Månaden Sha’baan

Skrivet avSheikh Muhammed Salih Al-Munajjid

översättning

Umm Ilyas

Bismillahi Rahmani Rahim   I GUDS DEN BARMHÄRTIGE FÖRBARMARENS NAMN Sha’baan är namnet på (den åttonde) månaden, och den kallas så därför att araberna under denna månad brukade spridas ut (tasha’aba) för att söka efter vatten, eller det har sagts att de skingrades för att göra räder eller plundringståg. Eller det har sagts att den kallas så eftersom den sha’aba (kommer fram) dvs, den kommer mellan månaderna Rajab och Ramadaan. Pluralformerna av ordet Sha’baan är Sha’baanaat och Sha’aabeen. Fastan i Sha’baan. ’Aa’ishah (raa) sa: ”Profeten (saas) brukade fasta tills vi trodde att han aldrig skulle bryta sin fasta, och inte fasta tills vi trodde att han aldrig skulle fasta. Jag såg aldrig Allahs sändebud fasta en hel månad utom i Ramadaan, och jag såg aldrig honom fasta mer än han gjorde i Sha’baan." (Rapporterad av al-Bukhaari, nr. 1833; Muslim, nr. 1956) Enligt en annan rapport av Muslim (nr. 1957), ”Han brukade fasta hela Sha’baan, han brukade fasta hela utom lite av Sha’baan.” En grupp lärda inklusive Ibn al-Mubaarak och andra, trodde att profeten inte fastade hela Sha’baan, men att han fastade större delen av den. Detta stöds av en rapport i Saheeh Muslim (nr. 1954) berättad av ’Aa’ishah (raa), som sa:  ”Jag kände aldrig till att han - syftande på profeten – fastade en hel månad utom Ramadaan.” Enligt en annan rapport också rapporterad av Muslim (nr. 1955), sa ’Aa’ishah: ”Jag såg aldrig honom fasta en hel månad från tiden han kom till Madeenah, utom under Ramadaan.” Det rapporterades i al-Saheehayn att Ibn ’Abbaas sa: ”Allahs sändebud (saas) fastade inte en hel månad utom under Ramadaan.” (Rapporterad av al-Bukhaari, nr. 1971, och Muslim nr.1157).  Ibn ’Abbaas betraktade det som makrooh att fasta en hel månad förutom Ramadaan. Ibn Hajar sa: ”Han utförde mer frivillig fasta i Sha’baan än i någon annan månad, och han brukade fasta större delen av Sha’baan.” Usaamah ibn Zayd sa: ”Jag sa, ’O Allahs sändebud, jag ser inte dig fasta i någon annan månad som du fastar i Sha’baan.’ Han sa, ’Det är en månad som folk inte bryr sig om, mellan Rajab och Ramadaan, och det är en månad i vilken gärningar lyfts upp till Herren över världarna. Jag önskar att mina gärningar skall lyftas upp medan jag fastar.’” (Berättad av al- Nasaa’i, se Saheeh al-Targheeb wa’l Tarheeb, s.425).  Enligt en annan rapport sa han: ”Den mest älskade månaden att fasta i för profeten var Sha’baan, och hans fasta i Sha’baan var sammanhängande med hans fasta i Ramadaan.” (Klassad som saheeh av al-Albaani, se Saheeh Sunan Abi Dawood, 2/461). Ibn Rajab sa: ”Att fasta i Sha’baan är bättre än att fasta under de Heliga månaderna, och den bästa av frivillig fasta är den som är (utförd i månaderna) närmast Ramadaan, före eller efter. Statusen av denna fasta är som den av al-Sunan al-Rawaatib som utförs före eller efter fard (böner) och som kompletterar eventuella brister i de obligatoriska bönerna. Samma sak gäller den fasta som utförs före och efter Ramadaan.   