Att vara muslim är inte alltid lätt. En del utstår svårare prövningar än andra. Idag fängslas många muslimer endast för de tror på Allah, systrar riskerar fängelse på grund av ett litet tygstycke och muslimska barn fängslas för deras eget bästa. Jag hoppas att dessa berättelser om sahabas tysta kamp i Mecka mot avgudadyrkarna kan ge styrkan att uthärda de otrognas hån, baktal och grymhet. Sahabas tålamod och starka tro är beundrandsvärt.
De otrogna förnedrade och skändade Profeten men de kunde aldrig utsätta honom för de trakasserier som hans kompanjoner utsattes för. Allah skyddade Profeten genom hans inflytelserika farbror, Abo Talib, ett skydd som många av de nya muslimerna saknade. Ibn Ishaq sa; ”Allah skyddade Profeten på grund av Hans kärlek till Hans Profet, och Allah skyddade honom genom hans farbror Abo Talib.”
De otrognas trakasserier mot Profetens kompanjoner fick honom att må mycket dåligt, han älskade dem. En modfälld och betryckt kompanjon tröstade en gång Profeten med orden; "Vid Allah, dagen är nära då denna tro når sin topp och ingen skall behöva frukta någon utom Allah."
I stort sett alla som accepterade islam i Mecka blev trakasserad på ett eller annat sätt. Ibn Ishaq sa; ”De (avgudadyrkarna) brukade klä dem med sköldar av järn och därefter låta dem ligga i solen för att bli brända.”
Bilal ibn Rabah
Den starkaste av kompanjonerna att bekämpa de otrognas tortyr var slaven Bilal. När de otrogna torterade honom ropade han ut, "En, en!" För han visste att detta fick dem att bli ändå argare. Han var inte ute efter att förmildra tortyren han utsattes för. Ibn Ishaq sa, ”Han sålde sin själ till Allah.”
Bilal ägdes av en elak man som hette Umayya bin Khalaf. Efter att Bilal blivit muslim brukade Umayya binda ett rep runt hans nacke och låta gatpojkarna dra omkring med honom. Ibland tog han ut Bilal och lade honom på rygg i den heta sanden eller på en sten. För att göra tortyren ännu hemskare lade han en tung sten på Bilals bröst. ”Nu, vid Gud, kommer du att få ligga här tills du dör eller förnekar Muhammed och dyrkar Lat och Uzza”, hånade Umayya. Bilal ropade ut sin tro: ”En, En!” Han vägrade tro på avgudarna Lat och Uzza, utan endast på En Enda Gud, Allah. Han ville följa den som har skapat allt vad himlarna och jorden bär. Han ville följa den rena och ursprungliga tron som alla profeter har förmedlat.
Abo Bakr brukade gå runt på marknaderna i staden och bevittna den svåra tortyr som många av de muslimska slavarna fick utstå. Han såg hur Umayyah bin Khalaf drog Bilal ut till den stekande solen. Han såg när Umayyah tryckte ner Bilal mot den varma sanden varefter han placerade en stor sten på hans bröst för att göra tortyren värre. Bilal, som sålt sin själ till Allah yttrade ord som fick de otrogna att se rött av ilska, ”En, endast en!” Abo Bakr viskade i Bilals öra, ”Den Ende skall rädda dig!”
Abo Bakr gick till Umayyah och frågade om han kunde sälja honom Bilal för 5 oqiyyah av guld. Umayyah förundrades över den höga summan pengar och sålde honom gladeligen, han sa, ”Ta Bilal det finns ändå inget gott i honom.” Efter att affären var över sa Umayyah retfullt, ”Om du så hade velat köpa honom för 1 oqiyyah så hade jag ändå sålt honom till dig.” Abo Bakr svarade honom, ”Och om du hade vägrat att sälja honom till mig för inte mindre än 100 oqiyyah hade jag ändå köpt honom!”
Bilals räddning kom när Abo Bakr, med Allahs hjälp, passerade förbi och köpte honom och därefter satte honom fri.
Uthman ibn Affan
Úthman ibn Áffans farbröder brukade linda in honom i en matta gjord av palmblad och sedan hoppade hans släktingar på honom i hopp om att krossa honom och hans tro. Ibland tände de en eld under hans fötter när han låg i mattan för att försöka få honom att ge upp islam.
Yasirs familj
Ámmar bin Yasir, var en fri slav som ägts av Bani Makhzoum, som accepterade islam tidigt tillsammans med hans mor och far. De utsattes ofta för tortyr. Bani Makhzom drog med sig familjen ut i öknen för att lägga dem på den stekheta sanden medan de kastade stenar och slog dem. Ámmar rullades ibland över glödande kol.
Varje gång Profeten såg dem höjde han händerna och bad för dem, han sa; ”Var tålmodiga, er plats kommer sannerligen vara i Paradiset.” Ámmars mor, Someyah, var tålmodig och orubblig, hon vägrade att säga det som avgudadyrkarna ville få henne att säga. Den föraktade Abo Jahl stack henne i underlivet med ett spjut, och dödade henne, på så sätt fick hon äran att vara den första martyren i islam.
Även hennes man dödades av den tortyr han utsattes för. All denna fysiska och psykiska tortyr blev för mycket för deras son Ámmar, vid ett tillfälle yttrade han det som de otrogna ville få honom att säga. När han återhämtat sig gick han betungad till Profeten för att berätta vad som hänt och vad han sagt. För dem och för andra i samma situation uppenbarades följande ayah;
”Den som förnekar Gud efter att ha antagit tron - inte den som är utsatt för tvång, fastän hans hjärta förblir tryggt i sin övertygelse, utan den som frivilligt öppnar sig för otron…” An-Nahl 16:106
Musáb ibn Umayr
När Mus´ab ibn Umayr accepterade Islam var han blott en ungdom. Han kom från en mycket rik familj och bar alltid de senaste modekläderna. Hans kläder var av siden med guldbrodyrer
Hans egen mor Khunnas bint Malik var en mycket stark kvinna. Hon hade en dominant personlighet och kunde lätt väcka rädsla. Alla de mäktiga adelsmännen i Mecka och deras tillgivenhet till hedniska vanor och traditioner, var av liten betydelse för Mus´ab. Men att ha sin egen mamma som motståndare kunde han inte ta lätt på. Till slut bestämde sig Mus´ab för att dölja erkännande av islam tills Allah kom med en lösning.
Att hålla sin nya tro hemlig i Mecka var näst intill omöjligt så en dag stod Mus´ab framför sin mor, sin stam och de högt uppsatta männen från Quraish. De hade samlats för att ta reda på vad han hade gjort och vad han hade att säga till sitt försvar. Mus´ab erkände att han underkastat sig den nya tron och utan betänkligheter förklarade han varför. Han reciterade några verser ur Koranen, verser som hade renat de troendes hjärtan och fört dem till till Allahs sanna religion. Fastän muslimerna bara var några få i antal, var deras hjärtan fyllda av visdom, ära, rättvisa och mod.
Medan Mus´abs mamma lyssnade på sin son, som hon hade ödslat så mycket omtänksamhet och omsorg på, blev hon mer och mer uppretad. Hon ville tysta honom med ett enda slag, men handen som for ut som en pil kom att vackla och gav vika för det ljus som strålade från hennes sons fridfulla ansikte. Hon ville hämnas för de ”gudar” som han hade övergett, och sättet blev långt värre än vad ett par slag någonsin kunde ha varit. Hon lät Mus´ab bli tagen till ett avlägset hörn i deras hem. Han blev hårt bunden, fasthållen och utan mat långa perioder. Han hade blivit fånge i sitt eget hem. Innan han konverterade brukade han leva ett liv i lyx. Tortyren han fick utstå förändrades till och med hans fysiska utseende.
Khabbab ibn al-Aratt
Khabbab ibn Al-Aratts historia kan få många ögon att tåras. Han ägdes av en elak kvinna som hette Umm Anmar bint Sabaa’. Khabbab var smed och hon brukade komma för att bränna honom på ryggen med hans egna glödande järn. Många gånger kom även andra för att tortera honom; de böjde hans nacke, slet av honom håret och slängde honom på glödande kol. Men Khabbabs tro blev bara starkare och starkare. I Medina, flera år senare, frågade Omar ibn Khattab kompanjonerna om vad de utstått i Mecka, Khabbab yttrade inte ett ord, istället lyfte han sin tröja och visade de märken som ristats in på hans rygg.
Zinira
Zinira var en slavinna som efter att hon blivit muslim utsattes för tortyr som tillslut gjorde henne blind. Människorna sa att det var Lat och Uzza som hade straffat henne för att hon hade lämnat avgudatron. Men Zinira sa att det var Allah som hade gjort henne blind, och om Han ville skulle Han kunna ge henne synen tillbaka. Nästa morgon när hon vaknade hade hon fått synen tillbaka. Men trots detta mirakel ville de otrogna inte tro på det sista budskapet.
De rika och inflytelserika som accepterade islam blev anklagade för att vara obegåvade och ointelligenta. Om de var affärsmän hotades de av stora förluster. De muslimer som inte hade någon som helst status brukade Abo Jahl och de otrogna slå brutalt och utsätta för enorm tortyr. Många torterades av sina egna familjemedlemmar i hopp om att de skulle lämna islam. En del blev upphängda i taket varefter de otrogna gjorde en eld under dem och lät röken stiga tills de fick svårt att andas. Andra bands fast och piskades utan att de avvek från sin tro.Trots alla försök att skrämma muslimerna från att tro på Allah och Han Sändebud Muhammad återvände de aldrig till månggudadyrkan.
Det här var bara några berättelser om hur de tidiga muslimerna förtrycktes, trakasserades och torterades. Allah valde ut dessa människor till att bli Profeten Muhammads kompanjoner.
Må Allah vägleda oss och göra våra steg stadiga på den Rätta Vägen. Amen
Det här är ett utdrag ur den seerahöversättning som finns på www.densistaprofeten.blogspot.se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar