Profeten Muhammad föds

Denna text är främst skriven för barn. 

Den unga kvinnan, Amina bint Wahhab, födde en dag en liten pojke.

Hon önskade att pojkens far, Abdullah, kunde vara med henne, men han hade dött. Istället kom den lilla pojkens farfar, Abdul-Muttalib. 

Abdul-Muttalib blev så glad över den vackra pojken att han bar honom hela vägen till Kabah.

Han gick runt Kabah med pojken i famnen. Sen gav han den nyfödda bebisen det ovanliga namnet Muhammad. Namnet Muhammad betyder den som är prisad.

När Profeten Muhammad föddes så var det vanligt att barnen fick växa upp på landet under några år. Där bodde de hos en ”amma”. De tog hand om det lilla barnet, ammade det och tröstade det. Amina skickade iväg sin lilla son Muhammad till en kvinna som hette Halima bint Saádiyyah. Direkt när hon tog emot den lilla pojken så märkte både hon och hennes man att de fick stora välsignelser.  Deras får var alltid mätta och belåtna, och hade mycket mjölk att ge dem. De andra i byn kunde inte förstå hur det gick till.

Han stannade hos dem ända tills han var 5 år gammal, då något mycket märkligt hände: En dag när Muhammed var ute och lekte med de andra barnen kom Jibril. Han bad den lilla pojken att lägga sig. Jibril öppnade Muhammeds bröst och tog ut hans hjärta. Han avlägsnade en blodklump och sa;

- Detta var Satans del i dig.

 Han tvättade hjärtat i ett guldfat fyllt med zamzam vatten. Sedan lade han tillbaka den på sin plats.

Barnen han lekte med skyndade sig hem.

- Muhammed har blivit mördad! Ropade de i kör.

Halima och hennes man skyndade sig fram till den lilla pojken Muhammed levde, men var alldeles vit i ansiktet.