För några år sedan bodde jag under enkla förhållanden i en by långt ute på den egyptiska landsbyggden. Trots smutsen, råttorna, lössen och lopporna fylls jag med fina minnen från denna tid. Nu är jag på väg tillbaka för att återigen träffa grannkvinnan Fatna. Sist jag träffade henne hade hon en välmående son i sina armar, idag har hon en grav att besöka.
Nedanför det enkla trevåningshuset leker barnen med vattnet i dikeskanten. Det är varmt och de svalkar sig utan en tanke på alla sjukdomar som det klara vattnet döljer. På baksidan av huset rinner ett annat dike med husets avloppsvatten. Längre bort mynnar allt ut i en av Nilens många bifloder. Enligt svenska normer är till och med det egyptiska dricksvattnet otjänligt att ducha i! När jag påpekade detta för en av kvinnorna i huset skakade hon bara på huvudet och sa: ”Det här vattnet är rent, när jag var ung fick vi dricka vatten med svarta maskar i.” Inte undra på att många medelålders lider av leverproblem till följd av parasitsjukdomen snäckfeber som frodas i stillastående vatten.
Högst upp i huset hyr Fatna och hennes familj en liten lägenhet för 100 Egyptiska pund i månaden, 1/3 del av makens lön. Den grå betongen på golv och väggar ger känslan av att stiga in i en grotta. Lägenhetens fönster är små och släpper endast in lite ljus. För att spara på elen låter Fatna ytterdörren stå öppen. Jag slår mig ner på den halmfyllda, ihoptråcklade kudden på golvet. Fatna sätter sig i solen för att rensa dagens ranson av ris på en stor aluminiumbricka. Hennes tre barn kommer in och sätter sig ner vid det låga träbordet för att få något att äta. Till lunch serveras det mycket tunna (och ganska hårda) pitabrödet, inlagda grönsaker, salladsblad som plockats från vägkanterna och en vit ost med skarp smak. Sandwichen rullas ihop och knapras. Fatna ursäktar den enkla lunchen samtidigt som hon berättar att priset på ris har gått upp, därför har de bara råd med det en gång om dagen nuförtiden. När jag frågar efter lillebror Ahmad börjar Fatna gråta.Vi kramar om varandra samtidigt som hon upprepar orden "inna lillahi wa inna ileihi rajioon" (Vi tillhör Honom och till Honom återvänder vi). Sedan börjar hon berätta om Ahmads öde.
Några månader innan mitt besök dog Fatnas yngsta son i polio, bara tre månader gammal. Med sorg i blicken återvänder Fatna till den dag det hände.
- På morgonen bakade vi bröd vid ugnen. Han var så glad och pigg. Han var inte alls sjuk, berättar Fatna med sorgset leende.
Efter många timmars brödbak, i den enkla lerugnen på gården, återvände hon hem. Senare samma kväll fick Ahmad feber. Hela natten hade han kramper och febern vill inte ge med sig. Med lånade pengar från släkt och grannar ger Fatna sig av vid gryningen till ett mindre sjukhus två mil från byn. Att resa i Egypten är en smärre prövning men efter en resa med åsnekärra, tuck-tuck (moped med tre hjul) och minibuss är hon framme. Redan vid dörren säger läkaren åt henne att skynda sig vidare till Mansoura. Med sin sjuka son i famnen ger hon sig iväg på ytterligare en resa på ett par mil.
På det stora sjukhuset i Mansoura visas hon in i ett enkelt rum som hon får dela med andra patienter. Ahmad får diagnosen polio. På eftermiddagen lämnar hon Ahmads sida för att be asr, när hon kommer tillbaka är han död. Hjärnskadorna Ahmad hunnit få var så omfattande att han aldrig skulle kunnat återhämta sig.
- Han begravdes här i byn. Det var många som följde i hans begravningståg från moskén, berättar Fatna.
Sedan 1990-talet pågår ett omfattande vaccineringsprogram för att få ner spädbarnsdödligheten. En gång om året åker flera läkarteam runt i byarna för att vaccinera barnen. De besöker skolor, dagis och knackar dörr. De barn som vacinerats får en stämpel på kroppen när det är klart. Några veckor efter Ahmads död knackar sjukskötare på hos Fatna för att ge poliovaccin till de yngre barnen, men för Fatnas son var det för sent.
Må Allah välsigna Fatna och hennes familj. Må Allah ena dem i Jannah. Ameen
Polio
Polio orsakas av ett virus och sprids genom infekterat vatten och avlopp. Barn drabbas oftare än vuxna. I värsta fall angriper polioviruset de motoriska nervcellerna i hjärnstammen vilket leder till andningssvårigheter och i värsta fall, döden. Sjukdomen går inte att bota men genom vaccination kan den förebyggas. Sedan 1990-talet har spädbarnsdödligheten i Egypten gått ner med 68%. Genom omfattande vaccinationsprogram har många sjukdomar nästan försvunnit. Det händer dock att de dyker upp igen. Därför måste de regelbundna vaccinationerna fortsätta men ibland kommer de fram för sent.
Källa: http://www.time.com/time/world/article/0,8599,1621812,00.html
Nedanför det enkla trevåningshuset leker barnen med vattnet i dikeskanten. Det är varmt och de svalkar sig utan en tanke på alla sjukdomar som det klara vattnet döljer. På baksidan av huset rinner ett annat dike med husets avloppsvatten. Längre bort mynnar allt ut i en av Nilens många bifloder. Enligt svenska normer är till och med det egyptiska dricksvattnet otjänligt att ducha i! När jag påpekade detta för en av kvinnorna i huset skakade hon bara på huvudet och sa: ”Det här vattnet är rent, när jag var ung fick vi dricka vatten med svarta maskar i.” Inte undra på att många medelålders lider av leverproblem till följd av parasitsjukdomen snäckfeber som frodas i stillastående vatten.
 |
| Tro det eller ej men det var bredvid denna flodbädd som rann i närheten av vårt hus. |
Högst upp i huset hyr Fatna och hennes familj en liten lägenhet för 100 Egyptiska pund i månaden, 1/3 del av makens lön. Den grå betongen på golv och väggar ger känslan av att stiga in i en grotta. Lägenhetens fönster är små och släpper endast in lite ljus. För att spara på elen låter Fatna ytterdörren stå öppen. Jag slår mig ner på den halmfyllda, ihoptråcklade kudden på golvet. Fatna sätter sig i solen för att rensa dagens ranson av ris på en stor aluminiumbricka. Hennes tre barn kommer in och sätter sig ner vid det låga träbordet för att få något att äta. Till lunch serveras det mycket tunna (och ganska hårda) pitabrödet, inlagda grönsaker, salladsblad som plockats från vägkanterna och en vit ost med skarp smak. Sandwichen rullas ihop och knapras. Fatna ursäktar den enkla lunchen samtidigt som hon berättar att priset på ris har gått upp, därför har de bara råd med det en gång om dagen nuförtiden. När jag frågar efter lillebror Ahmad börjar Fatna gråta.Vi kramar om varandra samtidigt som hon upprepar orden "inna lillahi wa inna ileihi rajioon" (Vi tillhör Honom och till Honom återvänder vi). Sedan börjar hon berätta om Ahmads öde.
Några månader innan mitt besök dog Fatnas yngsta son i polio, bara tre månader gammal. Med sorg i blicken återvänder Fatna till den dag det hände.
- På morgonen bakade vi bröd vid ugnen. Han var så glad och pigg. Han var inte alls sjuk, berättar Fatna med sorgset leende.
Efter många timmars brödbak, i den enkla lerugnen på gården, återvände hon hem. Senare samma kväll fick Ahmad feber. Hela natten hade han kramper och febern vill inte ge med sig. Med lånade pengar från släkt och grannar ger Fatna sig av vid gryningen till ett mindre sjukhus två mil från byn. Att resa i Egypten är en smärre prövning men efter en resa med åsnekärra, tuck-tuck (moped med tre hjul) och minibuss är hon framme. Redan vid dörren säger läkaren åt henne att skynda sig vidare till Mansoura. Med sin sjuka son i famnen ger hon sig iväg på ytterligare en resa på ett par mil.
På det stora sjukhuset i Mansoura visas hon in i ett enkelt rum som hon får dela med andra patienter. Ahmad får diagnosen polio. På eftermiddagen lämnar hon Ahmads sida för att be asr, när hon kommer tillbaka är han död. Hjärnskadorna Ahmad hunnit få var så omfattande att han aldrig skulle kunnat återhämta sig.
- Han begravdes här i byn. Det var många som följde i hans begravningståg från moskén, berättar Fatna.
Sedan 1990-talet pågår ett omfattande vaccineringsprogram för att få ner spädbarnsdödligheten. En gång om året åker flera läkarteam runt i byarna för att vaccinera barnen. De besöker skolor, dagis och knackar dörr. De barn som vacinerats får en stämpel på kroppen när det är klart. Några veckor efter Ahmads död knackar sjukskötare på hos Fatna för att ge poliovaccin till de yngre barnen, men för Fatnas son var det för sent.
Må Allah välsigna Fatna och hennes familj. Må Allah ena dem i Jannah. Ameen
Polio
Polio orsakas av ett virus och sprids genom infekterat vatten och avlopp. Barn drabbas oftare än vuxna. I värsta fall angriper polioviruset de motoriska nervcellerna i hjärnstammen vilket leder till andningssvårigheter och i värsta fall, döden. Sjukdomen går inte att bota men genom vaccination kan den förebyggas. Sedan 1990-talet har spädbarnsdödligheten i Egypten gått ner med 68%. Genom omfattande vaccinationsprogram har många sjukdomar nästan försvunnit. Det händer dock att de dyker upp igen. Därför måste de regelbundna vaccinationerna fortsätta men ibland kommer de fram för sent.
Källa: http://www.time.com/time/world/article/0,8599,1621812,00.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar