Umar ibn Khattab del 2
Hijrah
Umar var den enda som gav sig av från Mekka till Medina
öppet.
Ali berättar, ’Jag känner inte till någon som lämnade Mecka
utan att dölja det förutom Omar ibn al-Khattab. När han ville emigrera
spände han på sig sitt svärd, lade pilbågen över axeln och med pilarna i handen
gav han sig av till Kabah där ledarna från Quraish satt. Han gjorde tawaaf runt
Kabah varefter han bad två rakah vid Ibrahims plats. Därefter närmade han sig
ledarna och för varje steg han tog sa han, ’Vilka hemska ansikten! Den som
önskar lämna sin mor ensam, göra sina barn föräldralösa och sin fru änka, låt
honom i så fall möta mig bakom den här dalen.’ Ingen av dem följde efter honom
(och därmed kunde han lämna Mecka).’
Al-Bara’ berättar, ’De första från Muhajirun som kom till
oss var Musab ibn Umayr, sen Ibn Umm Maktum. De brukade lära folket Quran. Sen kom Bilal, Saád och Ammar ibn Yasir,
sedan Omar ibn al-Khattab som kom tillsammans med tjugo andra personer. Sedan
kom Profeten, och jag har aldrig sett Medinas befolkning glädjas av något så
som de gladdes över Allahs Sändebud.” Bukhari
Umar bin Al-Khattab, ‘Ayyash bin Abi Rabi‘a och Hisham bin
Al-‘Asi, hade bestämt sig för att träffas utanför Mekka en morgon för att ge
sig av mot Medina, både ‘Umar och ‘Ayyash dök upp men Hisham hindrades av Quraish.
Strax efter att de kommit fram till Medina kom Abo Jahl och
hans bror al-Harith för att söka upp deras tredje bror ’Ayyash. De försökte få
honom att följa med dem tillbaka till Mecka och de skydde inga medel. De sa att
deras mor svurit en ed att hon inte skulle borsta sitt hår eller skydda sig
från solen förrän hon fick återse sin son igen. ’Ayyash tyckte synd om modern
och ville respektera hennes ed, samtidigt tänkte han hämta den rikedom han lämnat
kvar.
”Vid Allah, du vet att jag är en av de rikaste männen bland
Quraish. Jag kommer ge dig hälften av min rikedom bara du inte följer med dem.”
sa Umar. Reflektera över brödraskapet mellan muslimer då!
Umar förstod att deras plan endast gick ut på att föra bort
’Ayyash från islam och muslimerna, han varnade honom för deras trick och sa,’
Din mor kommer att borsta sitt hår när lössen retar henne, och när solen i
Mecka blir för varm kommer hon att skydda sig själv ifrån den.’
’Ayyashs känslor för sin mor var dock starkare och
han bestämde sig för att återvända tillsammans med sina två halvbröder. Umar
gav honom en foglig, snabb, lätthanterlig kamel med rådet att hålla sig till
den för att den skulle kunna rädda honom om han misstänkte något ont från sina
bröder. De tre bröderna började deras resa tillbaka till Mecka, när de kommit
en bit på vägen började Abo Jahl klaga över sin kamel och begärde att han
skulle få rida bakom ’Ayyash på hans kamel. När kamelen steg ned överföll
de två bröderna honom och band honom med rep. Glada i hågen red de in
i Mekka för att de kunde statuera exempel på hur man skulle hantera ”dårarna”. Väl
tillbaka klarade inte Áyyash av att hålla fast vid sin tro och föll offer för
de prövningar Quraish utsatte honom för.
Under denna tid trodde man att det inte fanns något hopp för
de som gett upp sin tro men när muslimerna nådde Medina uppenbarade Allah följande
verser i surah Zumar, 53-55 angående dessa;
“SÄG [Muhammad] till Mina tjänare: "Om ni har gjort orätt mot er själva genom att överträda [Mina bud], misströsta då inte om Guds nåd. Gud förlåter alla synder; Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!" Vänd åter till Gud och underkasta er Hans vilja innan straffet drabbar er och ni inte [längre] kan få hjälp. Och följ den bästa av de [vägar] som har uppenbarats för er av er Herre, innan Hans straff plötsligt kommer över er, när ni minst anar det.” 39:53-55
Umar berättar att han skrev dessa ayaht på ett papper och
skickade det till Hisham ibn al-Ás. Hisham sa, ”När jag fick pappret satte jag
mig ned och läste det som stod om och om igen. Men jag förstod inte vad som
menades så jag bad, ´Åh Allah, låt mig förstå vad som står.” Och då gav Allah,
den Upphöjde och Allsmäktige, mig förståelse att dessa verser hade uppenbarats
för oss och vad vi brukat säga om oss själva och om andra. Jag gick tillbaka
till min kamel, satte upp och red iväg för att enas med Profeten i Medina.”
Umar kom att bli en av Profetens närmaste rådgivare och följeslagare.
Ali ibn Abi Talib sa vid Umars begravning, ”Vid Allah, jag trodde alltid att
Allah skulle placera dig bredvid dina två kompanjoner, för jag hörde ofta
Profeten säga, ”Jag gick med Abu Bakr och Umar, jag kom med Abu Bakr och Umar
och jag lämnade med Abu Bakr och Umar.” Bukhari
Att återberätta alla tillfällen som Umar förekommer under
Profetens liv skulle bli för mycket för denna korta serie så jag har valt att
välja ut några delar som jag själv tycker är intressanta. Dessa inblick ger
även en så tydlig bild om vem Umar var under Profetens livstid, det i kontrast
till vem han blev som khalifa är intressant. Många fruktade att han skulle bli
för hård men istället var han den ummaht behövde mest just då. Han var den dörr
som stod mellan den fitnah som skulle komma…
Profetens svärfar
Efter att Hafsas man dött av skadorna han fått i slaget av
Badr sökte Umar en ny man till henne. Han gick först till Uthman ibn Affan som
nyligen mist sin fru, Ruqqayyah, men han sänkte blicken och avböjde
respektfullt.
Något nedstämd över Uthmans avslag gick han vidare till Abo
Bakr i hopp om att han ville gifta sig med Hafsah. Även han sänkte blicken utan
att ge något direkt svar. Umar var upprörd och orolig över hur de två nekat
hans erbjudande. Med stor oro gick han till Profeten och berättade om det som
hänt. Profeten log brett och sa att han varken skulle oroa sig eller vara
ledsen. Med Allahs hjälp kommer en man bättre än Uthman gifta sig med hans
dotter och Uthman kommer finna en kvinna bättre än Hafsah. Några dagar senare
gifte sig Uthman med Profetens dotter, Umm Kulthum men vem skulle gifta sig med
Hafsah?
3 år efter Hijrah när Hafsah var ca 23 år gammal gifte hon
sig med Profeten, och Profetens (tidigare) ord blev sanning.
Hon blev Profetens fjärde fru.
När Abo Bakr mötte Umar efter giftermålet berättade han för honom att enda
anledningen till att han nekat erbjudandet var för att han kände till Profetens
önskan att få gifta sig med Hafsah. Umar svarade honom med följande ayah;
"Detta är en nåd från min Herre; Han vill pröva mig [och låta mig visa] om jag är tacksam eller otacksam. Den tacksamme har [själv] gott av sin tacksamhet och den som är otacksam [vållar inte Gud någon skada]; min Herre är Sig själv nog och Han är den givmilde Givaren." 27:40En lärdom som vi kan lära oss från denna händelse är vikten av förtroende, Abo Bakr och Uthman berättade inte för någon om Profetens önskan.
Umars åsikt sammanfaller med Quran
Abo Hurayrah berättade att Profeten sa, ”Innan er fanns nationer med personer som var gudomligt inspirerade. Om en sådan person skulle funnits i mitt ummah hade det varit Umar.” Sahih Bukhari
Umar var modig och rättfram. Han var inte rädd att ställa
frågor om han inte förstod eller ifrågasätta om han inte höll med. När han blev
tillfrågad om råd var han ärlig och tydlig. Det finns tillfällen då Umars åsikt
sammanföll med Quran eller tillfällen då Quran kom ner på grund av Umar. Han
var den av sahaba som hade flest sådana tillfällen. Något som sahaba ansåg vara
en välsignelse.
