bismillah

I Allahs den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

lördag 28 april 2012

När jag blir stor vill jag bli Abo Bakr


En lektion av; Muahmmed al-Shareef

De första som accepterade islam i Mecka blev tillsagda att hålla det hemligt. När islam vuxit till att omfatta 38 stycken, gick Abo Bakr till Profeten och sa, ”Åh Allahs Sändebud vi borde gå ut öppet med islams budskap.” Efter viss övertalning från Abo Bakr gick Profeten med på det. Muslimerna trädde in i Ka’bahs gårdsplan via de olika ingångarna för att deklarera sin islam. Abo Bakr ställde sig upp bredvid Profeten, varefter han yttrade trosbekännelsen. Därmed blev Abo Bakr den första Khateeb (föreläsaren) att bjuda in folket till Allah och Hans Sändebud.

När den otrogna gruppen som satt vid Ka’bah hörde Abo Bakr kalla till Islam, tändes ilskans eld och de började kasta sten och slå muslimerna. Eftersom Abo Bakr var den som höll talan var han den som fick utstå de flesta slagen. ’Utbah kastade sig över Abo Bakr, han slog honom med sina lädersandaler, gång på gång slog han honom i ansiktet tills Abo Bakr föll till marken. ’Utbah fortsatte slå honom i ansiktet och i magen. Abo Bakrs stam, bani Taym, lyckades till slut få bort ’Utbah från Abo Bakr. De svor att om han hade dödat Abo Bakr skulle de ha huggit av ’Utbahs huvud som vedergällning. Abo Bakr låg medvetslös på marken i sitt eget blod, hans ansikte var så illa tilltygat och täckt av blod att det var svårt att urskilja ansiktsdragen.

Abo Bakr svävade mellan liv och död. Inte förrän på kvällskvisten återfick Abo Bakr medvetandet. Kan ni gissa vad hans första ord var? Han sa, ”Hur gick det för Profeten? Hur gick det för Profeten?” Hans moder erbjöd honom mat, men han vägrade att äta. ”Jag ska inte äta förrän jag blir förd till Profeten och försäkrar mig om att han är välbehållen!”

På grund av hans svaga tillstånd var Abo Bakr tvungen att få hjälp att nå fram till muslimernas hemliga mötesplats, Daar al-Arqam, och när han trädde in gick Profeten fram till Abo Bakr och pussade honom. Profeten tyckte synd om sin kära vän. Vad tror ni Abo Bakr sa till Profeten? Åh Allahs Sändebud jag har offrat mig så mycket för din skull? Jag har ont? Nej han sade: ”Åh Allahs Sändebud, ingen skada har skett mig, jag har inte ont, det är bara några små skrapsår.”

Vikten av förebilder.

I boken Risaalat al-Muállim, säger Jamal Abideen att vid 2 års ålder eller kanske tidigare, börjar flickan eller pojken imitera allt han ser. Vid 5- 6 års ålder når barnet toppen av vanan att imitera allt de ser, bra som dåligt. Därefter avtar denna efterliknelse men fortsätter att vara var barns rättesnöre i uppväxten.

Ibn Khaldoon skrev i sin bok, Muqaddimah, om detta ämne, ”Barn inspireras mest av en förebild. De första åren tror barnet att allt som den vuxne gör är korrekt och bra. Och deras föräldrar är de bästa av alla vuxna, de är utan fel eller brister.”

Barn lär sig inte av att man berättar och förklarar för dem, de lär sig genom verkliga exempel. Hur mycket väger orden om att barnet måste fasta om föräldern eller läraren själv sitter och äter en smörgås? Av denna anledning, hatar och fördömer Allah att man uppmanar till det goda medan man själv inte följer sin uppmaning. Den vuxnas ord kommer att ha liten effekt när hans gärningar motsäger hans uppmaningar.

"Whatsoever is in the heavens and whatsoever is on the earth glorifies Allah. And He is the All-Mighty, the All-Wise. O you who believe! Why do you say that which you do not do? Most hateful it is with Allah that you say that which you do not do.” Surah Saff

I Saheeh Muslim säger Profeten, “En man kommer att tas fram på Domedagen och kastas i Helveteselden. Invånarna i helvetet kommer samla sig runt om honom och säga, ’Åh så och så! Vad är fel? Var det inte du som brukade säga till folket att göra gott och be dem att hålla sig undan det som är ont?’ Han kommer att svara dem, ’Jo, jag brukade beordra folket att göra gott men jag gjorde det inte själv, och jag brukade beordra folket att hålla sig borta från det dåliga medan jag själv begick det.”

Anledningen till denna hårda varning kommer från de djupa och skadliga ärr som ristas in i barnets personlighet när han ser sina förebilder begå fel och inte göra det som är rätt. Genom att vi inte följer det vi påstår att vi tror på, kan vi vara anledningen till många människors undergång på Domedagen.

I sökandet av bra förebilder vänder vi oss till det strålande ljus som Abo Bakr utstrålar.

Efter att Profeten tagit emot de första uppenbarelserna, sökte han upp sin bäste vän, Abo Bakr. När Abo Bakr hörde att Muhammed hade valts ut till Profet, sade han utan att tveka, ”Jag har aldrig hört en lögn från din mun. Jag vittnar om att det inte finns någon gud värd att dyrka vid sidan om Allah och att du är Allahs Sändebud.” Sändebudet sade senare, ”Det fanns inte någon som jag talade med islam om som inte ifrågasatte det, utom Abo Bakr.”

Med de fåtal verser som Abo Bakr kunde gav han sig av för att kalla folk till islam. Det dröjde inte länge förrän han fått stora följeslagare till islam, så som thmaan ibn Affan, Zubayr ibn Awwam, Abdrahman ibn Awf, Sa’d ibn Abi Waqqas, Abo ’Ubaidah och Talha, sex ut de tio personer som blev lovade Paradiset medan de levde. Och på Domedagen kommer de att stå skrivna i Abo Bakrs bok med goda gärningar.

I början av islam brukade Abo Bakr gå runt på marknader och i staden och bevittna den svåra tortyr som många av de muslimska slavarna fick utstå. Han såg hur Umayyah bin Khalaf drog Bilal ut till den stekande solen. Han såg när Umayyah tryckte ner Bilal mot den varma sanden varefter han placerade en stor sten på hans bröst för att göra tortyren värre. Bilal, som sålt sin själ till Allah yttrade ord som fick de otrogna att se rött av ilska, ”En, endast en!” Abo Bakr viskade i Bilals öra, ”Den Ende skall rädda dig!”

Abo Bakr gick till Umayyah och frågade om han kunde sälja honom Bilal för 5 oqiyyah av guld. Umayyah förundrades över den höga summan pengar och sålde honom gladeligen, han sa, ”Ta Bilal det finns ändå inget gott i honom.” Efter att affären var över sa Umayyah retfullt, ”Om du så hade velat köpa honom för 1 oqiyyah så hade jag ändå sålt honom till dig.” Abo Bakr svarade honom, ”Och om du hade vägrat att sälja honom till mig för inte mindre än 100 oqiyyah hade jag ändå köpt honom!”

Onda människor – som alltid finns – spred rykten om att Abo Bakr endast friat Bilal för att han var skyldig honom en tjänst. Men Allah uppenbarade några verser som kommer att reciteras ända fram till Sista Tiden som visar Abo Bakrs avsikt.

He who spends his wealth for increase in self-purification, And have in his mind no favor from anyone for which a reward is expected in return, Except nly the desire to seek the Countenance of his Lord, the Most High: He surely will be pleased (when he will enter Paradise). Surah Layl 18-21

Läs den sista versen en gång till. Allah säger till Abo Bakr att Han kommer att tillfredssälla honom. Allaho Akbar! Tänk om Allah sade detta till dig. Skulle det finnas något mer värdefullt i denna värld än denna vers?

Det här var Abo Bakr, detta var Khaleefatu Rasulillah. När ’Amr ibn al-’Aas blev muslim, utsåg Profeten honom till att leda en utav muslimernas trupper.

’Amr trodde att det berodde på att Profeten älskade honom mer än de andra. Så efter att de återvänt, gick ’Amr till Profeten och frågade honom så att alla skulle höra hans svar, ”O Allahs Sändebud, vem älskar du mest?” Profeten svarade honom, ”’Aisha!”, vilket var profetens fru. ’Amr omformulerade sin fråga, ”Nej, nej, vem utav männen?” Han svarade, ”Hennes far!” Abo Bakr, må Allah vara nöjd med honom.

Vilka förebilder har vi??

Har du någonsin suttit med dina barn eller grannens barn. Gett dem en fotboll och sett vad de säger. Alla – förutom ett fåtal- kommer att ropa ut namnen på olika kaafir fotbollsspelare när de skjuter iväg bollen. Zlatan eller någon annans namn kommer ut av hjärtats lust när de skjuter iväg bollen.

Lyssna noggrant vad de oskyldiga små barnen säger när de ropar ut dessa ord, ”Jag vill bli en kaafir fotbollsspelare, precis som Zlatan.” Förvånas inte när de börjar Universitet, när de vuxit förbi barndomsåren och kan få iväg bollen i krysset, men de kan inte läsa surah al-Fatihah utan att stappla som ett barn.

På Domedagen kommer dessa nöjesstjärnor inte att vilja kännas vid alla de som tog dem som förebilder och efterliknade deras synder. Reebok gjorde reklam för några år sedan med en av dessa nöjesidoler. Efter att han dunkat basketbollen gick han fram till kameran och sa, ”Bara för att jag kan dunka en boll betyder inte det att jag måste uppfostra dina barn.”
SobhanAllah om bara föräldrarna och barnen förstod vad han sa.

Se till våra goda förebilder och de barn som tog dem till deras idoler.
Aisha berättar att Profeten brukade hälsa på dem på morgonen och kvällen. Men en dag kom han vid middagstid, en tid på dagen som visade att någonting konstigt var på gång. Abo Bakr öppnade dörren till Profeten och han informerades om att Allah hade gett honom tillåtelse att emigrera till Medina. Abo Bakr ropade ut, ”Tillsammans, åh Allahs Sändebud?” Och Profeten svarade, ”Tillsammans!” Abo Bakr började gråta utav lycka.

Aisha kommenterade händelsen, ”Jag trodde inte att någon kunde gråta utav lycka förrän jag såg min far gråta den dag han fick reda på att han skulle göra hijrah med Profeten.”

Se på denna hijrah och så ska ni se att de personer som hjälpte till var barn med undantag för Abo Bakr. Vi har Aisha och hennes bror AbdRahaman. Hennes syster, Asma, som blev slagen i ansiktet av Abo Jahl när hon vägrade att berätta var hennes far var. Ali som låg i Profeten säng för att vilseleda de otrogna, han var blott en ungdom. Guiden som skulle föra dem till Medina var en ung pojke. SobhanAllah, dessa barn växte upp och blev bland de bästa människor som gått på denna jord. Hur skulle de kunna bli annat när de hade förebilder som Profeten och Abo Bakr.

Efter över 10 år av dawa och jihad i Medina, när Profeten avled, kallade Omar ibn Khattab på folket, han vässade sitt svärd varefter han sa; ”Muhammed är inte död. Han har återvänt till sin Herre så som Moses återvände till sin Herre och han kommer att komma tillbaka så som Moses gjorde. När han återvänder så kommer han att döda alla de som påstod att han dött.”

Nyheten om Profetens död nådde Abo Bakr som befann sig i Medinas utkanter. Han gjorde sig redo därefter red han iväg till Profetens hem. Där fann han Profeten täckt med en tygbit. Abo Bakr tog upp tygbiten och pussade Profeten och sa, ”Du är välsignad i denna värld och som död.” Därefter gick han ut till folksamling. Han sa, ”Sätt dig ner, åh Omar.” Därefter lovprisade han Allah och fortsatte, ”Den av er som dyrkade Muhammed låt honom veta att Muhammed är död, och den av er som dyrkade Allah låt honom veta att Allah lever och kommer aldrig att dö.” Han avslutade med att läsa koranversen;

“Muhammed is nothing more than a Messenger. Messengers came and went before him. If he dies or is killed shall you turn on your heels?”

Omar sa, “När jag fick höra denna vers blev mina knän så svaga att jag föll. Jag visste att Profeten hade dött.”

Inte långt efter det sände Abo Bakr iväg Osamas arme. Osama var endast 18 år, samma ålder som de tonåringar som slutar gymnasiet idag. Han var ledare över en hel arme! Han krigade mot Rommarna och återvände hem efter att han besegrat dem. På så sätt ingöts fruktan i de otrognas hjärtan och de vågade inte anfalla muslimerna i Medina.

När Osama var på väg att lämna Medina, gick Abo Bakr med honom en bit. Osama sa, ”Du skall rida med mig eller så ska jag komma ner och gå med dig.” Men Abo Bakr vägrade, ”Du skall inte komma ner och jag ska inte rida. Vilken skada kommer över mig om mina fötter blir dammiga för Allah skull en timme om dagen.” Osama nådde denna position för att han hade förebilder som Abo Bakr.

Muslimerna insåg hur viktigt det var att ha bra förebilder för deras barn. När Amr ibn Utbah gav ett råd till hans sons lärare sa han, ”Låt den första tillrättavisningen till min son vara att du tillrättavisar dig själv. Verkligen, deras ögon är fastlåsta i dina. Det goda för dem är det du gör, även om det är dåligt. Och dåligt för dem är det du inte gör, även om det är bra.”

Mina föräldrar har förstått vikten av bra förebilder åt deras barn. Här är ett exempel vi ska avsluta med; ”I en förskoleklass i USA, satt en icke-muslimsk lärarinna med eleverna och frågade en och en vad de ville bli när de växer upp. En sa, ’Jag vill bli polis.’ En annan sa, ’Jag vill bli brandman.’ En muslimsk pojke ställde sig upp i klassen och sa, ’Jag vill bli en sahabi!’ En vad?

När föräldrarna dök upp på ett föräldramöte frågade lärarinnan dem vad Sahabi var, som deras son så gärna ville bli när han blev stor. De sa, ’Så fort jag får tillfälle läser jag om Profeten kompanjoner för honom. De har blivit hans förebilder. Och när han blir äldre vill han bli en sahabi precis som de.’

Är inte det vad vi vill för våra barn med?!!!

Inga kommentarer: