; och den som ber ska stoppa, till och med slåss, med den som försöker passera framför honom under bönen. Han (saas) sa till kvinnorna att de skulle klappa under bönen (om imaamen gjort fel), och han brukade vinka till dem som hälsade på honom när han bad. Dessa och andra handlingar kan göras om det är nödvändigt, men om det inte är nödvändigt, så är överflödiga gester något som minskar khushoo’ och är därför inte tillåtna under bönen. (Majmoo´al-Fataawa, 22/559)

                     

 

 28. Att inte lyfta blicken mot himlen

 

Profeten (saas) förbjöd oss från att höja blicken mot himlen, han varnade mot det. Han sa: ”När någon av er ber, så ska han inte se upp mot himlen, han ska akta sig för att förlora sin syn.”  (Ahmad, 5/294; Saheeh al-Jaami’ nr. 762). Enligt en annan rapport, sa han; ”Vad är det för fel på de människor som lyfter blicken mot himlen medan de ber?” Enligt ytterligare en annan rapport så sa han (saas): ”De lyfter blicken när de gör duaa under bönen?’”(Muslim, nr 429).

Han talade starkt emot detta. Han sa till och med; "Låt dem sluta göra detta, eller så kommer deras syn att försvinna!" (Imam Ahmad, 5/258; Saheeh al-Jaami’, 5574).

                     

29. Att inte spotta framför sig när man ber

 

Detta beteende är emot gott uppförande gentemot Allah och oförenligt med khushoo’. Profeten (saas) sa; ''När någon av er ber, låt honom inte spotta framför sig, för Allah är framför honom när han ber.'' (al-Bukhaari Saheeh nr 397)

 

Han sa även; ''När någon av er ställer sig för att be, så ska han inte spotta framför sig, för han talar till Allah - må Han vara ärad - så länge han ber; och han ska inte [spotta] till höger, för där står en ängel. Han ska spotta till vänster, eller under sina fötter, och täcka över det." (al-Bukhaari, al-Fath al-Baari, nr 416, 1/512)

 

Han sa: "När någon av er ställer sig och ber, så talar han till sin Herre, och hans Herre är mellan honom och qiblah, så ingen av er ska spotta i riktning mot qibla, utan till vänster eller under sina fötter." (al-Bukhaari, al-Fath al-Baari, nr. 417, 1/513)

 

Om moskén har mattor eller liknande, som de ofta har idag, så kan den som behöver spotta, spotta i en näsduk eller liknande. Spotta i näsduken och lägg undan den igen.

                     

30. Undvik att gäspa under bön

 

Profeten (saas) sa: " Om någon av er känner behovet av att gäspa under bönen, försök då att förhindra det så mycket som ni kan, så att inte Shaytaan kommer in..."  (Muslim 4/2293).

Om Shaytaan kommer in, har han större chans att störa den bedjandes khushoo’, dessutom skrattar Shaytaan åt honom när han gäspar.

                     

31. Lägg inte handen på höften under bönen

 

Abu Hurayrah (raa) sa: "Allahs Sändebud (saas) förbjöd att lägga händerna på höften under bönen." (Abu Dawood, nr. 947; al-Bukhaari, Kitaab al-’Aml fi´l-Salaah, Baab al-Hadhr fi´l-Salaah).

 

Ziyaad ibn Subayh al-Hanafi sa: "Jag bad bredvid Ibn 'Umar och jag lade min hand på höften, varefter han slog till min hand. Efter han avslutat bönen, sa han: ’Detta är att korsa sig i bönen.’ Profeten (saas) brukade förbjuda det." (Imam Ahmad, 2/106 och andra. Klassad som saheeh av Haafiz al-Iraaqi i Takhreej al-ihyaa´. Se al-Irwaa´, 2/94).

 

Det berättas även att Profeten (saas) sa att på detta sätt vilar människorna i Helvetet; vi söker tillflykt hos Allah från det. (Bayhaqi från Abu Hurayrah. Al-’Ìraaqi sa: ”dess isnaad förefaller vara  saheeh”)

                     

32. Att inte låta sin kläder hänga ner (sadl) under bönen

 

Det berättas att Profeten (saas) förbjöd att låta mannens kläder hänga ner under bönen samt att täcka för munnen. (Abu Dawood, nr. 643; Saheeh al- Jaami´, nr. 6883. Han sa att det är en hasan hadeeth).                         

 

I ’Awn al-Ma´bood (2/347) sa al-Khattabi : "Al-Sadl: är att låta sina kläder hänga ner till golvet." Det rapporterades i Marqaat al-Mafaateeh (2/236): "Al -Sadl är helt förbjudet eftersom det hänger ihop med att visa upp sig och skryta, och under bönen är detta ännu värre."

 

Författaren av al-Nihaayah sa: "Det innebär att man sveper in sig i ett tygstycke och lämnar även händerna insvepta och så gör man rukoo och sujood." Det sägs att judarna gjorde detta.

 

Al-Sadl har även sagts betyda att man lägger tygstycket över sitt huvud eller axlarna, medan ändarna hänger ner på överarmarna, så att man blir distraherad av att hålla ordning på det, vilket förhindrar khushoo’, till skillnad från kläder som är ordentligt knäppta, och inte distraherar tjänaren eller påverkar hans khushoo’. Dessa typer av kläder finns fortfarande i några delar av Afrika och på andra platser. Det sätt som en del arabiska plagg bärs upp på, distraherar även de tjänaren och får honom upptagen med att justera dem. Detta skall undvikas.

 

Anledningen till att det är förbjudet att täcka för munnen är, enligt vissa lärda, för att det förhindrar en från att recitera Koranen och att göra sujood korrekt. (Marqaat al-Mafaateeh, 2/236).

                     

33. Att inte efterlikna djuren

 

Allah har hedrat Adams söner och skapat dem på bästa sätt, så det är skamligt för Adams söner att efterlikna eller imitera djur. Vi har blivit förbjudna att efterlikna eller imitera en rad olika djurs rörelsemönster under de olika momenten i bönen, för detta står i motsats till khushoo’, det är fult och det tjänar ingenting till för den troende som ber. T.ex. förbjöd Profeten (sas) tre saker under bönen: att picka som en kråka, att sprida ut sina underarmar som ett rovdjur, eller att alltid göra sin bön på samma ställe såsom en kamel håller sig till sitt territorium. (Ahmad, 3/428).

 

Det sades att om en man alltid håller sig till ett och samma ställe i moskén, och gör platsen till sin egen, liknar han kamelen som håller sig till sitt eget territorium. (al-Fath al-Rabbani, 4/91).

 

Enligt en annan rapport: "Han förbjöd mig från att picka som en ungtupp, att sitta som en hund eller att vända mig om som en räv." (Imaam Ahmad, 2/311; Saheeh al-Targheeb, nr. 556).

 

Det här var vad vi kunde nämna om hur man kan uppnå khushoo’, så att vi kan sträva efter det, och det som förhindrar khushoo’, så vi kan undvika det.

 

Ännu ett ämne som har med khushoo’ att göra, som de lärda även talat mycket om är:

 

När någon lider av waswaas (viskningar från Shaytaan) i sin bön, är hans bön accepterad eller måste han be om den?

 

Ibn al-Qayyim (rh) sade: "Det sades: ’Vad säger du angående bönen för den som inte har khushoo’, måste han göra om den eller inte?’

 

Angående om han kan räkna den [bönen] som något som han får belöning för eller inte, så kommer den inte att räknas, förutom [de delar] där han var koncentrerad och hade korrekt khushoo’ inför sin Herre.

 

Ibn ’Abbaas sa: 'Du får får inte ut något av din bön förutom av de delar där du var koncentrerad.'

 

I Musnad är det rapporterat att Profeten (saas) sa: "En person kan utföra sin bön, och ingenting kommer att räknas förrutom halva, en tredjedel, en fjärdedel…eller en tiondel."

 

Allah har gjort så att tjänarens framgång i bönen beror på hans khushoo’, och har antytt att den som inte har khushoo´ kommer inte vara bland de framgångsrika, men om den [bönen] räknas som något han får belöning för så kommer han att vara en av de framgångsrika. Vad gäller om bönen räknas för honom vad gäller de regler som gäller i denna värld och om den befriar honom från att behöva be om den; om han var koncentrerad med rätt khushoo’ den större delen av bönen, är den OK, enligt majoriteten av lärda. Sunnah bön och adhkaar efter bönen gottgör för det som var bristfälligt.

 

Men i det fall då det i större delen av bönen inte fanns någon khushoo’ eller koncentration, så råder det skilda meningar bland fuqahaa’(lärda). Ibn Haamid, en av Ahmads kompanjoner, ansåg att det var obligatoriskt att göra om bönen.

 

Fuqahaa´ skiljer sig även vad gäller khushoo’ i bönen. Det finns två olika åsikter hos de lärda på denna punkt. Den ena finner man ibland annat i Hanbalis madhhab.

 

Dessa åsikter skiljer sig när det kommer till om det är obligatoriskt att göra om den bön, i vilken man drabbades av mycket waswaas. Ibn Haamid, som var ibland Ahmads kompanjoner, sa att det är obligatoriskt, men majoriteten av fuqahaa delar inte hans åsikt.

 

De tar som bevis det faktum att Profeten (saas) beordrade den som glömmer något i sin bön att göra sajdatayn al-sahw (två sujood för glömskan); han sa inte att bönen måste göras om, även om han sa, ”Shaytaan kommer till någon av er när ni ber och säger, 'Kom ihåg det här och det här, kom ihåg det här och det här', om saker han hade glömt, tills han viseleder honom så pass att han inte vet hur mycket han bett.’”

 

Det finns inga olika åsikter angående det faktum att det inte finns någon belöning för bönen annat än för den del i vilken man hade rätt själsnärvaro, som Profeten (sas) sade: ’En person kan utföra sin bön, och ingenting kommer att räknas förrutom halva, eller en tredjedel, eller en fjärdedel....eller en tiondel’

 

 Ibn ’Abbaas sa: 'Du får får inte ut något av din bön förutom av de delar där du var koncentrerad.’ Så [bönen] är inte korrekt, om du betraktar den ifrån den synvinkeln att den måste vara perfekt, men den kan räknas som giltig i den meningen att du inte är beordrade att göra om den. (Madaarij al-Saalikeen 1/112)

 

Det berättades i al-Saheeh att Profeten (saas) sa: ’När muezzin gör adhaan springer shaytaan iväg och släpper väder, så att han inte hör adhaan. När adhaan är slut kommer han tillbaka. När bönen börjar springer han iväg, men så fort man kommit igång, kommer han tillbaka, tills han kommer mellan mannen och hans själ, och säger, 'Kom ihåg det här, kom ihåg det där,' om saker han tidigare glömt bort, ända tills han glömt bort hur mycket han bett. Om någon av er upplever detta låt honom då göra två sujood för glömska (sajdat al-sahw) medan han sitter.’

 

De säger: Profeten (sas) beordrade honom, med anledning av den bön i vilken Shaytaan fick honom att glömma hur mycket han hade bett, att göra två sujood för glömskan. Han beordrade honom inte att upprepa bönen. Om bönen var ogiltig- vilket de hävdar- skulle han (sas) ha bett honom att göra om den.

 

De säger: Detta är orsaken till att man gör de två sujood för glömskan- för att reta Shaytaan för hans viskande antydningar till tjänaren, och för att han kommit emellan honom och hans egen själ medan han bad. På grund av detta, kallas de två sujood även al-murghimatayn (de två som retas).”  (Madaarij al-Saalikeen, 1/528-530).

 

 

Om du säger att bönen måste göras om, för att få förmån eller belöning, så är det upp till individen. Om han vill få dessa förmåner, så kan han, och vill han inte det så behöver han inte.

 

Om du säger att man måste tvinga människor att göra om bönen och ge dem ett straff om de inte ber om, och tillämpar samma regler som för den som överger sin bön, så är detta är inte rätt.

 

Detta är den mest korrekta av de två åsikterna. Och Allah vet bäst.

 

Sammanfattning

 

Khushoo’ är ett allvarligt, stort och viktigt ämne. Det är omöjligt att uppnå khushoo’ utan Allahs hjälp. Att vara berövad khushoo’ är inget mindre än en enorm olycka. Därför brukade Profeten (saas) säga i sin du’aa’: "Allahumma innee a’oodhu bika min qalbin laa yakhsha´... (O Allah, jag söker skydd hos Dig från ett hjärta utan khushoo’...)” (al-Tirmidhi, 5/485, nr. 3482; Saheeh Sunan al-Tirmidhi, 2769).

 

Khushoo’ har olika grader och nivåer. Khushoo’ är hjärtats gärning och kan därmed öka eller minska. En del har lika mycket khushoo’ som molnen på himlen, medan andra kan avsluta sin bön utan att ha förstått någonting.

 

"När det kommer till bönen, så befinner sig människorna på fem nivåer:

 

Den första är den som försummar bönen och gör fel mot sig själv. Han gör inte wudoo’ ordentligt, ber inte i tid och är inte noggrann med att utföra de viktiga rörelserna i bönen.

 

Den andra är den som gör alla bönens yttre handlingar korrekt, ber i tid och gör wudoo’ ordentligt, men han har förlorat kriget mot sig själv och är överväldigad med waswaas.

 

Den tredje är den som gör alla yttre handlingar korrekt, ber i tid och gör wudoo’ ordentligt. Han kämpar mot sig själv och mot waswaas men han är så upptagen med sin kamp mot Shaytaan (hans motståndare), för att han inte ska kunna stjäla något från hans bön, att han ber och gör jihaad på samma gång.

 

Den fjärde är den som när han ställer sig för att be, fullföljer alla bönens krav, hans hjärta är helt fokuserat. Han är vaksamt så att han inte utelämnar någon del, hans intresse är att göra bönen ordentligt och perfekt. Hans hjärta är djupt försjunket i bönen och i dyrkan av sin Herre.

 

Den femte är den som gör allt detta, men han tar sitt hjärta och lägger det framför sin Herre, ser på sin Herre med sitt hjärta, fokuserad på Honom, fylld med kärlek och tillbedjan, som om han verkligen såg Honom. Waswaas och liknande tankar försvinner, muren mellan honom och Herren är borta. Skillanden mellan dennes bön och någon annans bön är större än skillnaden mellan himmel och jord. När denna tjänare ber, är han upptagen med sin Herre och nöjd med Honom.

                     

Den första nivån är straffbar; den andra kommer att ställas till svars; den tredje strävar så han räknas inte som en syndare; den fjärde får belöning och den femte har kommit nära sin Herre, för han är en av dem vars bön är en källa till glädje. Den som känner glädjen i bönen i detta liv kommer att känna glädjen att vara nära Allah i Nästa liv, och även känna glädje hos Allah i detta liv. Den som känner denna glädje hos Allah kommer att vara nöjd med allt och den som inte finner sin glädje hos Allah, kommer att gå under av sina känslor av sorg och ånger för världsliga ting." (al-Waabil al-Sayib,s. 40)

 

 

Vi ber Allah att vi ska få vara bland dem som har khushoo’ och att Han ska acceptera vår ånger (tauba). Må Han belöna de som hjälpte till att förbereda denna bok med gott, och må Han gagna alla de som läser den, Aameen. All ära hör Allah till, Världarnas Herre.

 

 

Skriven   av   Muhammed Salih Al-Munajjid

Översatt av   www.forallahsskull.blogspot.com

 

 

 

---

[1]( Shaykh al-Albaani’s bok Sifat al-Salah finns tillgänglig på engelska med titeln The Prophets prayer described, by Shaikh Muhammad Naasir-ud-Deen al-Albaani, översatt av Usama ibn Suhaib Hasan, Al-Haneef Publications, Ipswich, UK, 1993)

[2] Deantropomorfism är motsatsen till antropomorfism, som är att likna Allahs egenskaper vid mänskliga egenskaper. Deantropomorfism är alltså att avlägsna alla likheter med mänskliga egenskaper i sin uppfattning av Allahs attribut. Detta inbegriper tex förståelsen av det faktum att Allah omöjligen kan fela mot Sina tjänare eller stå till svars för någonting.