Umar berättar, ”Min åsikt sammanföll med min Herres under
tre tillfällen;
1.
Jag sa, ”Åh Allahs Sändebud jag önskar att vi
kunde ta Ibrahims plats som vår böneplats. Så uppenbarades koranen, ”Välj
därför platsen där Abraham [en gång] stod för er bön.” 2:125
2.
Vad gäller verserna om att kvinnorna ska täcka
sig så sa jag, ”Åh Allahs Sändebud! Det kommer både dåliga och bra män till
ditt hem. Jag önskar att du kunde beordra dina fruar att täcka sig framför dem.”
Så uppenbarades versen att kvinnor ska täcka sig. ”Profet! Säg till dina
hustrur och dina döttrar - och till [alla] troende kvinnor - att de [utanför
hemmet] noga sveper om sig sina ytterplagg; på så sätt blir de lättare
igenkända [som anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade. Gud är ständigt
förlåtande, barmhärtig.” 33:59
3. När Profetens fruar gick samman mot honom sa jag till dem, ”Det kan hända att Profeten skiljer sig från er och att Allah ger honom bättre fruar än er.” Så uppenbarades versen i surah tahrim; ”Om [Profeten] skulle förskjuta er skänker honom kanske hans Herre bättre hustrur än ni - kvinnor som underkastar sig Guds vilja, sanna troende, ödmjuka inför Gud, som ångrar [sina synder] och troget tillber sin Herre, och som ständigt går [Guds ärenden] - förut gifta eller ungmör.” 66:5 Sahih Bukhari
Vad gäller det tredje tillfället
så är det då Profeten var nära att skilja sig från sina fruar och Umar spelade
en nyckelroll i denna incident. I en längre hadith berättar Umar om hur han och
en annan man brukade turas om att vara med Profeten under dagen för att lära
sig. På kvällen uppdaterade de varandra om vad som hänt, om nya verser kommit
ner tex.
Han beskriver hur männen i Mekka var
de som bestämde över deras kvinnor men när de flyttade till Medina lärde de sig
snart att kvinnorna där var de som bestämde. En gång när han höjde rösten mot
sin fru så svarade hon tillbaka, något som han ogillade. Så sa hon, ”Varför är
du så förvånad över att jag svarar tillbaka? Vid Allah, Profetens fruar gör
också det och några av dem kan till och med sluta prata med honom hela dagen,
ända till kvällen.” Vad hon sa skrämde Umar så han gick till dottern Hafsah och
sa, ”Är det så att ni låter Profeten vara arg ända till kvällen?” ”Ja,” svarade
hon. Umar gav henne en ärlig, men hård, påminnelse, ”Du är förlorad! Är du inte
rädd att få Allahs vrede på dig för att du gjort Profeten arg? Fråga inte efter
mer från Profeten, och svara inte tillbaka och sluta inte prata med honom. Om
du behöver något så fråga mig. Och bli inte frestad att göra som Aisha för hon
är vackrare än dig och mer älskad av Profeten.”
Efter som Umar var Umar gick han
även till några av de andra fruarna för att läxa upp dem. Där ibland Aisha, men
Aisha som var Aisha svarade tillbaka. Ӂh Umar, tror du inte att Profeten kan
ta hand om sina egna angelägenheter? Varför kommer du hit och berättar för oss
vad du tycker att vi ska göra?” Umar svarade då, ”Det kan hända att Profeten
skiljer sig från er och Allah ger honom bättre fruar än er.”
Under denna tid fanns även hot om
krig i luften så när Umars granne knackade häftigt på dörren sent en kväll trodde
Umar att kriget var där. Mannen svarade att något ännu värre och större hade skett,
Allahs Sändebud har skiljt sig från sina fruar. Precis det Umar fruktat så han
klädde på sig och begav sig av för att be fajrbönen med Profeten. Efter bönen
gick Profeten undan till ett litet rum som fanns i mosken så Umar gick till
Hafsah och sa, ”Vad får dig att gråta? Varnade jag inte dig? Har Profeten
skiljt sig från er?” ”Jag vet inte. Han har dragit sig tillbaka till det lilla
rummet däruppe,” svarade hon.
Denna nyhet la sig som en matta
av sorg över muslimerna. En del grät till och med. Umar gick för att fråga om
Profeten var villig att ta emot honom men han svarade inte så Umar väntade. Det
var inte förrän senare som han fick tillträde och han såg Profeten ligga på en
grov matta vävd av palmblad som lämnade märken på hans kropp. ”Åh Allahs
Sändebud har du skiljt dig från dina fruar?” ”Nej,” svarade han. ”Allaho
akbar,” sa Umar så högt att det hördes ut i mosken. ”Vill du höra vad jag har
att säga åh Allahs Sändebud? Vi från Quraish brukade ha överhanden över våra
kvinnor men sedan kom vi till Medina och vi fann att kvinnorna tagit överhanden
över männen.” Profeten log. Umar, som fortfarande stod upp, fortsatte, ”Vill du
höra vad jag har att säga, Åh Allahs Sändebud? Jag gick till Hafsah och sa till
henne att hon inte ska frestas att göra som din kompanjon (Aisha) för hon är
vackrare än henne och mer älskad av dig.” Profeten log för andra gången, när
Umar såg det satte han sig ner. Han såg sig om i rummet men såg inget förutom
tre djurhudar. Som affärsman hade Umar rest och sett andra delar av världen och
när han såg Profetens simpla livsstil sa han, ”Åh Allahs Sändebud! Be till
Allah att han ska göra dina följare rika, för perserna och romarna blomstrar
och de har fått rikedomar av denna värld fastän de inte dyrkar Allah.”
Profetens om legat ner satte sig nu upp och sa, ”Åh Khattabs son är det här din
åsikt? Det är folk som fått belöning för deras gärningar i detta liv.” Umar sa
då, ”Åh Allahs Sändebud! Be Allah om förlåtelse å mina vägnar.” Det dröjde 29
dagar innan Profeten återigen gick till sina fruar och gav dem valet att stanna
med honom, fastän det innebar ett enkelt liv eller skilja sig. Alla valde att
stanna.
Utöver dessa tre gånger som Umar
berättat om så finns fler…
- När hycklaren Abdullah ibn Ubayy dog så kallade Profeten till begravningsbön. När han ställde sig för att be för honom kom Umar och ställde sig framför honom. För att stoppa honom. Umar påminde Profeten om allt ont Abdullah hade gjort mot honom men profeten log bara till svars så sa han, ”Åh Umar gå undan, för jag har få ett val och jag har gjort mitt val. Allah sa till mig, ” [Det är likgiltigt] om du ber Gud förlåta dem eller inte - om du också ber om förlåtelse för dem sjuttio gånger, skall Gud inte förlåta dem. Så [är det] därför att de har förnekat Gud och Hans Sändebud. Gud vägleder sannerligen inte trotsiga syndare.” 9:80 Om jag visste att han skulle bli förlåten om jag bad mer än 70 gånger om förlåtelse så kommer jag be mer än 70 gånger.” Reflektera över Profetens extremt barmhärtiga och förlåtande sätt.
- Profeten bad begravningsbön över hycklaren Abdullah. Umar började tvivla på sin handling. Att tala till Profeten på det sättet och att stoppa honom från att be men det dröjde inte länge förrän en vers kom ner som förbjöd profeten från att be för hycklare i fortsättningen. ”Be aldrig för någon av dem som dött och stå inte vid hans grav; de förnekade Gud och Hans Sändebud och de dog med [hyckleriet i hjärtat och] trots i sinnet.” 9:84
- Efter slaget av Badr återvänder muslimerna till Medina med 70 fångar. Bland fångarna fanns högt uppsatta män från Quraish. Profeten rådfrågade sina kompanjoner om vad de bör göra med fångarna. Umar tyckte att de skulle avrättas. Han tyckte till och med att varje man skulle avrätta sina egna släktingar för att bevisa sin lojalitet till Allah. Profeten ogillade förslaget och valde att släppa fångarna fria mot en lösensumma. Dagen efter fann Umar att Profeten och Abu Bakr grät så han sa, ”Åh Allahs Sändebud, vad får er att gråta? Om jag kan så ska jag gråta med er och om jag inte kan så ska jag låtsas.” Profeten berättade då att han sett straffet för att ha släppt fångarna fria, Allah hade uppenbarat följande verser, ”It is not fit for a prophet that he should take captives until he has thoroughly subdued the land. You ˹believers˺ settled with the fleeting gains of this world,1 while Allah’s aim ˹for you˺ is the Hereafter. Allah is Almighty, All-Wise. Had it not been for a prior decree from Allah, you would have certainly been disciplined with a tremendous punishment for whatever ˹ransom˺ you have taken. Now enjoy what you have taken, for it is lawful and good. And be mindful of Allah. Surely Allah is All-Forgiving, Most Merciful.” 8:67-69
Året efter detta dödades 70 personer i slaget av Uhud. Sahaba lämnade sina poster vilket resulterade i att Profetens tand gick sönder och hans hjälm demolerades medan blod forsade ner för hans ansikte.
- En gång när Umar låg och sov kom en slav in för att lämna ett meddelande från Profeten. Delar av Umars kropp var exponerade så han sa, ”Åh Allah förbjud folk från att komma in i våra hus när vi sover.” Enligt en annan källa berättade han för Profeten om hans önskan. Följande vers från surah Nuur kom då ner, ” TROENDE! Vid tre tillfällen [under dagen] bör ni inte låta dem som ni rättmätigt besitter och dem som ännu inte uppnått manbar ålder, [få tillträde till er person] utan att först begära tillstånd: före gryningsbönen, då ni under middagshettan lättar på er klädsel och efter kvällsbönen, tre tillfällen då ni inte behöver skyla er kropp. Om ni, frånsett dessa [tillfällen], låter dem röra sig [fritt] omkring er, gör varken ni eller de något klandervärt. Så klargör Gud [Sina] budskap för er. Gud är allvetande, vis.” 24:58
- När vers 219 i Surah Baqarah kom ner, ”DE FRÅGAR dig om rusdrycker och spel om pengar. Säg: "Det ligger svår synd i bådadera men [också] något som kan vara människan till nytta. Det onda de medför är dock större än den nytta de kan ge,” bad Umar att Allah skulle förklara regeln om alkohol tydligare så Allah uppenbarade, ” TROENDE! Gå inte till bön om ni befinner er i omtöcknat tillstånd, [utan vänta] till dess ni vet vad ni säger.” 4:43
Under en tid så lade man till och med till en del i iqamah som påminde folk om att inte be om de var berusade. Ännu en gång bad Umar om tydligare riktlinjer och då kom den slutgiltiga regeln om alkohol ned, ”Djävulen vill med hjälp av rusdrycker och spel om pengar framkalla fiendskap och hat mellan er och få er att glömma Gud och plikten att förrätta bönen. Vill ni inte upphöra [med allt detta]?” 5:91 När Umar hörde den så sa han, ”Vi avhåller oss, vi avhåller oss!” Ryktet om förbudet spred sig på Medinas gator och de som hade alkohol i munnen spottade ut det och en del till och med tvinga sig själva att kräkas. I en hadith från Aisha säger hon att om verser om förbud mot alkohol hade varit det första som uppenbarades hade ingen slutat dricka men nu kom istället verser som byggde upp muslimernas eman ner först. När den sista versen om alkohol kom ner var de redo att ge upp den dryck som varit en av samhället sedan länge.
Kunskap
Ibn Umar berättar att han hörde Profeten säga, ”När jag drömde fick jag en skål med mjölk som jag drack ifrån så pass att det rann ut från under mina naglar. Sedan gav jag det som fanns kvar i skålen till Umar ibn Khattab.” Sahaba frågade, ”Åh Allahs Sändebud hur tolkar du det?” Profeten sa att det betyder kunskap. Bukhari
Abu Saíd al-Khudri berättade att Profeten sa, ”Medan jag sov såg jag människor framför mig. De bar tröjor, varav några täckte deras bröst och andra täckte mer än så. Umar ibn Khattab gick förbi mig och hans tröja släpade på marken.” De frågade, ”Hur tolkar du det, åh Allahs Sändebud?” Profeten svarade, ”Religionen.” Bukhari
Umar var en av de som kunde hela Koranen, inte bara det utan
även anledningen till att koranen uppenbarats. Det är inte så konstigt då han
ofta var i Profetens sällskap. Han undvek att ge egna förklaringar till koranen,
om han inte själv kände till anledningen gick han till kunniga bland sahaba. Umar
har återberättat mer än 570 ahadith och gett oss förklaringar till många ayaht.
Till exempel;
”Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att Islam skall vara er religion.” 5:3
Umar sa om denna ayah, ”Vid Allah, jag vet precis vilken dag
som denna ayah uppenbarades för Profeten och vilken tid det var. Det var på
kvällen under Arafah på en fredag.”
Ibland frågade han profeten om verser i koranen och ibland återberättade han vad han hört vad andra kompanjoner frågat. Ett exempel finner vi angående kortande av bönen under resa.
”NÄR NI går ut [för att kämpa], är det inte fel av er att förkorta bönen, om ni befarar ett anfall från dem som förnekar sanningen; förnekarna är helt visst era svurna fiender.” 4:101
När Umar var khalifa frågade Yaála honom, ”Det står att man
endast ska korta bönen om man fruktar en fiende varför kortar vi bönen nu när
vi inte fruktar en attack?” ”Jag ställde exakt samma fråga till Profeten och
han sa, ’Det är en gåva [sadaqa] från Allah och Allah älskar att ni tar emot
Hans sadaqa,” svarade Umar. Det är från denna hadith som vi bygger regeln om
resebön.
En dag när Umar gick förbi en munk i hans bönerum ropade han ut, ”Åh munk!” Munken tittade ut och Umar tittade tillbaka och grät. ”Åh de troendes ledare (han var då khalifa), varför gråter du?” Umar svarade,” Jag påmindes om Allahs ord,
” Labouring [hard in the wordly life by worshipping others besides Allah], weary [in the hereafter with humiliation and disgrace.] They will enter in to the hot blazing fire." Surah Ghashiya 3-4
Umar spelar även en nyckelroll i hadith Jibril. Han återberättar
den och det var honom som profeten frågade om han visste vem mannen varit som frågat
frågorna om islam, iman och ihsan. Det visste han ju inte så Profeten berättade
att det varit ängeln Jibril som kommit för att lära dem religionen.
Umar gav bort en häst till en man som han trodde skulle
användes i krig. När Umar såg att hästen var misskött frågade han profeten om
han kunde köpa tillbaka hästen varpå Profeten svarade, ”Ta inte tillbaka
hästen, även om han säljer den till dig för en dirham för den som tar tillbaka
sin gåva/sadaqa är som en hund som äter upp sin egen spya.”
Ibn Umar berättade att Umar hade fått en bit mark efter
slaget av Khaybar. Han sa, ”Åh Allahs Sändebud, jag har fått en bit mark från
Khaybar, och jag har aldrig fått än bättre rikedom än denna. Vad ger du mig för
råd vad gäller den?” Profeten svarade, ”Om du vill så behåll den i din ägo men
donera dess avkastning i sadaqa.” Så marken blev ”Waqf”, det vill säga den kan
varken säljas, ges bort eller ärvas. Från dess avkastning kunde han hjälpa de
fattige, de behövande, resande, köpa loss slavar, supportera krigare och ta
hand om gäster.
Det finns bara en eller två ahadith om waqf varifrån man
bygger hela fiqh om waqf och detta är en av dessa ahadith. Konceptet waqf har
fallit lite i glömska bland oss muslimer idag fastän det är ett liknande system
som många universitet i USA drivs på. Vi muslimer var de första att ha ett
system där avkastningen från en tillgång går till att sponsra olika projekt. Den
som upprätthåller en waqf är den som bestämmer vart dessa pengar ska gå.
Jag rekommenderar poddavsnittet från thinking muslim för mer
i ämnet.
Kommentarer