Precis som al-Sunan al-Rawaatib är bättre än andra sorters frivilliga böner, så är fasta som utförs (i månaderna) före och efter Ramadaan bättre än fasta vid andra tillfällen. Frasen ”Sha’baan är en månad som folk inte bryr sig om, mellan Rajab och Ramadaan” visar att eftersom den kommer mellan två olika månader, den heliga månaden Rajab och fastemånaden, så är folk upptagna med dessa månader och de bryr sig inte om Sha’baan. Många människor tror att fasta i Rajab är bättre än att fasta i Sha’baan, eftersom Rajab är en av de heliga månaderna, men så är inte fallet. Hadeethen som nämns ovan visar att även om vissa tider, platser och människor ofta tros besitta en speciell egenskap, så kan det finnas andra som är bättre än dem. Den visar också att det är mustahabb att ta tillvara på de tider då folk tenderar till att vara försumliga, genom att göra ’ibaadah (dyrkan). En grupp salaf brukade fylla tiden mellan Maghrib och ’Isha’ med bön, och sa att det var en tid då många människor var försumliga. Ett annat exempel är hågkomsten av Allah (dhikr) på marknadsplatsen, eftersom detta betyder att man kommer ihåg Allah på en plats där människor ofta slarvar med hågkomsten av Allah och bland människor som är försumliga. Det finns ett antal fördelar som kommer av att man tar tillvara på tider då människor ofta är försumliga, genom att använda dessa tillfällen för dyrkan, varav följande: Det döljer ens goda gärningar bättre, och att gömma och dölja naafil gärningar är bättre, särskilt fasta, eftersom det är en hemlighet mellan en slav och hans Herre. Därför har det sagts att det inte finns någon del av Ar-Riyaa’ (att göra en god gärning för syns skull, dvs med fel niyyah) i fasta.  En av salaf brukade fasta i flera år utan att någon visste om det; han brukade gå från sitt hem till marknadsplatsen bärandes på två limpor bröd som han gav bort i välgörenhet, medan han själv fastade. Hans familj trodde att han åt brödet medan folket på marknadsplatsen trodde att han hade ätit hemma. Salaf var av den uppfattningen att det var mustahabb för den som fastade att göra saker som dolde att han fastade. Det rapporterades att Ibn Mas’ood (raa) sa: ”När du går upp på morgonen fastande, sätt då på parfym.” Qutaadah sa: ”Det är mustahabb för den (man) som fastar att sätta på parfym så att det inte finns något tecken på att han fastar.” Dessutom är det svårare att göra goda gärningar på tider då folk är försumliga. Och ett av tecknen på hur berömvärd en gärning är, är hur svår den är: om alla gör en speciell sak är det lätt, men om de flesta slarvar med den blir det svårare för dem som kommer ihåg Allah. Muslim (nr, 2984) berättade en hadeeth från Ma’qil ibn Yassaar: ”[Profeten (saas) sa] ’Dyrkan i tider av Fitnah är som hijrah till mig.’” (Frasen ”dyrkan i tider av fitnah” syftar på tider av omstörtning/omvälvning och prövningar, när människor följer sina egna önskningar och de som håller fast vid Islam gör någonting svårt. De lärda har olika åsikter om varför profeten (saas) fastade så mycket i Sha’baan. Deras olika åsikter är följande: 1.       Att han (saas) inte hade kunnat fasta tre dagar varje månad eftersom han hade rest eller av något annat skäl, så han tog igen dem alla i Sha’baan. När profeten (saas) började göra någon naafil gärning brukade han fortsätta med det, och om han missade det brukade han ta igen det. 2.       Det har sagts att hans fruar brukade ta igen de dagar de hade missat i Ramadaan i Sha’baan, så att han brukade fasta på grund av det. Detta är tvärtemot vad ’Aa’ishah rapporterade, att hon brukade försena att ta igen de dagar som hade missat i Ramadaan tills Sha’baan kom eftersom hon var för upptagen med Allahs sändebud (saas) för att fasta. 3.       Det har sagts att det var eftersom detta är en månad som människor inte bryr sig om. Detta är den mest korrekta åsikten pga av hadeethen från Usaamah som nämndes tidigare, som säger: ”Det är en månad som de flesta människor inte bryr sig om, mellan Rajab och Ramadaan.” (Berättad av al-Nasaa’i, se Saheeh al-Targheeb wa’l-Tarheeb, s. 425) När Sha’baan började, brukade profeten (saas) ta igen den frivilliga fasta som han (saas) eventuellt hade kvar så att hans naafil fasta skulle vara komplett innan Ramadaan kom. Likadant, om han hade missat sunnah bön eller Qiyaam al-Layl, så tog han igen den. ’Aa’ishah brukade utnyttja detta tillfälle att ta igen obligatorisk fasta från Ramadaan som hon hade missat på grund av menstruation, på bästa sätt; under andra månader var hon för upptagen med profeten (saas) för att fasta. Vi ska också lägga märke till här är att den som har missad fasta att ta igen måste ta igen den innan nästa Ramadaan kommer. Det är inte tillåtet att skjuta upp det tills efter nästa Ramadaan utom i nödfall (såsom en giltig ursäkt som fortsätter mellan de två Ramadaan). Den som kan ta igen dem innan den andra Ramadaan och inte gör det, måste ta igen dem efter den andra Ramadaan och måste dessutom göra tawbah (ångra sig) och ge mat till en fattig person för varje dag som han missade. Detta är Maaliks, al-Shaafa’is och Ahmads åsikt. En annan fördel med att fasta i Sha’baan är att det är en slags träning inför fastan i Ramadaan; om en person tycker att det är svårt att fasta när Ramadaan börjar;  om han fastar i Sha’baan kommer han att ha blivit van vid att fasta och han kommer att känna sig stark och energisk när Ramadaan kommer. Sha’baan är som en inledning till Ramadaan och den har några saker gemensamt med Ramadaan, såsom fasta, reciterande av Koranen och att ge i välgörenhet. Salamah ibn Suhayl brukade säga: ”Månaden Sha’baan är (Koran) reciterarnas månad.” När Sha’baan kom brukade Habeeb ibn Abi Thaabit säga: ”Detta är (Koran) reciterarnas månad.” När Sha’baan kom brukade ’Amr ibn Qays al-Malaa’i stänga sin affär och ägna sin tid åt att läsa Koranen. Fasta i slutet av Sha’baan Det rapporterades i al-Saheehayn från ’Imraan ibn Husayn att profeten sa till en man, ”Har du fastat något av denna månads siraar?” Han sa, ”Nej.” Han (saas) sa: ”Om du inte har fastat, fasta två dagar.” Enligt en annan rapport berättad av al-Bukhaari: ”Jag tror att han menade Ramadaan.” Enligt en rapport berättad av Muslim, (profeten (saas)) sa: ”Har du fastat något av Sha’baans siraar?” (Berättad av al-Bukhaari, 4/2000; Muslim, nr. 1161). Det fanns  lite oenighet angående ordet siraar. Den mest kända åsikten är att det hänför till slutet av månaden. Slutet av månaden kallas siraar eftersom månen är gömd (istisraar) då. Någon kanske påpekar att det rapporterades i al-Saheehayn från Abu Hurayrah (raa) att profeten (saas) sa: ”Förekom inte Ramadaan med en eller två dagar, utom för den som har en vana att fasta regelbundet, som isåfall får fasta.” (Rapporterad av al-Bukhaari, nr.1983; Muslim, nr. 1082).  Hur kan vi få hadeethen som uppmanar fasta under denna tid att gå ihop med hadeethen som säger att vi inte ska fasta under denna tid?  Svaret är: Många av de lärda och de flesta av dem som kommenterade denna hadeeth sa: denna man som profeten (saas) frågade var känd för att ha vanan att fasta regelbundet, eller så hade han svurit en ed, så profeten (saas) beordrade honom att ta igen sin fasta. Det finns även andra åsikter i denna fråga. Kortfattat kan vi säga att det finns tre scenario för att fasta i slutet av Sha’baan: Det första scenariot är när en person fastar i slutet av Sha’baan med niyyahn av att vara på den säkra sidan och inte missa första dagen av Ramadaan. Detta är förbjudet. Det andra scenariot är en person som fastar med niyyahn att uppfylla en ed eller ta igen en dag av Ramadaan som han har missat eller som ett gottgörande (kafaarah), etc. Detta är tillåtet enligt majoriteten. Det tredje scenariot är när det helt och hållet är en frivillig fasta. Detta betraktas som makrooh av dem som sa att vi skall skilja mellan Sha’baan och Ramadaan genom att inte fasta på ett tag. Bland dem som sa att det var al-Hasan: Om det skulle sammanfalla med en dag då en person vanligtvis fastar så tillåter Maalik och de som höll med honom detta, men al-Shaafa’i, al-’’Oozaa’i, Ahmad och andra skiljde mellan fall där det är en fasta som en person vanligtvis utför eller inte. Sammanfattningsvis, hadeethen från Abu Hurayrah (raa) som vi citerat ovan är vad vi bör följa enligt majoriteten av lärda. Det är makrooh att utföra frivillig fasta en eller två dagar innan Ramadaan för dem som vanligtvis inte fastar på dessa dagar och inte har fastat innan slutet av Sha’baan kommer.  Man kanske frågar: Varför är det makrooh att fasta precis innan Ramadaan (för dem som inte har en vana från tidigare att fasta)? Svaret är att det finns ett antal skäl till varför det är så, som tex: För det första: för att inte extra dagar skall läggas till Ramadaan som inte är en del av den. Att fasta på Eid-dagen är förbjudet av samma skäl, så att vi inte skall falla i samma fälla som Ahlul-Kitaab (judar och kristna) när det gäller fastan. De gjorde sin fasta längre pga sina egna önskningar och begär. Av samma skäl är det också förbjudet att fasta på ”dagen av tvivel) (yawm al-Shakl). ’Ammaar sa: den som fastar på denna dag har varit olydig mot Abu’l-Qaasim (saas). ”Dagen av tvivel” är en dag då människor inte är säkra på om det är Ramadaan eller ej, när nyheten om att man har sett nymånen kommer från en vars ord inte kan accepteras. Vad som gäller en molnig dag, så sa några ’ulamaa’ att det också var en ’dag av tvivel’ och att fasta inte är tillåtet denna dag. Detta är majoritetens åsikt. För det andra: att skilja mellan fard (obligatorisk) fasta och naafil (frivillig) fasta, eftersom det är påbjudet i Islam att göra en klar skillnad mellan fard och naafil gärningar. Sålunda är det haraam att fasta på Eid-dagen, och profeten förbjöd uppföljande av en obligatorisk bön direkt av en annan bön utom när de skiljs åt av att man säger salaam (till ngn) eller talar, särskilt vad gäller sunnahbönen som man utför precis innan Fajr. Det är påbjudet att göra en tydlig skillnad mellan denna bön och den obligatoriska bönen. Därför är  det påbjudet att be den hemma och att ligga ner efteråt. När profeten såg en man be på tiden då iqaamah för Fajr hade gjorts, sa han till honom: ”Al-Subh är fyra rak’ah.” (Berättad av al-Bukhaari, nr. 663) Vissa okunniga människor kanske tror att skälet till varför vi inte fastar precis innan Ramadaan är för att vi ska kunna äta så mycket som möjligt och följa våra lustar innan vi måste neka oss själva genom att fasta. Detta är ett okunnigt misstag av dem som tror det. Och Allah vet bäst.