Är det kvinnans uppgift att ta hand om allt i hushållet, måste mannen hjälpa henne eller inte? Eller är det möjligt att hennes jobb är en tjänst hon gör sin man och familjen och hon blir belönad för det, som om hon gav sadaqa?
All ära hör Allah till.
Den mest korrekta åsikten, är det som flera lärda sagt, sådana som Abu Bakr ibn Abi Shaybah, Abu Ishaaq al-Jawzjaani och Shaykh al-Islam Ibn Taymiyah (R), att det är en kvinnas plikt att tjäna sin man inom rimliga gränser och som andra kvinnor som hon tjänar män som honom. Hon måste även ta hand om hushållet, laga mat osv, i enlighet med seden bland folket de kommer ifrån. Detta skiljer sig beroende på omständigheter, tid och plats, Ibn Taymiyyah (R) sa: "Detta varierar beroende på omständigheterna. Vad Beduinkvinnan måste göra för sin man är inte detsamma som vad stadskvinnan måste göra." Beviset för denna mer korrekta åsikt är en hadith från al-Bukhaari: Imaam al-Bukhari återger i sin Saheeh att Faatimah (RA), Profetens (SAS) dotter bad om en slav. Han svarade henne, "Ska jag inte berätta något för dig som är bättre än det? När du går och lägger dig, säg då 'SubhanAllah (All prisning hör Allah till)' trettiotre gånger, 'AlhamdoLillah (All Ära hör Allah till)' trettiotre gånger, 'Allahu akbar (Allah är störst) trettiofyra gånger." (Saheeh al-Bukhaari bi Sharh al-Ásqallaani, del 9/506)
Al-Tabari sa, i sina kommentarer på denna hadith: det vi kan få ut från denna hadith är att varje kvinna som är kapabel till att ta hand om sitt hushåll genom att baka bröd, mala mjöl osv, ska göra det. Det är inte hennes mans plikt att göra det om det är seden för kvinnor som henne att göra det själva. Vad vi lär oss från hadithen är när Faatimah (RA) frågar sin far (SAS) om en slav, beodrade han inte hennes man att skaffa en, eller anställa en som kan göra jobbet åt henne, eller att han skulle själv göra det. Om det varit Alis pllikt att göra dessa saker, skulle Profeten (SAS) beodrat honom att göra det.
Hadithen från Asma bint Abi Bakr, Imaam al-Bukhaari (R) återger i sin Saheeh att Asma bint Abi Bakr (RA) sa: "Jag gifte mig med al-Zubayr, han hade inga rikedomar på jorden och inga slavar, endast en kamel för att hämta vatten och sin häst. Jag brukade ge mat till hans häst och hämta vatten, och lappa hans spann. Jag gjorde bröddeg men var inte så bra på att baka bröd, så mina (kvinnliga) grannar från Ansaar brukade baka brödet åt mig, och de var ärliga kvinnor. Jag brukade hämta daddelkärnor från al-Zubayrs mark som han fått från Profeten (SAS), som jag bar på mitt huvud. Marken låg två tredjedelar av en farsakh bort. En dag när jag kom med daddelkärnorna på mitt huvud, mötte jag Profeten (SAS), i sällskap med en grupp Ansaar. Han kallade på mig och lät sin kamel huka sig, så att jag skulle kunna rida bakom honom, men jag var för blyg för att rida med männen, och jag tänkte på al-Zubayrs svartsjuka, han var svartsjukast av alla. Profeten (SAS) förstod att jag var blyg, så han red vidare. När jag kom till al-Zubayr berättade jag för honom; 'Jag träffade Profeten (SAS) medans jag bar daddel kärnorna på mitt huvud, han hade några män med sig. Han lät sin kamel huka sig för mig så att jag skulle kunna rida med honom, men jag tänkte på din svartsjuka.'
Han sa, 'Vid Allah, det stör mig mer att du ska behöva bära dessa daddelkärnor än att du ska rida med Profeten (SAS).'" Asma sa: "Efter det, skickade Abu Bakr en tjänare till mig för att ta hand om hans häst, och det var som att jag blivit befriad från slaveri." (Källa al-Bukhaari, Fath, 9/319)
I kommentarerna på denna hadith, sägs det: från denna händelse förstår vi att det är kvinnans plikt att ta hand om allt hennes man behöver hjälp med. Detta var Abu Thawrs åsikt. Andra fuqaha´föreslår att det Asma gjorde var av fri vilja och hon inte var tvungen att göra det. Ibn Hajr Ásqallaani sa: "Det verkar som om denna händelse - att Asma bar daddel kärnorna för att hjälpa sin man - och liknande händelser var nödvändiga, för hennes man al-Zubayr och andra muslimer var upptagna med Jihaad och andra saker som Profeten (SAS) beodrat dem att göra, de kunde därför inte själva ta hand om hushållssysslorna, de hade inte heller råd att anställa någon, och det fanns ingen utöver kvinnorna som kunde lösa dessa uppgifter. Kvinnorna brukade ta hand om hushållet och de som bodde i det, så att männen kunde spendera sin tid med att stödja Islam." Sen sa han (R): "Det är mer troligt att detta har att göra med seden i landet, seder kan ändras vad gäller detta." Det verkar som att det Ibn Hajr sagt är nära åsikten att kvinnan måste ta hand om hushållet och sin man enligt seden där de bor. Ibn al-Qayyim sa, om Asmas berättelse: "När Profeten (SAS) såg Asma med daddlarna på huvudet, och hennes man al-Zubayr var med henne, sa han inte åt honom att hon inte behövde hjälpa honom, eller att det var orättvist. Han tillät att hon hjälpte sin man såsom alla kvinnor bland Sahaba hjälpte sina män. Detta råder det inte något tvivel om." Hadithen från Jaabir, Shaykh av Muhadditheen, Imam al-Bukhaari (R) återger i sin Saheeh att Jaabir ibn Abd-Allah sa: "Min far dog och lämnade sju döttrar, eller nio döttrar. Jag gifte mig med en kvinna som varit gift tidigare, Profeten (SAS) sa till mig, 'Har du gift dig, O Jaabir?' Jag sa, 'Ja!' Han frågade, 'En oskuld eller en tidigare gift kvinna?' Jag svarade, 'En tidigare gift kvinna!' Han sa, 'Varför gifte du dig inte med en ung kvinna så ni kunde leka och skoja med varandra?' Jag sa, 'Abd-Allah (hans far) har dött och lämnat döttrar efter sig, och jag ville inte komma med någon som var som dem, så jag gifte mig med en kvinna som kan ta hand om dem.' Han sa, 'Må Allah välsigna dig' eller 'Rättvist nog.' " (Saheeh al-Bukhari bi Sharh al-Ásqallaani, vol, 9/513) Beviset för denna hadith är att den finns under kapitlet "Baab 'awn al-maráh zawajahaa fi waladih" (Kapitel: en kvinna hjälper sin man med hans barn)". Imam Ibn Hajr al-'Asqallani förklarade introdutionen av al-Bukhari: "Det verkar som att al-Bukhari utgåt ifrån att en kvinna ska ta hand om sin mans barn eftersom Jaabirs fru tog hand om hans systrar; om hon ska ta hand om hans systrar är det mer sannolikt att hon ska ta hand om hans barn."
Vi kan även säga att en kvinna ska ta hand om sin man, eftersom hon ska ta hand om hans systrar eller hans döttrar från tidigare äktenskap. Denna hadith återger även att det var vanligt att kvinnan inte bara tog hand om sin man, utan även de som var beroende av mannen och levde i hans hushåll. Beviset för detta är att Profeten (SAS) inte hindrade Jaabir från att gifta sig med en tidigare gift kvinna, för hon kunde ta hand om hans systrar. Detta visar att seden bland muslimerna på den tiden var att kvinnan tog hand om de som var under mannens ansvar, kvinnan ska ta hand om sin man med det som är vanligt där de bor, mannens rätt att bli uppassad går före hans systrar. Úrf (seden) generella kontrakt - inklusive giftemåls kontrakt - ska vara i enlighet med seden bland folket, och seden är att kvinnan ska ta hand om sin man och det som tillhör hemmet. I en del samhällen, är seden att kvinnan ska ta hand om mer än vanligt hushållsarbete. Imam al-Qurtubi sa, angående en kvinna som tar hand om sin man och hans hushåll; "Detta har att göra med Úrf, vilket är en del av basen i shareeáh. Beduinkvinnan och ökenfolket hjälper sina män, de hämtar tom färskt vatten och tar hand om djuren..."
Vad som händer idag är att kvinnan - oftast - tar hand om mannen och det som tillhör hemmet. Det kan även finnas en hemhjälp om hennes man har råd med det. Om mannen vet att majoriteten av de lärda inte är av åsikten att det är obligatoriskt för en kvinna att ta hand om mannen och hemmet kan en av fördelarna med detta vara att han inte blir extrem och kräver för mycket från sin fru vad gäller detta, och att han inte är dålig mot henne om hon inte klarar av allt, för det hon gör är inte en plikt enligt de flesta fuqaha´. Även om det är en plikt enligt en del - och det är vad vi tror är riktigt – är faktumet att det finns sådana olika åsikter vilket betyder att mannen ska se på det hon gör som något frivilligt istället för obligatoriskt, eller som något det finns olika åsikter om det är obligatoriskt eller ej, så han borde vara varsam med henne om han ser att hon inte klarar av en del, och uppmuntra henne och hjälpa henne att göra det. (al-Mufassal fi Ahkaam al-Maráh av Abd al-Kareem Zaydaan, vol. 7/305)
källa: http://www.islam-qa.com/ fråga nummer 1704
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar